Vi firar 10 år som gifta

Den stora dagen är kommen. Dagen då vi återvänder till platsen där Ludvig och jag gifte oss för 10 år sedan. Ön Kinn, längst ut i det västnorska kustbandet. Vi är framme vid resans mål.

Andaktsfullt stiger vi iland och följer stigen norrut längs kusten. Minnena kommer tillbaka. Ett efter ett, steg för steg. Och vi berättar för barnen medan vi går. Om hur det var den där dagen för länge sedan. När Lovis bara var dryga året gammal, och Otto fortfarande låg i magen. Dagen då vi gifte oss på Kinn.

Vid det första lilla huset står en tant och ler vänligt mot oss. När vi berättar om vårt ärende till ön skiner hon upp som en sol. Jodå, oss har hon hört talas om. De svenska seglarna som kom för att gifta sig i deras kyrka. ”Välkomna tillbaka till Kinn!”, säger hon och strålar.

Vi frågar om kyrkvaktmästaren bor kvar på ön. Vårt enda vittne till vigseln. Kvinnan som pyntade med blommor och tända ljus. Hon som spelade orgel och tvärflöjt, ringde i klockan, bakade tårtan och agerade bröllopsfotograf. Allt på eget initiativ, för att vår dag skulle bli så fin och minnesvärd som möjligt.  ”Ni måste mena Gry, hon har flyttat.” Jag känner besvikelsen komma.

Men hon är här idag”, skyndar sig tanten att lägga till. Underbart, Gry är här. Vi hittar henne i trädgården utanför hennes hus. Jo, nog minns hon oss. Vi kramar om varandra, vi presenterar barnen och pratar en stund. Hon berättar att hon nu bor i stan, av praktiska skäl. Men bara tillfälligt, tills 17-åringen flyttat hemifrån. Sedan vill hon tillbaka till ön.

”Hälsa prästen när du träffar honom” säger jag när vi skiljs åt. Det är då hon förstår. Att vi inget vet. Så klart inte, hur ska vi kunna veta. Att prästen som gick i pension året efter vi gifte oss gick bort förra våren. ”Men hans fru kommer fortfarande hit för att städa kyrkan en gång i veckan. Hon är här idag, har ni tur så är hon kvar så ni kan gå in och titta i kyrkan.”

Kinn kyrka ligger på norra sidan av ön. När vi passerat den lilla skogsdungen där fåren söker skydd mot sol, regn och vind får vi syn på den stora klyftan, snart också klocktornet. Och slutligen, den nästan tusen år gamla stenkyrkan vid foten av berget. Jag blir stående en stund, tagen av platsens skönhet.

Vi har tur. Dörren till kyrkan står på glänt, och vi stiger försiktigt in. Wow, jag hade nästan glömt hur fin den är. Så enkel och hård på ytan, så vacker och ombonad inuti. Vi möts av prästens fru, beklagar makens bortgång och berättar vad som fört oss dit.

”Åh, jag minns när han kom hem och berättade om svenskarna som seglat längs kusten i jakt på en vacker plats att gifta sig på. Och valt ut just hans kyrka. Han var så glad och stolt. Den här kyrkan betydde så mycket för honom. Den var hans livsverk, hans stora passion. Det är därför jag fortfarande åker hit varje vecka. För Odds skull.”

Änkan berättar om dagen hon och hennes man kommit dit första gången, hur de förälskat sig i platsen på samma sätt som vi. Hur maken dragit igång det stora Kinnaspelet, som varje sommar lockar tusentals besökare till ön. ”Han ville att så många som möjligt skulle få komma hit och uppleva allt detta”, säger hon med en svepande rörelse.

Efter besöket i kyrkan dukar vi upp vår medhavda picknick i hagen utanför – bland fårlort och myror. Och pratar om allt som hänt och allt vi upplevt tillsammans sedan vi gifte oss. 10 år, det är lång tid. Vi försöker minnas alla 10 bröllopsdagar, var vi firat de senaste tio åren. Några har vi glömt bort, men vi kommer i alla fall fram till att vi aldrig varit på samma plats två gånger.

Väl tillbaka på båten grillar vi en fisk vi dragit upp samma morgon. Vi får sällskap en stund av prästens fru som och den söta lilla damen som bjuder på de ljuvligaste nykokta havskräftor vi någonsin smakat. Fiskrenset lägger vi i krabbtinan över natten, och hoppas på samma fina fångst som sist.

Sedan skålar vi för de 10 år som gått, för återkomsten och framtiden. Och framförallt, oss själva och kärleken! Så otroligt nöjda med dagen, sommaren och varandra. Resans stora mål är uppnått, att återvända till Kinn för att visa barnen var vi gifte oss. Nu seglar vi hem!

Mary i den lilla hamnen på Kinn

P1130789

Stigen längs kusten

P1130960

Klyftan på Kinn

P1140070

Så roligt att få visa barnen ön där vi gifte oss.

P1130945 (2)

Kyrkan som tros ha byggts redan på 1100-talet. av irländska munkar.

P1130813

Vi har tur, kyrkan är öppen.

P1130840

Med skepp och allt

P1130932

Obligatoriska fotot, den här gången med Lovis bakom kameran.

Utsikt mot Lilla och Stora Batalden i norr

P1130864

Picknick i fårhagen

P1130870

Bubbel och småplock

P1140093

Under bröllopet bar jag en krans av blåklockor i håret.

Får och hav vart vi än tittar

DSC_1074

Sommarens finaste dag!

Läs om dagen då vi gifte oss på Kinn

14 reaktioner på ”Vi firar 10 år som gifta

  1. Vilken fin dag! Din beskrivning gör att det nästan är som att vara med. Havskräftor, mums!
    Stort grattis! 💐💐💐💐💐🤗🤗🤗🤗🤗🎉🍾

    Gilla

  2. Det var trevlig läsning. Återseende det gjorde vi också i helgen efter 32 år. Vi var i huset vi flyttade ifrån i Östergötland och vi tog till Skåne. Jag förstår er känsla. Hus tänker ni men där var hemma för oss.

    Gilla

    • Jodå, vi förstår. Vi är ju uppvuxna i hus båda två. Jag har turen att kunna åka och hälsa på ibland för min bror bor på gården där jag växte upp men i Ludvigs fall så är barndomshemmet sålt. /Linda

      Gilla

  3. Härlig levande text om mötet med varma människor som minns. Jag blev varm i hjärtat och glad över att läsa om ert återbesök. Hälsa Ludvig och fortsätt både med seglandet och skrivandet – och grattis till de tio innehållsrika åren.
    Allt gott /Staffan

    Gilla

  4. Vilken underbar plats för att gifta sej! Kyrkan är så vacker.
    Hur hittade ni dit till att börja med?
    Roligt att se dottern i klänning; händer inte ofta nu för tiden.
    Älskar det sista fotot!!!!

    Gilla

    • Hej, vi hade sommaren innan seglat längs hela Östersjöns och Bottenvikens kust och sett så många söta fiskekapell ute på öarna att vi blivit lite sugna på att gifta oss. Så när vi året därpå satte kurs mot Lofoten sa vi att om vi hittar en sån där vacker plats igen, där allt känns rätt, så gör vi slag i saken. Vi var ute 3 månader den sommaren och tittade på en hel del kyrkor, men valet var enkelt 🙂 /Linda

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s