Varför tycker vi inte om barn?

Våra bästa dörröppnare.

Våra bästa dörröppnare.

Lovis och jag har rott in till land för att handla. På vägen stöter jag på våra båtgrannar, ett äldre par från Holland. Vi gör sällskap och småpratar längs vägen mot områdets utgång, där minst tio strikt uniformerade hamnpoliser och lika många beväpnade militärer väntar för att noggrant kontrollera allt och alla som passerar in och ut ur hamnen.

Väl framme vid vaktposten stoppas holländarna i vanlig ordning – trots att de varit här en hel månad. För att visa upp sina papper och legitimera sig. Medan Lovis och jag vinkar glatt och går vidare. Oss brukar de visserligen också stoppa ibland, men då bara för att ställa några nyfikna frågor, eller bjuda på några bananer. Allt för att få en stund med barnen.

Så här är det ofta, barn är bättre än vilken whiskyflaska eller hembakad kaka som helst. Vi försöker nästan alltid få med oss en unge in i land när vi ska göra ärenden, det brukar bli trevligare så. Och andra seglare ber ibland om att få låna dem i samma syfte. För nästan alla älskar barn. Överallt. Förutom i Sverige.

Ingenstans på vår resa har vi sett något så märkligt som barnfria hotell, restauranger och caféer. Aldrig har jag behövt skämmas för att jag har barn. Bara i mitt eget hemland. Visst är det märkligt? Läs gärna Alex Sculmans blogginlägg på temat, och missa inte kommentarerna. Inlägget är visserligen några år gammalt, men väl så aktuellt är jag rädd.

Varför är det så här i Sverige? Jag bara undrar.

17 reaktioner på ”Varför tycker vi inte om barn?

  1. Jag hörde samma av en familj som reste genom hela Afrika i en Landrover. De berättade just att det alltid hjälpte att de hade barnen med sig, att det gjorde att de blev välkomnade överallt. Men väldigt bra jämförelse med Sverige, det har jag faktiskt inte tänkt på! Är vi mer stressade, allt ska vara effektivt? Nej, jag vet faktiskt inte…

    Gilla

    • Jag tror att det ligger mycket i det ni säger. Bristen på tid är källan till mycket ont. Vi försöker till och med vara effektiva när vi är lediga eller bara ska dricka en kopp kaffe. För att få ut maximalt med avslappning/njutning på minsta möjliga tid. Kommer då då en unge och stör så är det klart man blir förbannad!?! /Linda

      Gilla

  2. Här borta i Kalifornien är barnen också enormt uppskattade, tar man med dem på vita-dukar-restauranger (och alla andra ställe) är de alltid lika välkomna, alla pratar med dem och ställer massor av frågor. De är alltid snabba fram med något barnen kan syssla med under tiden man väntar på maten. Vi har också diskuterat varför barn i Sverige är till sådant besvär och bestämt oss för att trotsa blickarna den dagen vi flyttar hem!

    Gilla

  3. Jag jobbar i restaurangbranschen och förvånas alltid över den barnfientlighet som finns bland ägare och personal. Får jag inte barnen som gäster så får jag inte mammor, pappor, mor- och farföräldrar som gäster. Säger du nej till barn så tappar du 4 till 20 fullt betalande.
    Glad Påsk från Per-Arne & Maj
    .

    Gilla

  4. Som emigrerad svensk tror jag att du har missat den större bilden – Svenskar tycker inte om andra människor alls, varken barn, ungdomar eller vuxna. Och ju mer dessa andra människor märks desto värre blir det. Sorgligt men sant. Titta på svenska skolor om du vill se något verkligt barnfientligt.

    Gilla

    • Du har en poäng där. Vi vill absolut inte sitta för nära någon man inte känner på bussen. Stirrar hellre på våra skor än möter en främlings blick. Är totalt ointresserade av och i vissa fall direkt fientliga mot utlänningar som är gäster i vårt land. Och skulle någon mot förmodan fråga om vi vill ha hjälp med något tycker vi de är konstiga, undrar vad de egentligen vill och håller lite hårdare i handväskan. Ja, det är ju inte riktigt klokt. Hur kommer det sig egentligen? /Linda

      Gilla

  5. Hade glömt bort det tills nu, men när vi flyttade hem från Florida reagerade vi på samma sätt. Här möttes barnen ofta med avsky i blicken plötsligt. Nu var det visserligen extremt i Florida med alla inflyttade pensionärer som fick låna våra blonda barn som substitut. Att köpa mjölk innebar en handfull spontana välsignelser.

