PHUKET, THAILAND. För ett tag sedan var det en läsare som var nyfiken på hur vi har det, och efterfrågade ett ”hemma hos”-reportage. Jag tänkte först att jag skulle invänta ett bra tillfälle, när det är lite extra fint. Men den stunden verkar inte riktigt infinna sig. Så idag är väl så bra som vilken annan dag som helst antar jag. Jag låter bilderna tala för sig själva. Ursäkta röran.
Farväl Perkins. Välkommen Vetus!
Ludvig drabbad av gula febern.
Vid vår brygga här i Boat Lagoon Marina finns en liten butik som säljer marinelektronik. I skyltfönstret står en motor av märket Vetus. En ny och alldeles gul och fin lagom stor motor. Och varje kväll under de tre veckor vi varit här har Ludvig stått där och tittat drömmande på den där motorn. I morse gjorde vi banköverföringen. Nu är den vår.
För den där helrenoveringen av vår gamla Perkins gick det inte så bra med. Motorn var i sämre skick än väntat, och firman som skulle reparera den höjde priset för var dag trots att vi avtalat om ett fast pris för hela jobbet. Så arbetet gick i stå, och när vi ville diskutera saken fanns aldrig någon chef att nå. Kanske ville han vänta ut oss, i hopp om att vi skulle ge upp och lämna motorn till sitt öde. Men där gick han bet.
I sällskap av en bekant åkte Ludvig ut till verkstaden för att hämta hem det som var vårt. Själva fritagandet av motorn var både olustigt och hotfullt. Och trots att utfört arbete var betalat sedan länge, krävdes det ytterligare 1500 kronor för att flytta den bil som blockerade Ludvig från att köra därifrån. Ludvig betalade, för han visste att om han inte fick motorn med sig den här gången skulle priset vara betydligt högre nästa gång. Om den överhuvudtaget fanns kvar.
Där stod vi sedan, rådlösa och frustrerade i främmande land. Med vår uttjänta motor i tusen delar, på ett lånat lastbilsflak. Ja, så kom det sig att Ludvig igår gav sig av på krämarerunda. I hopp om att finna någon som ville köpa motorn. Och minsann, mot alla odds. Framåt eftermiddagen fick han napp. Under förutsättning att motorn var komplett vill säga. Det var innan vi upptäckte vi att en kolv saknades. Så nu vet vi inte riktigt hur det blir.
Oavsett, vi har återtagit kontrollen och därmed fått tillbaka hoppet om att få båten redo för Indiska Oceanen innan monsunvindarna vänder för i år. Men än är vägen dit lång, och vi har bara tre veckor på oss …
Semester!
Varför slösa tid på att bada, när man kan hänga på ett svalt hotellrum med morfar?
Måste vi gå till stranden idag också? suckar Lovis. ”Snälla mamma, kan vi inte bara stanna här på rummet. Det är ju så härligt här.”
Barnen och jag har tagit en veckas semester från kaoset på båten för att spendera lite tid tillsammans med min familj som är på besök. De senaste dagarna har vi bott på Coral Island Resort, som ligger på en liten ö strax söder om Phuket. Och alla stortrivs. Av lite olika anledningar.
Familjen njuter nog mest av de varma vindarna, det ljumma vattnet och närheten till stranden. Medan smågastarna föredrar att hänga på hotellrummet. Leka med kusinbarnets bilar på stora öppna ytor, hoppa i en riktig dubbelsäng, läsa sina nya serietidningar och spela kort med morfar och moster på verandan. Bada kan man göra en annan dag.
Själv uppskattar jag närheten till familjen mest. Men hotellboendet har också sina fördelar. Som att kunna gå direkt från sängen till duschen utan att behöva klä på sig först. Att ha ståhöjd överallt, och massvis av plats i garderoben. Eller att själv kunna ställa in rumstemperaturen med en termostat. Ja, det är verkligen semester det.
Skeppsorkestern behöver din röst
Låt mig presentera: Skeppsorkestern på Mary af Rövarhamn. Med Lovis på trumpet, och lillebror Otto på munspel. En helt vanlig dag på Stilla havet.
Ovanstående bild blir vårt bidrag till Årets Resebild 2013. Tack för hjälpen med urvalet. Nu hoppas vi bara att tillräckligt många tycker att vår skeppsorkester platsar bland de 20 finalister som får delta i den stora fotoutställningen på TUR-mässan i Göteborg den 21-24 mars.
Kanske blir detta det stora genombrott smågastarna så länge väntat på. Nedan några videoklipp från replokalen. Vad tror du, finns det något hopp?
Smågastarna blir omslagsbarn
Lagom till Båtmässan i Göteborg släpper Watski sin nya produktkatalog, vars omslag det här året pryds av smågastarna på Mary af Rövarhamn. Jättekul, tycker vi. Och mamman bakom kameran är mycket stolt.
Mässan börjar nu till helgen. Plocka gärna upp ett exemplar av katalogen om du har vägarna förbi. Annars finns den snart i en båttillbehörsaffär nära dig.
Smågastarna på omslaget till årets Watskikatalog.
Jakten på årets resebild
Så var det tävlingsdags igen. Den här gången är det Årets resebild som ska utses. Som vanligt har vi svårt att bestämma vilken bild vi ska skicka in. Men vi har i alla fall gjort ett första urval, och tänkte nu lämna över ansvaret till er läsare.
Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format, välj två favoriter och motivera gärna ditt val i kommentarsfältet. Tusen tack.
Ännu ett husdjur
Blixten flyttar in!
Efter en lång jakt på däck lyckas jag äntligen driva ut den vettskrämda geckoödlan längst ut på peket där Ludvig väntar med en hink vatten. Och efter femte försöket sköljs den rackarn faktiskt ner i sjön helt i enlighet med vår noggrant uträknade plan.
Det visar sig dock att geckos är utmärkta simmare, och den simmar raka vägen tillbaka till Mary igen, klättrar med lätthet upp för skrovsidan och försvinner åter in bland all bråte vi förvarar på däck medan vi försöker få lite ordning inne i båten.
Vi sätter oss uppgivna ner, skrattar och förlikar oss sakta med tanken på att ha ett nytt husdjur. Vi har länge skämtat om att vi borde ta hjälp av en ödla för att utrota alla kackerlackor ombord; det verkar som den stunden är inne.
Vi döper ödlan till Blixten (efter den berömde McQueen, på Ottos förslag). Nu gäller det bara att Blixten inte bjuder in resten av släkten till festen.
En hantverkare i varggropen
Mary’s egen varggrop. (Mannen på bilden har inget med texten att göra.)
Stopp! ropar Ludvig högt när han ser vad som är på väg att hända. Men det är för sent. Den stackars hantverkaren rasar rakt ner i Mary’s motorrum med ett brak, och utstöter ett vrål som hörs hela vägen till Mariannelund. Sedan blir det tyst. Plågsamt tyst.
För att kunna lyfta ur motorn måste vi skruva loss durken i sittbrunnen. Och för att inte erbjuda myggen en gigantisk motorväg in i båten har vi tillfälligt täckt över hålet med några plywoodskivor och en filt. Arrangemanget tål inte att trampas på, och vi har därför kallat det varggropen lite halvt på skämt. Nu ligger det en man där nere.
Ludvig och jag lämnar båda frukostbordet på däck i all hast, och beger oss till sittbrunnen. Förskräckta tittar vi ner i avgrunden. Och där ligger han, orörlig. Huller om buller, bland plywoodskivor, verktyg och allehanda bråte. Men så ger han ifrån sig ett långt plågat stön, och reser sig sakta upp. Jag andas ut. Karl’n lever i alla fall.
Hantverkaren antyder på sin begränsade engelska att allt är ok, att han inte behöver någon hjälp. Sedan stapplar han ut i byssan, och tar vid arbetet där han avslutade igår. Det dryga jobbet att skrapa inredningen ren från gamla lackrester.
Några timmar senare ser jag att mannens ena fot är så svullen att han inte längre får in den i sin flip-flop. Stackars man, hit kommer han varje dag och arbetar så flitigt och tyst som en mus. Och som tack fångar vi honom i varggropen. En våg av dåligt samvete väller över mig.
Renovering, nya gömställen och total kaos
”Men oj, bordet är borta. Var ska vi nu gömma oss?” undrar lille Otto när han kommer in i båten efter kvällens filmvisning på däck. ”Här” ropar Lovis från byssan halvägs in i det tomma skåpet under vasken. ”Och här” säger Otto förtjust när han upptäcker att även utrymmet under navigationsbordet är tomt. Vad smågastarna ännu inte upptäckt är att det även finns ett nytt tomrum i fören, där vi brukar stuva kättingen. Och om några dagar skapas ännu ett gömställe i motorrummet, när vår gamla Perkins lämnar skeppet.
Hela båten är upp och ner. Kartonger och prylar överallt. Imorse kom Mr Phon och hans mannar för att hämta de delar av inredningen som ska slipas och lackas. Och imorgon är det dags att lyfta ur motorn för helrenovering. Kätting och ankare har skickats till Bangkok på omgalvanisering. Förseglet är nerplockat och måttat, så vi kan beställa ett nytt. Backstaget ska kortas, fönsterrutor bytas, kapell repareras och nya sittbrunnsdynor sys. Och så måste vi göra något åt de trasiga vaskarna, det kärvande vindrodret och däcksmattan som håller på att lossna.
Jag kan fortsätta ett tag till, listan är lång. Men jag tror det räcker. Ni fattar, det är mycket nu. Ska Mary kunna ta hand om oss, måste vi ta hand om henne. Även om det innebär en direkt katastrof för den redan ansträngda budgeten. Nåja, smågastarna är i alla fall glada. På hamnområdet finns både pool och bra ställen att cykla. Lovis ska dessutom få flytta till förpiken när hennes del av båten ska lackas om. Och det är naturligtvis hur spännande som helst.
Sveriges bästa reseblogg
Det är fest på Mary af Rövarhamn
Vi har just fått reda på att www.symary.com har korats till Sveriges Bästa Reseblogg i Travel Blog Awards 2012. Wow. Vilken ära. Stort tack till alla er som röstat. Kolla gärna in vinnarna i övriga kategorier. Under tiden funderar vi på hur vi ska fira. Kanske bubbel och glass. Eller tårta …
Vid närmare eftertanke får det nog bli alla tre. Tårta och glass till barnen. Och bubbel till oss vuxna, i stora mängder. För att tillfälligt glömma allt det arbete och alla de utgifter som väntar för att få båten redo inför Indiska Oceanen.
Mary af Rövarhamn 