Söderhavsfylla

Detta bildspel kräver JavaScript.

PORT RESOLUTION, VANUATU. Vi träffar vår nyfunne vän Thom och hans bror Ken på stranden strax innan solnedgången, för att grilla fisk och dricka kava tillsammans. Kava har i alla tider används som berusningsmedel i den här delen av världen. Men det är första gången som Ludvig och jag får tillfälle att smaka. Vi får dessutom chansen att delta i själva framställningen.

Jag tuggar, och tuggar, och tuggar. Till dess att läppar och tunga domnar bort. Roten växer i munnen, och jag måste spotta för att inte kväljas. Så det gör jag. På ett bananblad, enligt instruktion. Och med lika delar skräck och äckel ser jag sedan hur Ken pressar ut en enorm munfull av samma grötliknande sörja. Lovis och Otto bestämmer sig snabbt för att de i alla fall inte vill smaka. All logik säger att jag borde fatta samma beslut.

Den vidriga blandningen av allas tuggade kava-rot och saliv blandas till en stor gröt, som läggs i ett fint nät av palmbark där den blandas med vatten och pressas ner i två skålar av kokosnötskal. Drycken är klar att dricka, resultatet ser ut som smutsigt flodvatten.

Jag är inte särskilt äckelmagad. Men detta är på gränsen för vad jag klarar av. Thom berättar att man i städerna, och vid turistevenemang, brukar mala roten istället för att tugga den. Men salivet påverkar kavans aktiva ingrediens, och ger en starkare dryck. Att tugga kava-roten är det traditionella sättet. Och utan tvekan det bästa, enligt proffsen.

För Thom och Ken är framställningsprocessen den mest naturliga sak i världen, det är tydligt. Och att berätta hur vidrigt jag egentligen tycker det är skulle sannolikt uppfattas som en kränkning. Att tacka nej till kava lär vara som att tacka nej till vänskap. Så jag tar ett djupt andetag, och dricker. Smaken påminner om en blandning av palsternacka och jord. Fast utspädd, med saliv .

Det är inte gott, men jag har smakat värre saker. Och själva ruset, som infinner sig efter några minuter, är faktiskt riktigt behagligt. Ögonlocken blir tunga, och ett skönt lugn sprider sig i kroppen. Berusningen är lätt, och försvinner redan efter en timme. Men vi nöjer oss där, för den här gången. Nästa gång hoppas vi nog ändå att det är stadsbornas recept som bjuds.

17 reaktioner på ”Söderhavsfylla

  1. Hej,
    Det var länge sedan jag skrev till er men jag följer er resa dagligen. När jag läste kava så tänkte jag att det var en söderhavsvariant av det spanska mousserande vinet Cava. Men hej vad jag bedrog mig. Det verkade ju vara ett spännande rus, om än i läskigaste laget.
    Vilken blir er rutt framöver? Akta er för Indiska oceanen och Somalia.
    Varma hälsningar från,
    Per-Arne Björk
    Hotel Gyllene Uttern i Gränna

    Gilla

  2. En kompis tipsar om ”the banks” som tydligen skall vara ett amazing place. Tror han var där en lång tid med amerikanska peace corps.

    Gilla

  3. Häftigt minne – jag testade kava på Fiji 1989, var dock inte med om själva tuggningen utan bara drickandet 🙂 Minns också en skön känsla i kroppen en stund efter.

    Gilla

  4. Hej Linda, Ludvig, Lovis och lilla Otto, Ni har ju magisk tur som lamnade de djupa sodra breddgraderna i tid! Nya Zealands South Island ar sno takt, forseningar pa Christchurch Airport pga snofall osv. Sydneys kust har drabbats av vindbyar upp mot 130km/timmen med massive strand erosion langs kusten. Stora delar av Victoria har drabbats av ihallande regn och nu overvammas bostader och akrar i laglanta omraden. Det ar dessutom brrrrr.. kallt! Tur, javisst men Er skicklighet och timing har sakert mycket med saken att gora. Men samtidigt en varning att vadret i denna delen av varlden och givetvis The Pacific Ocean kan verkligen visa sina olika sidor, varma och brutala.

    Gilla

    • Timing is everything, heter det ju. Fick ett meddelande från en kompis i Tasmanien som sa att de har snö därnere. Men vi går inte helt opåverkade ur ert skitväder. De pålitliga gamla passadvindarna verkar helt ha kommit av sig, och det blåser från alla tänkbara konstiga riktingar. Men kallt är det i alla fall inte : ) Allt gott, Linda

      Gilla

      • Gott att hora att turen envist haller i sig for Mary’s Modiga Quartett! Vilket aventyr och tack for att Ni delar med er. Go well and fair winds.

        Liked by 1 person

  5. Salivens enzymer gor sakert en stor skillnad pa brygden. Men vi anvander slemmiga enzymer fran kalvmagar (Blaaaaaa) for att gora smarrig ost!
    Jag drack Kava under ett besok pa en liten o i Fiji och som tur var visste jag inte hur det skall tillvarkas. Oooh God!
    Hoppas det var den malda varianten… Det smakade som jag forestaller mig gammalt diskvatten smakar och hela munnen blev ”num” dvs bedovad nastan som efter ett tandlakarbesok. Det var minsann inte en ”upper”, snarare en ”downer’. Vi drack i tur och ordning ur samma kokosnot och nasta person klappade handerna kraftigt tva ganger (klapp, klapp) innan han tog emot noten och hojde den hogt och sedan drack. Jag har nog druckigt min sista not med Kava efter att jag fatt veta hur det skall tillverkas. (Blaaa…) Jag hoppas att Kava ar dodligt for mycobacteria i TBC och manga andra smittsamma infectioner som ar tragiskt vanliga bland den fattiga befolkningen i Soderhavet!

    Gilla

  6. Ja, det ska onekligen vara lite snusk till spriten! Här i Colombia gör man majsölet chicha på liknande sätt, och sockerrörsdrycken Guarapo bör ha ett par mensfläckiga trosor i bryggkärlet för att få rätt arom. Kram på er!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s