En dag att minnas

Sex år sedan, idag.

Sex år sedan, idag.

KINN, NORGE. Det blåste liten kuling och regnade på tvären när vi styrde in mot den lilla kajen på ön Kinn längst västerut i den norska ytterskärgården. Det var den 14 augusti 2007, och vi hade kommit för att gifta oss. Jag hade fortfarande fullt sjöställ på, vattnet droppades från näsan och håret hängde i stripor. Om en timme skulle jag stå inför prästen.

Efter en halvtimme skingrades molnen, och solen fick regndropparna att glittra i gräset. Vi följde stigen längs kusten, västerut. Mot en ensam kyrka i sten. Norges äldsta, vackert placerad vid foten av en mäktig klippa. Molnen rusade fram på himlen, träden bugade sig för vinden och fåren bräkte på den vindpinade slätten. Det här måste vara en av världens vackraste platser.

I vagnen satt lilla Lovis, bara ett år gammal. Hon tittade från den ena till den andra, såg så stolt ut. Över sin bukett med blåklockor som hon plockat samma morgon. Över sin stiliga pappa, uppklädd i svart kostym, vit skjorta och blåklockor i kavajfickan. Och hennes mamma, som bar blomsterkrans i håret och såg så fin ut som det bara går med en sjumånaders bebis i magen.

Prästen kom med färjan från Florö. Men kyrkvaktmästaren var bofast, en av de få som fortfarande bodde kvar på ön. Hon hade dekorerat kyrkan med blommor och tända ljus, ringde i klockspelet, spelade tvärflöjt, fotograferade och serverade kyrkkaffe med hembakad kaka. Jag berörs av hennes omtanke. Denna främmande människa som utöver Lovis blev vårt enda vittne till vigseln.

Efter ceremonin valde vi att återvända till den mer skyddade hamnen på grannön Reksta. I samma ögonblick som vi kastade loss öppnade sig himlen och regnet stod åter som spön i backen. Tog vid där det slutade två timmar tidigare, som om inget hade hänt. Vi drog på sjöställen igen, ovanpå bröllopskläderna. Och skrattade av tacksamhet över det väder som varit.

När vi närmade oss grannön kom byborna springandes. Någon hade träffat prästen på färjan. Lagt ihop ett och ett, samlat byalaget och satt ut en spanare i hamnen. I hopp om att den svenska segelbåten skulle återvända till kvällen. Och nu stod de här på bryggan. Med tårta, blommor och presenter.  Och bjöds till bröllopsfest ombord på Mary af Rövarhamn.

Tårarna rullar ner för mina kinder när jag skriver detta. Jag rörs vid minnet av platsen och den vackra ceremonin. Över Lovis lyckliga ansikte och öbornas omtanke. Allt som gjorde just den där dagen värd att firas varje år, under resten av mitt liv.

23 reaktioner på ”En dag att minnas

  1. Hej!
    Mina tårar rinner så jag inte kan läsa el skriva, blinkar o torkar av.
    Känner er inte men de berör väldigt mycket.
    Följer er och gjort så länge på er tur med allt. Så ibland känns de som man känner er lite.
    Kram till er på bröllopsdagen.
    Mia

    Gilla

  2. När jag läser detta så öser regnet ned från en mörk himmel, blixtarna korsar de svarta molnen, idag dränks Skåne. Mina tårar, sakta som en liten vårbäck droppandes ned på alla ”måstepapper” på det överfyllda skrivbordet, bildar små fuktfläckar av lycka. Underbart, helt fantastiskt skrivet!

    Gilla

    • Och en ovanligt vacker kommentar : ) Tack för den. Är glad att jag skrev texten, det hjälpte minnet på traven. Man glömmer så lätt, i alla fall jag. Allt gott, Linda

      Gilla

  3. Grattis på bröllopsdagen! Låter som en perfekt dag att gifta sig på!
    Som någon skrev så har det varit busväder i Skåne idag! Har suttit på 8:e våningen på sjukhuset i Lund och spanat efter blixtar, men de har hela tiden kommit när jag vänt ryggen till… Åska precis hela dagen där! Nu är jag hemma i Höör och har inte höra av åskan sedan jag lämnade Lund..

    Gilla

  4. Å gråter också en skvätt nu när jagläser detta. Glömmer aldrig när bröllopskortet damp ner i brevlådan! Vackraste bröllopskortet jag fått. Kram sötis!

    Gilla

  5. Så fint!!! Och självklart värt att firas!!
    Har idag själv påminnts om min egen bröllopsdag – en magisk majdag på en fjälltopp i Lappland, också med regntunga skyar men så mycket kärlek och omtanke! 🙂
    Tänk att varje unikt bröllop blir något fantastiskt – det allra bästa för just er/oss… Störst av allt är kärleken! ❤

    Liked by 1 person

  6. Åh, vad vackert. Torkar en tår även jag.
    Vad bra det blev. Äktenskapet.
    Vad mycket ni har klarat av tillsammans. Precis som man önskar att det ska vara.

    Liked by 1 person

  7. Hej Linda & Co,
    Grattis på Er stora dag.
    Vi gjorde något liknande 1988, åkte till Gotland och gifte oss i Musikskolan i Visby.

    Med vänlig hälsning.
    Björn & Margareta S.Hansen, Lomma

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s