    Gilla

  6. Just hemkomna från Istanbul med våra tre barn håller jag med dig – men det är inte bara Sverige -glöm inte England – Dogs and children not allowed skyltar på pubdörren, en tredjedel av bedandbreakfast tar inte emot barn.

    Gilla

  7. Kanske Sveriges hyllade fysiska planering? Till skillnad från ex Colombia så är ju faktiskt Sverige skitbra på säkra public spaces för barn som lekplatser tex. Det finns cykelbanor och man måste stanna bilen vid övergångsställe. Dessutom är dagistaxin är inte så hög, skola är gratis osv. På det sättet tycker jag som colombiabo att Sverige är mkt barnvänligt. Men kanske är det även just därför som vi kan uppleva att barn utestängs från vissa rum? Allt är så ordnat, det finns en UTVALD plats för alla – barn i lekparken, ungdomar på fritisgården, vuxna på krogen osv. Så blir folk sura och förvirrade när ”gränserna” överstigs och den heliga tystnaden blir hotad. Varning: ”Dina barn skadar din omgivnings hälsa allvarligt.” Kan man anmäla restaurangägare för diskriminering av åldersgrupp? Kram!

    Gilla

  8. Många kanske kallar det ”frihet”. Frihet att få välja bort det stökiga. Om man vill ta det lugnt på tumis då man äldre, inte bli väckt av barnskrik osv.

    Själv tänker jag inte så här, men jag försöker förstå dem som gör det.
    Har inga egna barn, men tycker nog att barn är det bästa som finns ändå 🙂
    Hur mycket härligt har man inte fått läsa på er blogg om vad barnen sagt och gjort.

    Gilla

  9. Det låter riktigt bra att höra. Hoppas bara det gäller även när barnen är i 10-års åldern. 🙂

    Skrattar åt att ”svenskar gillar inga människor”. Stämmer så himla bra. Ska bli riktigt skönt när vi kommer iväg, men än är det lång tid kvar.

    Gilla

  10. Klart att svenskar alskar sina barn, men (playing the Devils Advocate) men alla Svenskar alskar inte andras barn. – ”Mina barn och andras ungar…” Varfor? Men det kan finnas en grund i en unik(!) midsommar upplevelse som jag hade sist i Sverige: En ”satunge” pa omkring 10-11 ar sprang omkring pa festen och terrade alla midsommar gasterna (ute i en rod stuga i skargarden…) bl.a. genom att kasta saker pa alla narvarande. Och inte bara oskyldiga projektiler! Frukt, half fulla muggar da da da. Ingen tordes gora nagot. Foraldrarna tittade bort, sade inte ett pip. Alla satt tysta och onskade att den underbart vackra midsommar aftonen snart skulle vara over. Yess, detta var extremt, sa jag minns det mycket val. Men manga frequenta mindre extrema exempel kan bli lika irriterande till slut. Jag tror Ni anar vart jag syftar, eller hur? Det ar nog ingen skillnad pa Svenska Barn men manga svenska foraldrar kan verkligen ofta vara ett tragiskt problem. Kanske Svenska Staten har blandat sig in med mer an ”8 brod-skivor om dagen” sa att manga svenska foraldrar numera inte langre vagar tillampa nagon uppfostran? Manga foraldrar som behover en ordentlig small pa baken vagar jag pasta!

    Gilla

  11. Detta var en fantastisk TV serie som var bade underhallande och larorik. Samtliga familjer is serien hade barn och det hade sakert inte lyckats om de rest ”barn-losa”. Det visade sig att barn har en fantastisk formaga att ”oppna dorrar” sa Lovis och Otto skall nog tillskrivas storsta aran for den unika framgangen for denna segel bloggen. Jepp, det finns manga bra segel-blogs med fantastiska bilder – men efter ett tag blir de ”same same”. Tack vare de tva valuppfostrade allvarliga barnen Otto & Lovis blir det aldrig ett tradigt ”same same” pa denna bloggen!

