NEWPORT, RHODE ISLAND. Jag satt här och försökte sammanfatta intrycken från vår vecka i New York, när jag kom att tänka på något som Sebastian sa häromdagen. ”Jag älskar New York, men skulle aldrig vilja flytta till Amerika.” Sebastian är en barndomsgranne till Ludvig som bott i New York i snart 20 år. Jag har bara tillbringat en vecka i stan men tror mig förstå vad han menar.
Medan bilen är en förutsättning för att leva i resten av landet finns nästan inga privata fordon på Manhattan. Inga bilar, inga mopeder eller motorcyklar. Den mesta förflyttningen sker under marken, runt fem miljoner åker med New Yorks tunnelbana varje dag. På gatorna är det de gula taxibilarna som dominerar. Och fotgängarna. Trottoarerna är breda och övergångsställena många. Ingen tutar, ingen gormar. Vi blev inte påsprungna eller knuffade en endaste gång.
Det är märkligt. Att trots att Manhattan är värdens mest tätbefolkade plats upplevde vi ingen trängsel. Det finns utrymme för alla. Både fysiskt och kulturellt. Mångfalden är fantastisk – alla dessa folkslag och religioner som blandas här och lever i frid. Bara några kvarter från Wall Street, kan man köpa levande paddor, ormar och sköldpaddor på marknaden i China Town. För att i nästa stund förflyttas till en scen som tagen direkt ur någon amerikansk maffiarulle.
Det är som om stadens invånare utvecklat en ömsesidig respekt, som även jag som besökare kan känna av. Kanske är det också därför som New York är den storstaden i världen som har lägst brottstatistik. Det är dessutom förbjudet att bära vapen i New York. Det känns tryggt. En kille vi träffade berättade att han inte sett ett enda slagsmål på de sju åren han bott i staden.
Livsstilen är också en helt annan än den jag känner till från de sydliga staterna. Sundare på något vis. De vanliga snabbmatskedjorna verkar inte riktigt fått samma fäste. Medan de nyttigare alternativen blomstrar. Och det råder full aktivitet överallt – folk joggar, springer, simmar och seglar. Men visst, det är också en statusfråga. Det ser kanske lite annorlunda ut i förorterna. Men dit kom vi inte den här gången. Tyvärr. Det tar vi en annan gång. Då lovar jag att fotografera något annat än skyskrapor : )
Mary af Rövarhamn 
New York är fantastiskt. Vi stortrivs en timma från city, vid havet i Connecticut. Best of both worlds känns det som.
GillaGilla
Till att börja med ska jag säga att jag hittade denna bloggen för ett par månader sedan och visste direkt att jag skulle gilla den.
Men jag ville ju inte äta efterrätten först så att säga, så jag har nu spenderat några veckor med att läsa lite varje dag ur bloggen, från allra första början.
Och jag är fast, som om jag sträckläser en roman som är spännande och lärorik och fascinerande på samma gång.
Ännu är jag inte helt up to date, men vid detta inlägget kände jag att jag måste kommentera för första gången.
Min dröm har länge varit att komma till NYC och nästa vår verkar det som att det blir min tur. Jag blir väldigt postivit till hur du beskriver staden, att folk inte trängs osv, för detta är något jag har funderat på och bävat för!
Det är underbart att följa er resa, jag har många gånger blivit upprörd över diverse idioter som har korsat er väg (båten som körde på er och skyllde på er bland annat), snott saker från er osv, sen har jag fått påminna mig själv om att det var för typ 2-3 år sen det hände, jag behöver inte bli upprörd för er skull, ni har nog kommit över det, haha!
Jag hoppas att du kommer fortsätta skriva när ni väl har kommit tillbaka till Sverige, att man får följa er resa tillbaka i den svenska vardagen med allt vad det innebär! Nyfiken som man är så är sådana här annorlunda historier otroligt fängslande!
GillaGilla
Hej, va kul att du hör av dig. Jag hoppas att jag kommer hinna skriva lite även efter hemkomsten. /Linda
GillaGilla