Bye, bye Tonga!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lovis och Otto springer bygatan fram, bakom sig har de en hel svans av barn som alla ropar ”Bye, bye”. Precis som på Samoa så verkar barnen på Tonga fått de engelska hälsningsfraserna om bakfoten. Skaran av barn växer ständigt, för varje trädgård vi passerar ansluter ytterligare några barn. De känner på Lovis och Ottos hår och upprepar deras namn om och om igen.

Längs väggrenen och i trädgårdarna betar grisar. Små grisar, stora grisar, svarta grisar, randiga grisar och prickiga grisar. Stora fula suggor och små söta kultingar. Grisar överallt, helt fria att komma och gå som de vill. Uppvuxna på grönt frodigt gräs, kokosnötter och fisk som grisarna själva fångar på stranden i lågvatten. Ska man födas som gris i nästa liv, ja då ska det vara här på Tonga.

Vi befinner oss på ön Haafeva. 290 personer bor här. Under högsäsongen kommer seglare ofta hit, men blonda små barn hör tydligen till ovanligheterna och våra smågastar är en stor sevärdhet. Alla vill vara med och posera framför kameran tillsammans med Lovis och Otto, och de skrattar så de kiknar när de ser sig själva på kamerans skärm.

I den lilla byn finns sex kyrkor, men bara en skola. Och den vill de lokala barnen gärna visa. På vägen träffar vi rektor Pita, och hans förtjusande fru. Efter tio minuters kramande och pussande på Lovis och Otto pekar hon mot en lite kraftigare kille i bakgrunden, och presenterar stolt honom som hennes fete son. Här är det fint att vara tjock.

Både rektorn och hans fru pratar utmärkt engelska. De ger oss en rundvisning på skolan där Pita och hans assistent undervisar 40 elever i åldern 5-12 år. I skolan finns två klassrum, utan bänkar, bord eller stolar. Bara en svart tavla på vardera sidan av klassrummet. Någon dator finns inte, men väl ett mindre bibliotek som rektorn stolt visar upp.

Från och med i år är det obligatorisk skolgång i Tonga för alla barn i åldern fem till arton år. Tidigare gick den övre gränsen vid tolv år. Den nya lagen är ett resultat av den nye kungens strävan mot ett demokratiskt och modernt land. Men någon undervisning för de äldre barnen finns inte på den lilla ön. Barnen måste istället inackorderas i Nukualofa, Tongas huvudstad på en ö åttio sjömil söderut.

Fulla av intryck, och med väskan full med mango, inleder vi den långa vandringen tillbaka till läsidan av ön där Mary af Rövarhamn ligger ankrad. Halvägs möter vi två unga kvinnor och deras barn. De hade hört på omvägar att det fanns två små lintottar på en båt i hamnen och gått den långa vägen till ankarplatsen för att få en glimt av Lovis och Otto. Efter en dryg timmes väntan hade de vänt om med fem besvikna barn i släptåg. Så gissa om glädjen blir stor när vi frågar om de vill följa med tillbaka till båten.

Inga av barnen har tidigare varit ombord på en segelbåt, och våra smågastar visar stolt upp alla skrymslen och vrår. När de åker in till stranden igen får de med sig några saker till skolan: kritor, block och en uppblåsbar jordglob så de kan se var Sverige ligger. Kvinnorna bjuder in oss på traditionell Tongan Fiest imorgon kväll. De lockar med helstekt spädgris och jordugnseldade specialiteter och det krävs en rejäl portion självdisciplin att tacka nej.

För första gången på riktigt länge har vi en strålande väderprognos för att segla vidare västerut. Och vi måste ta tillvara på den för att inte riskera att bli kvar under cyklonsäsongen. Vi borde seglat redan idag, men det sägs att det bär otur med sig att avsegla på en fredag så vi väntade en dag. Och tur var väl det, annars hade vi missat studiebesöket på skolan i Haafeva.

Än en gång skänker vi en tacksamhetens tanke till Lovis och Otto. Inga är så bra som barn på att bygga broar mellan olika kulturer. Utan dem hade resan inte blivit den samma. Imorgon bitti sätter vi kurs mot Nya Kaledonien, nästan 1100 sjömil västerut. Väl framme ska vi skriva ut våra bilder från besöket på Haafeva och skicka dem till skolans rektor, så han kan visa dem för för sina elever.

Bye, bye Tonga!

9 reaktioner på ”Bye, bye Tonga!

  1. Kul att följa era små och stora upplevelser på haven. Vår egen båt vilar nu under vinterkapell tills framåt mars… Lycka till på den långa etappen till Nya Kaledonien!

    Gilla

  2. Kvällen den 21 Oktober upptäckte jag er fantastiska blogg och sedan dess har jag matat mig igenom varenda inlägg plus många länkar och tillhörande information. Jag har sedan en tid tillbaka haft en dröm om att göra en långsegeling och det här har ju bara gett mersmak! Vilken underbar båt, vilka underbara ungar och vilka äventyr!

    Nu känner jag mig lika tom som när man precis läst ut en bra bok. Längtar tills nästa uppdatering.

    Kramar Sanna

    Gilla

  3. Vad ni har varit med om mycket sedan vi skildes åt på CapVerde – det känns som en evighet sedan. Vi har båten på land i Grenada och är i Sverige på besök, åker ner i Nov igen. Vi längtar till värmen. Du skriver så himla bra, det är en fröjd att läsa er blogg. Hälsa smågastarna ,vi har fått ett barnbarn till sedan vi sågs, en Otto. Vi kommer att sakna tomtarna på julafton iår.
    Margaretha o Sune

    Gilla

    • Hej, va kul att höra av er. Såg lille Otto på er hemsida. Önskar er en riktigt skön säsong i Karibien. Hur ser planerna ut? Vi älskade San Blas, Tobago och Los Roques om ni nu ska det hållet. Har också hört att Kuba ska vara något alldeles speciellt. Kram från oss alla.

      Gilla

  4. Ååååå, jag storknar! Ända sen jag seglade som liten har jag sett mig själv som vuxen på båt. Varför jag idag inte spenderar mina dagar båtburen är en gåta som blev påtaglig idag när jag läser dig. Vatten. Färgen blå. Fendrar. Saltet. Och ååååå… väderleksrapporten! Tack för påminnelse!

    Gilla

    • Vem vet, kanske sitter du där en dag igen, och mår illa : ) Kikar in på din blogg ibland när uppkopplingen tillåter. Otroliga bilder. Attans att vi missade Allmänningen när vi var i Colombia. Man skrapar liksom bara på ytan av världen när man reser som vi gör. Du gräver dig ner, det vill jag också göra en dag. Frågan är bara var man ska börja gräva … /Linda

      Gilla

      • Visst! Det är ju helt olika sätt att undersöka världen på! Och inte bara ytskrap/djupgräv utan också – tror jag – hav och land. Hamnmiljöer är en värld i sig!
        Illamående! Haha, det där försvinner helt i min romantiska bild av segellivet, men tack för den påminnelsen också :). Kram!

        Gilla

  5. Hej Ludvig,

    Läser med förtjusning er jättetrevliga hemsida/blog!

    Vi sågs när du seglade en havsfidra i Boulogne sur Mer i början 00-talet, jag och Eva seglade en Elan 43. Vi bor fortfarande i båt…

    Hälsningar
    Peter & Eva

    S/Y Tina Princess

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s