Sjönöd på Suvarov

S/Y Mary 11 kommentarer

Ibland blir långseglarlivet lite väl äventyrligt …

SUVAROV, COOK ISLANDS. Hjälp! Vi sjunker. Vi sjunker! gastar Lovis. Jag har just hoppat i vattnet från jollen för ta mig en närmare titt på livet under ytan när jag ser hur det forsar in vatten i aktern där Ludvig sitter. Jag simmar fram till fören och försöker balansera upp jollen, men det är för sent. För varje ny våg välter minst femtio liter in. Och det går fort.

Den nyfångade fisken får nytt hopp och börjar plaska runt bland foppa-tofflor, simring, solglasögon, kamera, snorkelgrejer, läckande bensindunk, åror. Ja, allt vi haft ombord flyter plötsligt omkring. Ludvig hoppar snabbt ur jollen, och Lovis är inte sen att följa efter. Men lille Otto vägrar lämna det sjunkande skeppet. Han sitter med vatten upp till midjan och håller ett krampaktigt tag i fikakorgen. Ludvig ger sig av för att samla in våra grejer som flyter iväg med strömmen. Själv börjar jag ösa, även om det känns föga meningsfullt. Vi har vatten ända upp till tofterna, och utombordaren som tynger ner aktern är redan halvvägs under ytan.

Vi hade tidigare under dagen tagit av den uppblåsbara gummitub som i normala fall omsluter vår hårda Walker Bay-jolle och ger den ökad stabilitet och bärkraft. Tuben hade en läcka som vi tänkt laga länge, och idag kom vi alltså äntligen till skott. Men så fick vi för oss att ge oss ut på en liten jolleutflykt efter lunch. Att jollen är rank utan den bärande tuben det visste vi, men inte så här rank. När jag hoppade i vattnet, förlorades balansen ombord och jollen fick för mycket vikt i aktern. Och så gick det som det gick.

Vad ska vi göra, vad ska vi göra? ropar Lovis med stora ögon. Hon är rädd. Ja, vad sjutton ska vi göra, tänker jag. Jag tittar mig omkring. Vi befinner oss mitt i inloppet till Suvorov-atollen. Lyckligtvis är det inåtgående ström. Men ingen annan båt finns i närheten. Och vi har ingen VHF-radio med oss. Jag förbannar mig själv, varför har vi ingen radio med oss? Nåja, barnen har åtminstone flytväst på sig, tänker jag. Men en flytväst hjälper knappast mot hajarna. Ja, ingenstans har vi sett så många hajar som här. De är visserligen inte särskilt intresserade av människor, men bara några droppar blod i vattnet och de blir som förbytta. Det har vi sett många gånger. Och vi har en nyfångad fisk i jollen.

Men vänta nu, borde inte jollen ha sjunkit vid det här laget. Vattnet är sedan länge ända upp vid relingskanten, men den sjunker inte. Det är då jag kommer på det. Visst sjutton, vår jolle är ju osänkbar. Vi har visserligen aldrig testat förut. Men visst var det så att tofterna är fyllda med skum. Och bannemej, det verkar funka. Den flyter ju, den flyter! gastar jag. Lättnaden är obeskrivlig.

Jag vänder mig om till Lovis, hon fryser så hon skakar nu. Den kan inte sjunka Lovis, det är ingen fara. Det står att den är osänkbar i specifikationen, bekräftar Ludvig. Men jag var osäker på om det gällde med motor på lägger han till. Men hus som helst, vi måste få ut vattnet och komma ombord igen. Jag börjar ösa igen, medan Ludvig parerar mot vågorna på motsatt sida. Sakta sakta börjar vi få kontroll på situationen igen. Vattennivån sjunker.

