Inte utan min båt

S/Y Mary 29 kommentarer
Mary i sin rätta miljö

Mary i sin rätta miljö

Ludvig och jag var på ett föredrag i Skanör för ett tag sedan. Ett föredrag med Edvin Buregren, som seglat den nordligaste vägen någonsin med en fritidsbåt genom Nordvästpassagen – norr om Kanada. Detta är naturligtvis en bedrift. Men skälet till att det över huvudtaget gick är sorgligt. Arktis krymper.  Jag kom på mig själv med att gråta under föredraget. Inte för att isen smälter, vilket hade varit rimligt. Utan för att jag längtade tillbaka.

Jag längtade till Grönland, och Canada. Till isbjörnarna och valrossarna. Till isbergen, och äventyret. Ludvig kände likadant. Vi hade suttit i olika delar av lokalen, han hade inte sett mina tårar. Men Edvins bilder hade framkallat samma känslor hos honom.  Det gjorde ont, sa han. På vägen hem satt vi tysta i bilen, sida vid sida. Som om vi bara väntade. Väntade på vilken sida som skulle ta hem kampen som pågick inom oss. Hjärnan eller hjärtat. Hjärtat eller hjärnan.

Plötsligt blev allt kristallklart. ”Vi behåller båten”, sa jag. ”Vi behåller båten, och seglar till Svalbard om några år. Där finns både is och isbjörnar. Bor vi inte ombord kan vi lämna Mary i Nordnorge över vintern, och fortsätta året därpå.  Vi kan göra det på semestern, på sommarlovet. Båten är redo, vi skulle kunna dra imorgon”. Jag blev så uppspelt av tanken att jag inte kunde hejda mig. Det fullkomligt sprutade ut ord ur min mun.

Ludvig började skratta. ”Ja. Ja, du har rätt. Det gör vi. Vi behåller båten”, sa han. Jag kunde höra hur lättad han blev.  Vi har länge pratat om att sälja Mary när vi flyttar iland. Kanske skaffa en lite mindre och billigare båt, bättre lämpad för våra svenska vatten.  Det vore det klokaste, att sälja henne. Lägga tiden och pengarna på andra saker istället. Allt det där andra vi försakat, för att vi alltid prioriterat båten och seglingen.

Men nej, vi kan inte sälja Mary. Vi ska segla till Svalbard, till Arktis. Ja, inte än på några år. Men vi ska segla igen. Vi ska tillbaka till isen. Det kändes som en sten som föll från hjärtat. Ångesten släppte, axlarna sjönk och lugnet spred sig i kroppen. Först nu, när jag hade en ny resa att se framemot. Först nu kunde jag känna glädje över att flytta iland. Nu när det inte längre måste ske på bekostnad av båten.

29 reaktioner på ”Inte utan min båt”

  1. Vackert. Och hemskt att detta fantastiska är något som krymper eller försvinner. Det låter som ni fattat ett bra beslut. Rätt beslut. Jag tänker på och fascineras av hur fantastiskt det är med ”naturens dragningskraft på en” . Så stark känsla och längtan! Är ju själv ”drabbad” av det fenomenet fast i andra former.

    Gillad av 1 person

    Svara

  3. Klart att båten skall vara kvar, att bo iland utesluter inte båt. stor tumme UPP. umgicks med samma tankar när verkstaden startades och kassan var tom, blev förbjuden att sälja av farsan.
    Lev väl

    Gilla

    Svara

    • Nä, det är klart det inte gör. Men man kanske inte behöver ha en båt rustad för världen om allt man tänkt göra är att kajka runt i skärgården. Men nu har vi ett giltigt skäl att behålla henne. Det är bra 🙂 /Linda

      Gilla

      Svara

    • Minns att du berättade det. Har alltid velat dit. Känns lite extra för att Norge ligger på vägen. Jag älskar den norska västkusten. Ja, vi får hoppas att det blir av. Men det blir det nog. /Linda

      Gilla

      Svara

  5. Känner så väl igen dina tankar. Vi kan känna precis likadant om en saknad till det där fantastiska som en gång gjort tillsammans.

    Gilla

    Svara

    • Haha. Du måste vara som jag. Ha lätt till tårar. Jag tar igen det från min barndom. Kan inte minnas att jag grät en enda gång tills jag fyllde 25. Jo, kanske som litet barn. Men inte vad jag kan minnas. /Linda

      Gilla

      Svara

    • Jo, att båten skulle med upp har varit självklart. Så snabbt brukar det inte gå att sälja en båt. Men nu tänker vi inte ens försöka 🙂 /Linda

      Gilla

      Svara

    • Ska du? Va kul. Ja, att segla till Svalbard är lite som att segla till Sydafrika, Kanarieöarna eller Thailand. Det finns ju betydligt lättare sätt att ta sig dit, och det är många som varit där. Men inget slår ändå känslan av att ha tagit sig dit för egen köl. /Linda

      Gilla

      Svara

    • Jag känner till den där historian. Fast jag har för mig att reglerna har ändrats sedan dess. Men det får vi så klart kolla upp när det blir aktuellt. /Linda

      Gilla

      Svara

  11. Very good decision! In a Joshua you can sail everywhere, also along the Swedish Coast and specially to Svalbard. She is too beautiful to sell. And ….. we hope to see a lot of pictures on your website.
    Maybe we meet somewhere along the Norwegian Coast. We once saw you in Doubtfull Sound New Zealand (we were on a touristboat). Have a good time in the house AND on board Mary.
    Kind regards,
    Crew s.y. Ran, Netherlands

    Gilla

    Svara

    • Problemet är väl möjligen det att det finns så mycket roligt man kan göra. Och att ha båt kostar ganska mycket tid och pengar. Därför tänkte vi att det kanske vore bra att downsiza ett tag för att ha råd till lite annat också. Men så blev det inte 🙂 /Linda

      Gilla

      Svara

  13. Jepp, det finns så mycket roligt man kan göra med en båt om man har gott om tid och pengar. Utmarkt att Ni behaller SY MARY har motstatt frestelsen att krympa ner till en mindre segelbat. Klart att Ni kan ha råd till lite annat också. Det ar bara att jobba och slita!

    Det viktigaste ar ju att behalla SY MARY sa att LOVIS kan bli den unga Svenska flickan som slar ut Laura Dekker som varldens yngsta JORDEN RUNT SEGLARE!

    Det galler att planera denna bedriften och att utrusta SY MARY sa att hon lampar sig for en sadan heroisk bedrift. Mera elecktriska vinchar kanske, Satellite parabol under en plast-huva med telefon och internet vore fint? Mera elektrisitet fran tva slap-generator och tva eller tre vind generatorer? Mera sol celler? Manga fler feta batterier. Minst tva eller tre oberoende elecktriska auto-piloter. Alla segel pa rulle givetvis? Tva sma oberoende water-makers? En super maffig musik anlaggning… Och mycket mera plus plus..

    Snart spelar inte langre Luara ensam in en klass for sig, for om bara tre ar kommer Lovis farande fran Sverige runt jorden! En makalös prestation for en tuff flicka som LOVIS!!

    Good luck Lovis!

    Gilla

    Svara

  14. Puh. Det var tamigtusan ett bra beslut. De sa på radio idag att lyckokänslan hos folk flest stiger bara av att ha en semester planerad någon gång i framtiden men att lyckokänslan försvinner så fort semestern är över. Det går ju helt enkelt inte att sälja S/Y Mary som har givit er så mycket i så många år. Det vore rent utav absurt att göra det. Hoppas att jag fortfarande jobbar i Hammerfest när ni väl ska göra resan. Då ska jag fixa till något trevligt om ni far förbi.

    Gillad av 1 person

    Svara

  15. Blir glad av att läsa detta! Har ett favoritcitat som är ”Knowing is easy. Saying it out loud is the hard part.” Underbar känsla när man bestämt sig och känner i magen att det är rätt! Men ni sa det ju redan i ett inlägg i oktober 2013 (https://symary.com/2013/10/25/kalla-vatten-varmer-bast/) – ”Vi som hade tänkt sälja båten när vi kommer hem. Det går ju inte!”
    Är själv drabbad av polarbacillen efter att ha åkt med båt runt Svalbard och utforskat den fantastiska naturen med RIB i midnattssolens sken! Jag lovade mig själv att komma tillbaka, och det löftet ska jag hålla! 🙂

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar