En vissen blomma

Ett minne blott ...

I fyra år har vårt flitiga vindkraftverk prytt Marys mesanmasttopp som en vacker blomma. Det har blivit en del av båtens karaktär, ett tydligt kännetecken. Något som särskiljer den från alla andra. ”Ketchen där borta med vindkraftverket i masttoppen.” Så brukade vi säga. Med betoning på brukade. För nu är det borta.

Jag får det kanske att låta som vindkraftverket skulle ha trillat ner. Och det har det tack och lov inte gjort. Men tanken på att det faktiskt skulle kunna ske har slagit mig allt oftare på sistone. För ett par månader sedan började vindkraftverket ge ifrån sig ett märkligt ljud i vissa vindstyrkor, och snart kunde vi också se att det vobblade lite grann. Något som successivt förvärrats på senare tid. Och med det min oro för att hela femtonkilos-klumpen skulle trilla ner i huvudet på oss en dag.

Ludvig har varit uppe i masttoppen för att kontrollera att vindkraftverket verkligen sitter fast som det ska. Och jodå, det har det gjort. Men någon säker diagnos har varit svår att fastställa på denna höga höjd. Idag gjorde vi dock slag i saken och monterade ner hela faderullen, för att ta oss en närmare titt.

Förhoppningen har hela tiden varit att problemen skulle grunda sig i någon form av glapp, kanske orsakade av ett slitet kullager eller dylikt. Och så visade sig det också vara. Men ju mer vi plockade isär vindkraftverket desto fler fel hittade vi. Det såg fel ut, det lät fel. Och det luktade till och med fel – bränd el. Ja, vindkraftverket var så illa däran att det troligen aldrig skulle pryda Marys masttopp igen. En sorgens dag.

Lyckligtvis hittade jag två bortglömda ölburkar längst ner i skolådan tidigare idag. Vi dricker dem, tittar på delarna av vår vissna blomma och funderar på vad sjutton vi ska göra nu …

5 reaktioner på ”En vissen blomma

  1. Vad kan gå i sönder, där är väl typ två kullager, några magneter och ett några spolar… Spolar brukar inte vara något problem att linda, kullager är väl bara att pressa ut? Ge det en fullagning!

    Gilla

    • Nej. Den går att laga, men många delar både på insida och utsida skulle behöva bytas ut. Hela propellern, några kullager och antagligen några fler delar på insidan. Och fullagningar räcker sällan länge. Ett vindkraftverk, särskilt när det är monterat svåråtkomligt i mesanmastoppen, ska helst bara snurra och göra sitt jobb. /Ludvig

      Gilla

  2. Och laddningen som man behöver så väl. Alternativet är ju då dyr motorgång /dieselgenerator. Så himla trist när så välbehövda prylar inte håller längre.

    Gilla

  3. Ja efter lång vånda fick ekonomin på kort sikt avgöra. Vi får bra rabatt på reservdelarna från tillverkaren, och har bestämt oss för att ge vindkraftverket en andra chans. Nu när vi plockat ner vindsnurran helt har vi i alla fall sett att den i grunden är enklelt och bra byggd. Antagligen är det den höga placeringen som skapat en extrem belastning, och tyvärr finns det ingenting som säger att det inte händer igen. Men några år till ska det förhoppningsvis hålla. Nu väntar vi bara på att reservdelarna ska göra den stora resan från England (och genom NZ tullen), så vi kan segla norröver mot värmen igen. /L&L

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s