Happy Noddy!

SANTA HELENA – BRASILIEN. När Ludvig väckte mig i morse berättade han att fyra noddisar satt på mantåget och gjorde sin morgontoalett. Jag log vid tanken, och drog mig sakta till minnes. Hur de kom igår kväll. Först hörde jag bara deras kraxande. Som kråkor. Sedan såg jag deras mörka skuggor i månskenet. Svarta skuggor i seglet. Nästan som fladdermöss i mörkret. Jag visste redan då vad de ville. De sökte en plats att vila.

På engelska går de under namnet Noddy, och de verkar bara finnas i närheten av ekvatorn. Svarta fåglar, stora som duvor. Med ett ljusgrått parti på toppen av huvudet. Under ögat har de ett vitt streck som får dem att se arga ut. Ett uttryck som förstärks av den långa svarta näbben, lätt nedåtböjd som en sur mun. Men de är varken arga eller sura. Bara oändligt trötta.

Att angöra en segelbåt är ingen enkel sak. Inte till havs, inte från ovan, och inte i mörkret. Båten rullar än hit, än dit. Seglen slår, och det är vajrar och tampar överallt. Fåglarna verkade dessutom jaga upp varandra. De flaxade runt och kraxade så att de nästan skrämde vettet ur Lovis och Otto som slitit sig från kvällsfilmen för att hälsa på våra gäster.

Det tog lång tid innan alla fåglarna fann en plats som de verkade någorlunda nöjda med. En landade på solpanelen i aktern. En annan satte sig på jollen i fören. En tredje midskepps, på nedgångsluckan. Och den fjärde högt uppe på spridaren. De putsade sina fjädrar, och slog sig sakta till ro. Så gjorde också vi. Barnen och jag kröp till kojs. Ludvig förberedde sig för nattvakten.

Innan jag stoppade in öronpropparna hörde jag hur det kraxade där ute. Kanske var det fler fåglar på ingång. Det kändes bra att kunna erbjuda dem en plats att vila för natten. Det var nog länge sedan sist. Det är inte tätt mellan båtarna här ute. Igår såg vi vårt första fartyg på tio dygn. De kan inte vara kräsna, fåglarna. Jag undrar hur de tänker.

Förstår de att båten förflyttar sig under natten, för vi dem i rätt riktning? Eller spelar det ingen roll. Kanske flyger de bara omkring därute, planlöst. Söker mat för dagen, och sätter sig för att vila på det som råkar komma förbi. Ja, hur navigerar fåglar egentligen? På detta funderade jag igår, medan vågorna vaggade mig till sömns. Finns det någon som vet?