Dagen då de vita barnen kom till byn

Lovis i centrum

Först kommer den utsände spejaren. En ensam pojke, i den mest bedårande lilla kanot vi någonsin sett. Inte längre än två meter lång, perfekt utskuren i trä som den vore ett konstverk. Helt ny, och ett bevis på att vi har kommit till en av de öar som kan stoltsera med de bästa hantverkarna i hela landet. Santa Ana.

Men snart försvinner pojken in mot stranden igen, för att några minuter senare återvända med hela byns flotta i släptåg. Långa, korta, gamla och nya kanoter. Alla fulla med nyfikna barn. Inga vuxna, bara barn. Många nakna. Några flickor ropar ”hello” och paddlar fnittrande därifrån. Andra sitter bara där, några meter från båten och tittar med stora ögon. Som om vi kom från en annan planet.

Vi frågar en av de äldre pojkarna om Lovis och Otto kan få åka med en sväng. De ser lite osäkra ut, nästan rädda. Som om de inte riktigt vågade. Men snart paddlar en pojke stolt runt med våra två lintottar i den turkosa lagunen medan Otto ropar ”faster, faster”.

Väl tillbaka på Mary af Rövarhamn bestämmer sig Lovis för att visa barnen att hon minsann vågar hoppa i vattnet direkt från båten, utan flytväst. Och det var tydligen startskottet alla väntat på. För vips är vattnet fullt av badande barn. Och fler är på väg, de kommer simmandes från land. Säkert 20-30 stycken.

Först närmar de sig Lovis och Otto med försiktighet. Man vet ju aldrig, de kanske bits. Men de blir modigare efterhand, och snart gör de allt för att få besökarnas uppmärksamhet. Låtsas sänka sina kanoter, försöker sänka varandras kanoter. Sjunger sånger, dyker under kölen och slår volter från jollen. I timmar leker de runt båten.

Och när det är dags för oss att åka in till land för att avlägga det obligatoriska artighetsbesöket hos byns hövding, ja då följer de badande barnen efter.  De hjälper ivrigt till att dra upp vår jolle på stranden, och följer oss i varje steg. För varje hydda vi passerar blir svansen längre.  Alla vill röra Lovis och Ottos ljusa hår, alla vill hålla dem i handen. Och de som verkligen vågar, de vill aldrig släppa taget.

På vår vandring genom byn kommer folk ut ur sina hyddor. De stannar upp i sitt arbete, och bara tittar. Vuxna blekansikten har de sett förr. Men två vita barn, livs levande.  I deras by. Det verkar stort. Kanske lika stort som den dagen på fyrtiotalet när Ludvigs mamma såg en ”neger” på skidor utanför fönstret på Ålstensgatan i Bromma …

5 reaktioner på ”Dagen då de vita barnen kom till byn

  1. Jag blir rörd. Igen! Skriv mer!! Jag vill ALDRIG sluta läsa om era äventyr! Du skriver så levande att det känns som jag var där. Och tog ett dopp.

    Varma (tja, ganska svensk-sommar-kyliga) kramar

    Josefin

    Gilla

  2. Hej Ludvig och hela familjen!Här kommer en hälsning, med andan i halsen av all spänning och äventyr, från en ÅF kollega i Solna som hittade hit via artikeln på intranätet (och nu inte kan sluta läsa och klicka på allt!). Oj oj – hur ska jag kunna jobba en hel dag efter att ha tagit del av allt det här? Ni utmanar mig på så många sätt med er resa… Vad modiga ni är! OCH – vilka förebilder för era barn!!!!!! I klass med Pippi. Helt klart. Allt gott från mig till er, / Alice

    Gilla

    • Hej Alice. Vad roligt att du hittat in på vår blogg. Tack för alla fina ord. Jag har själv lite svårt att föreställa mig nästa gång jag måste jobba en hel dag, men det dröjer nog ett tag till dess : ) /Ludvig

      Gilla

  3. Jag kommer ihag min forsta Black African! Det var omkring 1958 i en Folkpark utanfor Bollnas dar vi firade somrarna till 1966. Han spelade trumpet men tog en rokpaus bland park-populasen. Han satt dar ensam pa en bank och rokte sin cigarett, stor och kraftig nastan som Lous Armstrong var han/. Jag tror inte han uppskattade alla blonda snorungar i en STOR cirkel som stirrade med oppna munnar. Filmen ”Popular Musik fran Vittola” har en scen som paminnde mig om dagen jag motte min forsta riktigt svarta neger!
    ”You only have one chance at a first impression” Barnen i Soderhavet kommer inte heller att glomma forsta motet med sina unga vita.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s