Snart är vi på väg tillbaka på moderskeppet, och skrattar åt alltihop. Vi tappade faktiskt ingenting, inte ens fisken. Och motorn startade igen, efter viss övertalning. Men det blir inga fler jolleutflykter utan den där gummituben. Och VHF-radion ska naturligtvis med nästa gång. Lika självklar som dricksvatten, kex, solkräm, snorkel, myggspray, flytväst, brytpinnar, nycklar, kamera, solhattar, badskor, åror, ankare, extra bensin och allt det där andra …

11 reaktioner på ”Sjönöd på Suvarov”

  1. Vardagsedge! Skall hälsa från Polarwind igen, var förbi å käkade igår, tillbaka ombord efter en lång sommar. Nu blir det båtmek för att komma ikapp (dom har inte direkt latat sig i sommar, dubbla motorbyten, målat skrov å däck samt hela inredningen…) Dom saknade seglande barn så se nu till att inte få BO på er efter den här storyn 🙂 🙂 🙂

    Gilla

    Svara

  2. Lappsjuka i Söderhavet ? Är inne på sidan varje dag men det är ju inte mycket att skriva om när man lever ett trist Svenssonliv ! Både och verkar smartast när ni ändå är i närheten (-;
    Ha det gott. Kram

    Gilla

    Svara

  3. Det är mycket roligare att läsa om er än att skriv om hur det är här. Blött, grått, kallt. Ganska mörkt på kvällarna, redan vid 19 faktiskt… Hösten är i full gång! Föräldrarmöten, jumpapåsar, galonisar, allvädersstövlar, fingervantar och lilla mössan. Snoriga näsor och hostande barn. Utflykt med varm choklad, tända ljus på kvällen. Äppelkaka med vaniljsås, rotsaksgratäng, Vinterdäck….nä det dröjer nog ett tag.
    Och.. imorse såg jag solen, kanske bara 15.20 minuter men ändå. 🙂

    Ha det bra i söderhavet!

    Gilla

    Svara

  4. Nyfiken på hur närmsta tiden blir i och med cyklonsäsongen…kommer ni att undvika att vara ute till havs under hela den tiden? Berätta gärna!
    kram, kram

    Gilla

    Svara

  5. Sikta på Nya Zeeland! I australien kan ni å andra sidan hyra elbåtar liknande vattenlimouserna här…

    När det gäller segling i Stockholm och i ”regnet och rusket” så har vi har lyckats få inomhusplats på nya finfina djurgårdsvarvet (träbåtsvarv) vid beckholmen för lilla furubåten vilket betyder att vi kan segla med barnen på Mysingen någon månad till och sen blir det ett par dagsseglingar inne i city i slutet av oktober! Höstsegling är härligt! Ska bara ordna den där riktigt sköna seglingsoverallen…

    Om det är lite trögt i vardagen i Sverige här så kan man passa på att hänga på som besättning en vecka på nybyggda äventyrsegelbåten Journeyman 60 som snart passerar skåne på väg mot Sydafrika. Jesper som är kapten tar normalt paying crew men har lite dåligt med besättning nu i början så man hänga nästan kostnadsfritt om man är snabb! Har man barn så kan man ta en vecka var 🙂 Har seglat med Jepser från gbg till sthlm under en transportsegling av en aluminiumketch för några år sedan, han är inspirerande och erfaren.

    http://journeyman.se/2011/09/20/morning-sun-in-the-cockpit-water-12-89%C2%B0-ph-8-05-were-on-our-way/

    /Jeppe

    Gilla

    Svara

  6. Jag har en undran. Har Otto fått någon hummer än? Jag tycker verkligen synd om honom.
    Höstliga hälsningar från Gränna by the sea,
    Per-Arne Björk

    Gilla

    Svara

  7. Hej på er!
    Vi är en trebarnsfamilj i Skåne som följt er sedan Biscaya, men inte hört av oss tidigare. Våra barn tycker att de känner Otto och Lovis nu och vill ofta se vad de gör. Vi seglar inte ännu (frånsett jolle), men sysslar med en hel del friluftsliv ffa havskajakpaddling, där den äldste pojken (10 år) nu paddlat genom Bohusläns skärgård i egen kajak.
    Eftersom ni efterlyst hälsningar skriver vi nu och kanske skriver vår femåriga flicka ett eget brev framöver till Lovis.
    Hoppas ni har det fortsatt härligt i Söderhavet!
    Familjen Häggström

    Gilla

    Svara

    • Oj va roligt att ni hör av er. Jättekul att veta lite om er som följer bloggen. Lovis ser framemot brevet 🙂 Vore trevligt att träffas på riktigt när vi kommer hem igen.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar