Avtrubbad eller avslappnad?

Håll i er, nu kör vi!

KUMAI, BORNEO. ”Mamma, mamma! Flickan frågar om vi vill åka med på motorcykeln. Får vi det?” Lovis tittar på mig med förväntansfulla ögon. Vi befinner oss hemma hos den guide som ska följa med oss upp i floden imorgon. Hans fru Arda har som så många andra kvinnor i den här delen av världen fullkomligt tagit sig an Lovis och Otto. Men att åka iväg med dem på motorcykel känns lite överdrivet.

Samtidigt ser jag hur ivriga barnen är. De har aldrig åkt motorcykel förr. Så frågan är, vad gör mig till en sämre mamma: Att i ett land som Indonesien släppa iväg mina barn på en motorcykel utan hjälm, i sällskap av en kvinna jag just lärt mig namnet på? Eller att säga nej, och ta ifrån dem upplevelsen?

För några år sedan hade svaret varit givet. I Trygghetssverige, där vi själva inte ens skulle övervägt att köra de tvåhundra metrarna till Ica Maxi utan bilbarnstol.  Än mindre släppa våra barn ur sikte med en främmande person.  Men sakta men säkert har vi sänkt ribban, slappnat av och tagit seden dit vi kommer. Det blir oftast roligare så. Men att åka motorcykel utan hjälm …

”OK”, hör jag plötsligt mig själv säga. Och barnen blir så glada att de hoppar upp och ner. Innan jag vet ordet av är de uppflugna på motorcykeln tillsammans med Arda och hennes ettåriga son.  ”Håll i er” ropar jag efter dem när de far iväg. Samtidigt som jag inser att jag inte ens vet vart de är på väg, eller hur länge de tänker vara borta.

Gjorde jag rätt, eller gjorde jag fel?

20 reaktioner på ”Avtrubbad eller avslappnad?

  1. Tja Linda… Du vet nog redan vad jag skulle sagt om saken om jag varit där… Kan väl bara säga som så att – tur att det gick bra!

    Gilla

  2. Kanske en onödig risk…kan det inte räcka med stora hav o naturens krafter, farliga djur och sådant man inte riktigt styr över på resan?

    Gilla

  3. Jag hade gjort som du, rätt eller fel? Säkerhet är högsta prio på jobbet nu, kan bli ganska överdrivet också. Krama barnen från morbror (-;

    Gilla

    • Tack för ditt stöd käre bror. Det är nog den perssonska (Luddes uttryck) ådran i oss som får oss att fatta sådana beslut : ) Hoppas vi ses i Thailand. Stor kram från hela gänget.

      Gilla

    • Tros sjutton det föresten. Minns hur du åkte iväg med mig där bak när jag inte var mycket äldre än Lovis. Endast utrustad ishockeyhjälm i brist på bättre skydd. I 200 km/h. Motorcyklarna här kör inte lika fort : )

      Gilla

      • Haha. Vissa saker kanske man inte ska skriva : ) Då var jag ju inte förälder utan bara en halvvild storebror !

        Gilla

  4. Har heller ingen aning vad som kan vara rätt/fel här. Däremot känner jag igen mig så himla mkt! Min ena mamma-sida säger ”du är ju dum i huvudet” som låter barnen åka moppe utan hjälm/transporteras på ett busstak/leka med gatuhundar osv. Min andra mamma-sida säger ingenting. Hon bara skrattar. :). Kram!

    Gilla

  5. Linda, det ar ett mirakel att vi vaknar upp pa morgonen med luft i lungorna, hjartat bultande och som vanligt pissnodig. Milljarder neurons och synapser som processar vad ogonen registrerar osv i det oandliga. En repa pa en motorcykel gor ingen skillnad i det langa loppet. Det ar inte ratt eller fel, fragan ar irrelevant helt enkelt.
    In your life expect some trouble
    But when you worry
    You make it double
    Don’t worry, be happy……
    Don’t worry don’t do it, be happy
    Put a smile on your face

    Gilla

    • Visst, en unge hit eller dit gör kanske inte någon större skillnad i långa loppet. Men jag föredrar ändå att behålla mina små i livet. Så den ursäkten duger inte ; ) /Linda

      Gilla

  6. Klart att säkerhetstänk inte gör någon skillnad i långa loppet… Dags att skrota flytväst, säkerhetsbälte, bilbarnstol, cykelhjälm…

    Gilla

  7. För två år sedan seglade jag ensam med barnen til Dragør. På hamnen började vi prata med en kille på motorcykel, och efter ett tag erbjöd han barnen at få åka en sväng. Där sa jag också ja, men det var ju helt annorlunda, tänkar jag, för det var ju i Danmark – eller var det verkligen annorlunda? Om man ska utvecklas eller uppleva något nytt måste man ibland övervinda sin rädsla.

    Om det går bra var det rätt beslut att ta, men går det inte bra var det definitivt inte rätt beslut. Men det vet man ju inte på förhand…

    Ha det så bra!

    Många hälsningar från Skanör,
    Thomas

    Gilla

    • Där satte du fingret på det hela. Det gick bra, alltså var det rätt beslut. Men om det inte gått bra hade jag aldrig förlåtit mig själv. Det är klart att det hade varit bättre om barnen burit både hjälm och skyddskläder, men nu säljs det inga sådana till barn i det här landet. Det är samma sak när vi åker bil, finns det bälten då använder vi dem. Finns det inga, ja då åker vi ändå. För alternativet är att inte åka alls, och det är ju bara föööör trist. /Linda

      Gilla

  8. I Kambodja är det inte ovanligt att se 4-5 personer trängas på en enda moppe. Och undan går det. Ändå ser man väldigt få olyckor. Skulle olyckan vara framme gör det j*****s ont att landa på asfalten utan skyddskläder. Jag hade aldrig satt mig på en moppe utan skyddskläder. Hade det hänt mina ungar nåt hade jag aldrig förlåtit mig själv.

    Gilla

    • blir lätt en jäkligt lätt en absurd diskution av detta, Åker ni buss? Har ni sett vad som händer när en stadsbuss krockar i 50km/h….du har bättre odds på en motorcykel i det läget

      Gilla

  9. När Kent var liten blev han bjuden på att åka motorcykel med en granne. Han satt på tanken med en förstor hjälm och skrattade så det hördes i hela Västra Götaland. Jag stod på parkeringen och hade hjärtat i halsgropen! Ungen hade sin livs första nära döden upplevelse och mådde så underbart gott.

    Gilla

  10. Jag vet inte hur jag hade gjort,, här hemma åker junior ”6år” o jag ofta moped, visst han har en hjälm men kanske inte den bästa..
    Men jag minns när vi var på Bali så såg man ju nästan alltid hela familjer på en moppe, ock en sak som slog mig var att pojkarna/fadern hade hjälm men flickorna/modern hade ingen hjälm.
    Men tro du gjorde rätt, för eran resa som ni gör så tror jag det överbeskyddande som vi har försvinner lite till en nivå som är sund. kan se mig själv ibland tjattra om ta på dig mössa, glöm inte vantar, knäpp jackan, nej nej hoppa inte där, men du klättra inte där..
    Ta det lugnt nu osv osv, man glömmer bort att se på hur var det när jag var liten.
    Man får ta till den där magkänslan man utrustas med när man blir förälder, sedan använda sitt vakande öga…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s