Nya familjer på äventyr sökes

Det verkar som det kanske blir en fjärde säsong av Familjer på äventyr – tv-serien som vi var med i för ett par år sedan. För nu går produktionsbolaget ART89 ut och efterlyser nya familjer på äventyr, se meddelande nedan. Nån som känner sig manad? Själv ser jag framemot att bänka mig i tevesoffan nu i januari när tredje säsongen drar igång. Ok, vi har vare sig teve eller soffa. Men dator och kuddar på golvet borde väl också gå bra.

SVTs succéserie FAMILJER PÅ ÄVENTYR söker DIG! Inför en ev. säsong 4 av Familjer på Äventyr söker vi nu efter fler härliga familjer! Är ni på väg att flytta utomlands? Kanske det är på grund av barnen ni flyttar, för att gå i en speciell skola eller kunna satsa på ett specialintresse? Ni kanske redan bor utomlands sen länge men går in i en ny fas? Är ni hemvändare, på väg tillbaks till Sverige? Eller ger ni er ut på en lång drömresa tillsammans? Vi välkomnar nu era ansökningar till Familjer på Äventyr med inspelning under 2017. Skriv ett mail till oss och berätta lite om er familj, vilka ni är, var ni bor och vilket äventyr ni ger er ut på. Viktigt är att vi kan filma er under 2017! Bifoga foto på er, kontaktuppgifter och maila till cast@art89.se

Ha en fin första advent nu allesammans. Här på ön firas ”Allt ljus på Marstrand”. Då öppnar alla butiker, gallerier och caféer igen, det blir sång och stadsvandringar, man sätter upp lampor överallt och tänder eldar på kajen. Till och med vår båt Mary har belysts med strålkastare helgen till ära, och vi tänkte dra vårt strå till stacken genom att klä alla fönster med stjärnor och extra ljusslingor. Det kommer bli mysigt.

Ottos resa i fantasin

På upptäcksfärd i Europas farvatten.

På upptäcksfärd i Europas farvatten.

Barnen hade skolavslutning igår, och vi bestämde oss för att inleda deras första sommarlov med några dagar hos morfar i Blekinge. Jag satt på tåget och bläddrade lite förstrött i en Metro när Otto fick syn på en karta, den som visade Europas väder. Han frågade var Malmö låg på kartan, och vart vi var på väg. Jag visade med en penna, och pojken fick något drömskt i blicken.

Otto tog pennan och drog försiktigt ett streck mellan de två orterna. Sedan köpte han sig en båt, och satte kurs mot Norge och Svalbard. Vägen hem gick via den Ryska Vitahavskanalen, de finska sjöarna och ut i Östersjön.  Därfrån gick färden vidare ner genom Donau till Svarta havet och vidare ut i Medelhavet via Bosporen.

Då och då lämnade Otto båten vid kaj och fortsatte resan landvägen. Han reste från St Petersburg med transsibiriska järnvägen till Kina, och tog tåget till Narvik för att fira sin födelsedag med späckhuggarna som varje år i November letar sig in i Tysfjorden för att jaga sill. Men han återvände alltid till sin båt.

Varenda liten vik, flod och kanal utforskades, ända tills kartan var så fullklottrad att man inte längre kunde se vad som var vad. Då vände Otto blad på tidningen, bemannade sin båt med vakter och fortsatte utanför dess gränser. Ut genom Suezkanalen och de pirattäta vattnen utanför Somalias kust, vidare till Chagosöarna i Indiska Oceanen och Kurrekurreduttön i Söderhavet.

När jorden inte längre räckte till steg Otto in i en rymdraket och gav sig av på jakt efter liv i yttre rymden.  Alla vänner och släktingar fick följa med, för att vi alla skulle åldras i samma takt. Resan genom rymden gick till en annan galax via ett svart hål. Det var mycket turbulent och lite läskigt, men Otto styrde farkosten med säker hand.

Väl framme, i den andra galaxen, råkade Otto landa på fel planet – Krigsplaneten. Vi blev jagade hela vägen tillbaka till jorden. Lyckligtvis var inte krigarnas rymdfartyg tillräckligt spetsigt för att ta sig igenom vår atmosfär så vi kunde tryggt landa i Sverige igen. Ungefär lagom tills tåget stannande på Sölvesborgs station där morfar tålmodigt väntade.

Att tåget vid det här laget var en timme försenat märkte aldrig Otto, och knappt vi andra heller. För det som började med ett försiktigt streck mellan de två orter slutade med en två timmar lång resa i fantasin. Ett makalöst äventyr i sann upptäckaranda. Tack kära Otto, för att du är den du är. Och för jag får vara en del av din värld.

Varför tycker vi inte om barn?

Våra bästa dörröppnare.

Våra bästa dörröppnare.

Lovis och jag har rott in till land för att handla. På vägen stöter jag på våra båtgrannar, ett äldre par från Holland. Vi gör sällskap och småpratar längs vägen mot områdets utgång, där minst tio strikt uniformerade hamnpoliser och lika många beväpnade militärer väntar för att noggrant kontrollera allt och alla som passerar in och ut ur hamnen.

Väl framme vid vaktposten stoppas holländarna i vanlig ordning – trots att de varit här en hel månad. För att visa upp sina papper och legitimera sig. Medan Lovis och jag vinkar glatt och går vidare. Oss brukar de visserligen också stoppa ibland, men då bara för att ställa några nyfikna frågor, eller bjuda på några bananer. Allt för att få en stund med barnen.

Så här är det ofta, barn är bättre än vilken whiskyflaska eller hembakad kaka som helst. Vi försöker nästan alltid få med oss en unge in i land när vi ska göra ärenden, det brukar bli trevligare så. Och andra seglare ber ibland om att få låna dem i samma syfte. För nästan alla älskar barn. Överallt. Förutom i Sverige.

Ingenstans på vår resa har vi sett något så märkligt som barnfria hotell, restauranger och caféer. Aldrig har jag behövt skämmas för att jag har barn. Bara i mitt eget hemland. Visst är det märkligt? Läs gärna Alex Sculmans blogginlägg på temat, och missa inte kommentarerna. Inlägget är visserligen några år gammalt, men väl så aktuellt är jag rädd.

Varför är det så här i Sverige? Jag bara undrar.

Snorkling för hela familjen

Detta bildspel kräver JavaScript.

GÄSTINLÄGG PÅ ERV-BLOGGEN 30 JULI 2012:

Dagarna då lillebror sitter ensam kvar i jollen när övriga familjen upptäcker världen under ytan är över. Fyraårige Otto har lärt sig snorkla. Bland hajar och sköldpaddor på Salomonöarna. Och nu vill han inte sluta. Här delar långseglarfamiljen Hammarberg med sig av sina erfarenheter av att snorkla med barn.

Under vår seglats runt jorden passerar vi några av världens bästa snorklingsvatten. Något vi inte vill att våra barn ska gå miste om. Vi har därför försökt uppmuntra Lovis och Otto att utforska livet under ytan från tidig ålder. Och det har gått förvånansvärt lätt. Båda barnen var fyra år gamla när de började snorkla. För Lovis gick det väldigt snabbt när hon väl bestämt sig, medan Otto behövde lite mer tid på sig. Det enda man kan göra som förälder är att ta det lugnt, och se till så att förutsättningarna är de rätta.

Vänta på rätt tillfälle
Att lära sig snorkla i kallt vatten med dålig sikt är inte särskilt uppmuntrande. Därför kan det löna sig att vänta till utlandssemestern. Det är också viktigt att undvika dagar och platser med mycket vågor. Båda våra barn har gjort sin snorklingsdebut på lugna vatten med massor av fisk. I så vackra undervattensmiljöer att barnens fascination och nyfikenhet fått dem att glömma att de faktiskt har huvudet under vattnet och andras genom ett rör.

Rätt längd på snorkeln
Att snorkeln är anpassad för barn är livsviktigt. Med en för stor snorkel riskerar ditt barn att återvända gammal luft tills det svimmar av syrebrist och i värsta fall drunknar. Det är också viktigt att cyklopet sluter helt tätt mot barnets ansikte. Ett läckande cyklop kan inte bara förstöra hela upplevelsen, utan också lusten att försöka igen. Prova cyklopet redan i affären hemma i Sverige, och låt barnet öva i badkaret innan det blir skarpt läge. I utlandet kan det vara svårt att få tag på bra utrustning för barn.

Flythjälp för de minsta
Även om det är förhållandevis lätt att hålla sig flytande när man snorklar kan det vara en bra att låta de minsta barnen ha någon form att flythjälp, även om de kan simma. Då kan både barn och vuxna slappna av och njuta av livet under ytan. Ryggdynor är bra, seglarvästar och våtdräkter likaså. En räddningsväst kan också fungera, men är långt ifrån optimal eftersom den är designad för att vända barnet så det flyter på rygg med huvudet uppåt.

Skydda mot sol och maneter
På varma vatten är det lätt att glömma bort tiden när man snorklar. I vattenytan tar solen som mest, och ett litet barn bränner sig lätt. En UV-dräkt eller våtdräkt skyddar mot både sol och maneter. Våtdräkten bidrar också med lite flytkraft och värme. Det sistnämnda är särskilt bra i kallt vatten. Men ett litet barn kan lätt bli nedkylt även i varmt vatten.

Snorkla tillsammans
Vi brukar snorkla tillsammans med våra barn. Så att vi finns där om de skulle få in vatten i snorkel eller cyklop. Men också för att säkerställa att de inte simmar för nära revet, trampar på någon korall eller låter sig fångas av eventuella strömmar. Med simfötter är det lättare för barnet ska hålla jämn takt med dig utan att trötta ut sig. Men tänk på att även du som är vuxen kan behöva simfötter när vattnet är strömt.

Avrunda med fika
Se till att ha en vattenflaska med i packningen om barnet skulle få en rejäl kallsup. Tänk också på att dricka mycket före och efter snorkling för att behålla vätskebalansen, särskilt om det är varmt. Vi brukar runda av med en samling runt fiskekortet för att prata om vad vi sett och upplevt. Lite kex eller frukt gör det hela lite extra mysigt.

Lycka till!

/Linda