Från en värld till en annan

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan vi kom hem från vår världsomsegling. Jag har ofta sagt, att jag är redo att lägga resan bakom mig och gå vidare i livet. Leva här och nu, blicka framåt. Men jag börjar allt mer inse, att vissa grejer lägger man inte bakom sig bara så där. De blir en del av livet, hela livet. Också nuet. En del av mig, min identitet och mina prioriteringar. Privat och i jobbet. På nätet och i verkliga livet. Inte minst socialt.

Så här såg förra veckan ut:

• I tisdags dök Annika och Björn på S/Y Moon på middag i Kroken. Senast vi sågs var i Malaysia.
  De är hemma på besök, båten väntar i Osaka i Japan på fortsatt resa mot Alaska.

• I onsdags var vi på föredrag med Lasse och Erja på S/Y Ambika. Vi samseglade  från och till över hela Stilla havet och Indiska Oceanen. Att se deras bilder var som att återuppleva vår egen resa ur någon annans ögon.

• På föredraget träffade vi Claes och Laila på S/Y Comedie som vi lärde känna i Thailand, och som nu har sin båt i Medelhavet. Även Annika och Björn var där. Ja, säkert en hel massa andra också som vi inte hann prata med.

• Efter föredraget hämtade vi upp Magnus Reslow på stationen för några dagars besök hos oss i Kroken. Magnus blev i höstas känd i svensk media som långseglaren som ”försvann”, för att dyka upp på Kanarieöarna efter 85 dygn till havs. Han kom nu direkt från Karibien, enbart iförd kortbyxor och sandaler. Influgen från en värld till en annan. Det är hans fötter ni ser på bilden.

• I lördags träffade vi Mark och Maria från S/Y Mare Liberum på Sjöfartsmuseet i Göteborg. Mark träffade vi första gången på Kanarieöarna, Maria på Tonga. Nu har de en dotter tillsammans och bor i ett litet torp inte långt från oss.

Efter en snabb titt på mejlen, på Instagram och på Facebook kan jag konstatera att jag dagligen har kontakt med minst fem andra långseglare. Kompissnack, omtanke, fascination, gemensamma minnen och erfarenheter, tips och råd, pepp och inspiration. De ger mig ett sammanhang där jag passar in och känner mig hemma. Sånt går inte att lägga bakom sig, varför skulle jag ens vilja?