    ”Hedras de som hedras bor”

    http://www.channel4.com/programmes/my-familys-crazy-gap-year/episode-guide/series-1

    Gilla

    • Hej Bosse,

      Lovis och Otto kan bli rätt odrägliga de också, som de flesta ungar är jag rädd. Men det går rätt mycket i faser. De kan vara som änglar flera veckor i rad, och sedan blir de helt outhärdliga igen. Trots att vi inte gör något annorlunda.

      Det är lätt att tycka och tänka om vad andra föräldrar borde och inte borde göra. Men ingen känner sina barn som dem. Vi har förmånen att tillbringa otroligt mycket tid med våra barn, ändå känns det här med barnuppfostran hopplöst svårt.

      Men om det nu skulle vara så att svenska barn vore sämre uppfostrade än andra så är det kanske just där det tryter. Bristen på tid – boven till allt ont. För om vi tycker det är svårt att få nån fason på ungarna trots att vi tillbringar dygnet runt tillsammans, vad är det då inte om man man bara träffar dem två dagar i veckan …

      Men vad menar du egentligen med att våra smågastar skulle vara allvarliga?!?

      /Linda

      Gilla

      • Hej Linda! – Varken jag eller Estie har egna barn som du vet, (och darfor kanske anser manga att vi skall halla kaft) men som tandlakare har vi en enorm praktisk erfarenhet av barn ”under pressure”. Yepp, ett mycket stort antal barn under liten tid: 30-45 minuter. Men synnerligen avslojande eftersom de maste samarbeta och acceptera nagot som kortsiktigt kan vara obehagligt for en abstrakt langsiktig fordel. Jag larde mig snabbt att aldrig(!) skylla pa barnen eftersom monstret var sa solklart konsekvent. Med erfarenhet far man en kansla av hur det skulle avlopa efter motet med foraldrarna! Jag gissar att jag kan kanna igen vissa ”control freaks” som nu rusar runt med barnvagnar som tillhygge och ”terrar” restauranter som har ont om kund-plats under normala ”business hours”. De flesta tar givetvis ”hast & vagn” forbuden med ro… Bortskamda barn (spoilt kids) blir ”skamda” av nagon, oftast foraldrarna! Mao det handlar om uppfostran. Jag anser att svenska barn ofta ar onodigt ”skamda” under perioder men slutar ”friska” tack vare ”dagis”, skola, skolbespisning, olika sporter, sommar-kneg, utbildning, universitet och t.om. ”lumpen” som ocksa ger en ”uppfostran” och skapar en mangfald som helt saknas i manga kulturer. Svenskar ar ovanligt gynnade med en stor frihet och variation under uppvaxten. Titta pa President Obama, varken mor eller far ville veta av honom sa ofta ar inga foraldrar battre an ”vissa” foraldrar. Inga fasta regler har! Jag tror att Otto och Lovis ar betydligt mer ”exponerade” an de flesta barn i deras alder sa oroa dig inte. Det vore konstigt om de inte ”testar” sin omgivning ibland. ”Growing up is a 2-way street”. Ofta reflekterar barn ord & stamningar i sin omedelbara omgivning. Stress genererar stress! Men i Kina har man ett vaxande problem med ”ett barn politiken” som har skapat en generation av ”Unga Kejsare”, dvs feta ororliga overbeskyddade ensamma barn som inte ens kan simma! (Stort problem pa Australiens strander med manga Asiatiska turister som behover raddas!) Summa: Vissa svenska barn kan periodvis vara vardens varsta ”satungar” tack vare sjalviska foraldrar (…blames others to look good), men som vuxna ar de flesta svenskar forunnade en mycket gynnsam ”total-uppfostran”. Slutet gott, allting gott!
        Allvarliga smagastar? (”The important question always last”) Jag har numera bott huvudsakligen av mitt liv i Australien och lart mig vikten av ett varmt leende 🙂 ”Down-Under” maste alla och envar le glatt pa grupp-bilder, annars tas bilden om eller deletas – puff. Personligen tycker jag det ar extremt att man alltid maste le och forsoka se sa glad ut som bara mojligt, men det rakt motsatta kanns for mig numera (inte bara som ”cosmetic dentist” ) lika extremt. Det skadar knappast om de allvarliga ”smagastarna” visar en glimt ”white shining enamel” 😉 pa en och annan bild , ”whatever it takes”. – ”Smile and the whole wide world smiles back at you”
        PS: Som de flesta ”old farts” sa jobbar jag fortfarande sjalv med detta…

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s