Jag kissar på mig

Den sydgående Agulhas-strömmen längs Sydafrikas östkust ger härlig skjuts så länge det blåser från norr. Men när vinden vrider på syd bildas farliga vågor, ibland 20 meter höga ...

Agulhas-strömmen flödar söderut längs Sydafrikas östkust med flera knop . När det blåser hårt från motsatt riktning reser sig vågorna. Ibland 20 meter.

EAST LONDON, SYDAFRIKA. Jag finner mig sittandes på golvet under spisen. Med en gryta i knät, och alla de prylar som legat på navigationsbordet utspridda runt mig. Också halkduken. Och vårt sista svenska tangentbord, nu i flera delar. Jag känner något varmt rinna längs ena benet. Instinktivt tror jag att det är blod, men förstår snart att det är urin. Jag har kissat på mig.

En kraftig våg kastade omkull Mary af Rövarhamn. Så överraskande att jag flög tvärs över båten och kraschlandade på spisen. Båten reste sig igen, men smällen var så hård att jag släppte på trycket.  Kanske i blotta förskräckelsen, jag vet inte. Men en känsla av skam infinner sig, ungefär som den gången när jag var fyra år och vaknade blöt i sängen efter att ha drömt att jag gått på toa. Då som nu berättar jag inget. Sträcker mig bara efter pappersrullen som ligger på vasken.

Det gör ont att resa på sig. I höften, i vänster knä, i ena handleden. Mest överallt faktiskt, men inget verkar brutet. Och jag blöder inte. Då kommer jag att tänka på Ludvig. Senast jag såg honom satt han på däck och rensade en tonfisk som han fick på kroken just när vi skulle veva in fiskelinorna – ingen vill ha fisk i sån här sjö.  Jag tittar ut, Ludvig är oskadd. Så snällt jag kan ber jag honom att ge fanken i fisken och komma tillbaka in i sittbrunnen. Genast. Innan nästa våg får honom att slinta med kniven.

Ludvig hör allvaret i min röst, lämnar fisken därhän och ägnar sig istället åt att parera sjön. Själv stuvar jag undan prylarna som rasat ner på golvet, sedan tar jag med mig barnen till akterhytten. Där är lågt i tak, och gott om kuddar och filtar. Där är vi trygga, om båten så skulle slå runt. Men det kommer den inte att göra. De sydliga vindarna syns inte på väderprognosen. De kommer snart gå över. Så länge byter jag byxor och kryper ner under täcket med en unge på vardera sidan. Och sådär ligger vi, småpratar, sjunger och leker stillsamma lekar. I timmar. Tills allt känns bättre igen.

Det händer då och då att jag undrar jag vad sjutton vi håller på med. Att det borde finnas ungefär tusen miljoner roligare och bättre sätt att bränna tid och pengar än att kajka runt på haven såhär. Det här var en sådan dag. Men jag glömmer fort.

11 reaktioner på ”Jag kissar på mig

  1. Det är spännande (och lite otäckt) hur kroppen reagerar i kris-sitsar. Efter orkanvinden jag skrev om för ett tag sen slutade mitt ena lår inte skaka hysteriskt på flera timmar. När min son – då 6 år – försvann spårlöst under några hemska timmar under en gatufest var det istället överläppen som skakade helt hysterisk, även långt efter det att han återfunnits. Som att kroppen genom att kissa, skaka, darra osv ”tar” den chock ens eget sinne inte ”klarar av”. (Det är kanske därför man klarar den iofs, så tack kroppen!).
    Sköt om er! Jag tror också du glömmer snabbt! :).

    Gilla

    • Att barnen ska försvinna är min värsta mardröm. Folksamlingar och trafik är det värsta jag vet. Sånt är mina ungar inte tränade för. Nu måste jag till din blogg och läsa om orkanen, den har jag missat helt. Kram, Linda

      Gilla

  2. Skönt att allt gick hyfsat bra och att Ludde inte föll överbord och att barnen klarade sig bra. Linda, jag vet att du är en stark kvinna och lite kiss är inte hela världen. Hoppas att kroppen i övrigt återhämtar sig.
    Jens och familjen

    Gilla

    • Tack kära ni. Att Ludvig skulle falla ombord var jag inte så rädd för. Vi bär alltid sele till havs. Rensningskniven däremot, den är inte att leka med. Kram, Linda

      Gilla

  3. Hua! Ja, här stormar det som bara den. Vår härliga och efterlängtade sydostvind. Den kommer med sommar och värme! Men vi befinner ju oss inte i en båt utan på land. Men våra fönster blir så tjusigt saltdränkta. Vattenslangen åker fram ett par gånger i veckan.
    Jag är nästan säker på att vi har ett extra svenskt tangentbord som ni kan få. Och vi säger förstås middag. Inte bara fika. Tror nog barnen gärna leker några timmar också. Ett flickrum fyllt av leksaker och svenska böcker och dvd filmer. Pool och studsmatta! Och ni kan titta till Mary genom tubkikaren. Så nära Simonstown bor vi.

    Gilla

    • Barnen blev så ivriga att de knappt visste vilket ben de skulle stå på när jag läste din kommentar. Undrade om vi inte kunde segla till Simons Town nu på en gång : ) Ludvigs föräldrar kommer på besök snart, så de kan ta med sig tangentbord. Tack i alla fall. Däremot undrar vi om det finns någonstans i Kapstaden med omnejd man kan köpa pepparkakor, glögg, sill och annat livsnödvändigt inför julen? /Linda

      Gilla

      • Haha! Ja tyvärr så finns ju inte IKEA på hela kontinenten så det är lite skralt med julmat. Sill och kaviar kan man få tag på på Pick-n-Pay. Inget jätte urval men löksill och senapssill. Där kan man även köpa dyr rökt lax. Gravad lax finns inte utan den gör vi själva. Glöggkryddor har jag ett rejält lager som ni kan få av och vi kan även bidra med lite pepparkakor. Maken flyger hem till Sverige igen i december så vi kan få våra lager påfyllda. Var räknar ni med att ni ska befinna er till Jul?

        Gilla

  4. Ja hua så läskigt…
    Blir tårögd när jag läser detta. Och vilken tur att de gick hyggligt bra för er.
    Ibland när man gör sina äventyr så undrar man varför gör jag detta???
    Go tur…

    Gilla

  5. Alla gör det, dom gör. Husvagnsfolk som blir rånade undrar varför dom inte har segelbåt, folk som stannar hemma under semestern längtar till andra breddgrader,Naturmänniskor som tröttnat på myggen vill bo i husvagn, Seglare som funderar på att byta levnadssätt köper en större segelbåt =)

    Gilla

  6. Det är nästan att jag gör det bara av att läsa om era äventyr, nja kanske inte riktigt men det är väldigt spännande att följa er. Vilken tur att allt gick bra för er alla. Kan inte riktigt föreställa mig, hur stora vågorna är, som ni omges av? Har ni kunnat filma någon gång när det är ett sådant väder? Eller finns det redan utlagt på eran blogg?
    Ni är fantastiska seglare.

    Gilla

    • Ofta svårt att avgöra höjden på vågor. Men de var inte så himla höga i det här fallet, bara 3-4 meter men branta, korta och oregelbundna. Det är är mycket värre än tio meter dyning med flera hundra meter mellan vågtopparna. Vi är inte så duktiga på att filma, och det är ärligt talat det sista jag tänker på i dåligt väder. Men det ligger några enkla seglingsklipp på YouTube, kolla gärna.

      /Linda

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s