Fler än vi verkar ha upptäckt att innanhavet Spaanse Water på Curaçao utgör en av Karibiens tryggaste ankringsplatser, på gott och ont. En egen ankarvik kan man glömma här. Men det är väldigt roligt att träffa andra långseglare, diskutera praktiska lösningar eller bara beskåda allt liv och rörelse i hamnen. Och det var precis vad vi gjorde denna morgon vid frukostbordet på däck när det slog oss hur man fatiskt kan döma båtägaren efter dennes val av vindsnurra. Nedan sammanfattar jag vad vi kom fram till, heltfördomsfritt : )
Aerogen/Ampair/Rutland: Tre vanliga sexbladiga vindsnurror, som laddar något sämre än övriga namn på listan. Slätstrukna val, som utstrålar okunnighet eller lågt engagemang. Bland ägarna hittar man främst nyblivna långseglare som har köpt en äldre färdigutrustad båt, eller långliggare som valt att komplettera sin vindsnurra med ett bensindrivet elverk istället för att köpa ett bättre. Och de som inte gör det startar ofta motorn eller uppsöker en marina för att ladda sina batterier. Den lite större Aerogen 6 kan dock vara ett vettigt alternativ för den som har plats för den.
AIR Breeze: En trebladig snygg liten vindsnurra. Ägaren är ofta en reativt nybliven långseglare med en helt eller delvis nyutrustad båt. AIR Breeze verkar också vara ett populärt ersättningsalternativ för erfarna långseglare vars gamla vindsnurra har dragit sin sista suck. Den är förhållandevis billig, lätt och något tystare än sin föregångare AIR X. Nackdelen är att den inte lär ladda riktigt lika bra.
AIR X: En vanlig, liten och effektiv trebladig vindsnurra vars surrande plågat många båtgrannar genom åren. Tillhör normalt lågbudgetseglare, inte sällan långliggare i populära ankringsvikar. Ofta förvånande trevliga, även om jag tycker att det är deras förbannade skyldighet att hitta en egen planet att ankra på.
AIR X med tysta vingar: Fixarens och tekniknördens favoritlösning. Oftast relativt nyblivna långseglare med full koll på sin elförbrukning. Ägaren är inte särskilt välbärgad men gillar smarta lösningar, och tillbringar mycket tid på internet. De tysta vingarna, som känns igen på den blå färgen, lär inte påverka laddningen nämnvärt men är betydligt tystare är originalvingarna. Den mer välbärgade tekniknörden skulle istället välja en Duogen, som även kan användas som släpgenerator.
D400: Den enda tysta vindsnurran som kan konkurrera med de trebladiga när det kommer till laddning. En tungt och lite dyrare alternativ som utgör ett populärt val hos båtägare som prioriterar komfort, dvs mycket laddning utan oljud. Många ägare är välutbildade, har tagit ett års paus från karriären för att segla till Karibien och tillbaka. De flesta har en relativt ny och lite större båt, oftast i plast. Och är inte båten ny, så är den åtminstone nyutrustad. Ligger gärna i marina när möjlighet ges.
KISS: Lite större vindsnurra än övriga, lär ladda bra men låter en del. Du hittar den oftast på lite större båtar, hemmabyggen eller äldre lite förfallna båtar. Ägarna är ofta lika skäggiga som undervattenskroppen på deras båtar, och har seglat på haven i decennier. Idag är de riktiga långliggare, och verkar inte segla många sjömil i onödan. Vanliga i Karibien. Kan även förväxlas med en Windbugger-ägare. Oavsett, locka med en flaska rom och du är garanterad många härliga rövarhistorier från de sju haven.
Superwind: Ett val för den medvetne. Snygg trebladig vindsnurra som man ofta ser på katamaraner. Vad detta kan bero på är svårt att sia om men man får väl anta att de valt vindsnurra efter hur den ser ut, och att just Superwinds design attraherar samma sorts människor som föredrar katamaraner. Jo, lite konstigt är det. Dessutom för den en del oväsen, men lär ladda bra.
Naturligtvis finns det många fler vindkraftverk att välja på, och ännu fler båtägare. Men dessa är de vanligaste som vi har stött på så här långt under vår resa. Och som i så många andra personlighetstester så kan man känna igen sig i flera grupper. Eller inte känna igen sig alls.
Själva har vi en D400 monterad i toppen på mesanmasten. Den laddar bra, och är helt tyst. Men skulle vi välja en ny lösning idag skulle vi troligen satsa på en AIR X med tysta vingar. Dels för att man får mer laddning för pengarna jämfört med en D400, men framförallt för att det skulle kännas bättre med ett lite lättare vindkraftverk i masttoppen. Hmmm, så vad säger det om oss? Och vilken vindsnurretyp är du?
Det var en trevlig liten krash-kurs i vindsnurror och det finns ju inget roligare än fördomar 🙂 Håller på att kika på snurra till vår Forgus 31 och med din beskrivning så blir det definitivt en Air X med tysta vingar. Trots att man är el-nörd så håller jag med om att oavsett hur bra en snurra är så ska dom som låter som en grästrimmer förbjudas och skickas ut i rymden i omloppsbana…
GillaGilla
[…] Sådan vindsnurra, sådan herre | PASSION FOR POWER AROUND THE WORLD. […]
GillaGilla
Vi har två vindsnurror så det blir kanske en lite kluven kommentar.
Först köpte vi en begagnad Duogen. Mycket bra i vattenläge, tyst, effektiv, enkel att lägga i och plocka upp, och du kan fortsätta fiska. Sämre i vindläge, lite skramlig, och ffa är den dålig på att ställa in sig mot vinden.
I somras köpte en begagnad Air-X med gamla vingar av en amerikansk båt. Den låter… men funkar alltid.
Vår erfarenhet är att den egna vindgeneratorn gör el – grannens gör oljud.
Slutsats: Vi är ”välbärgade lågbudgetseglare” och förhoppningsvis ”Ofta förvånande trevliga” allt enligt er analys!
GillaGilla
Som ofrivilligt nybliven ägare av en Air-x känner jag igen mig i beskrivningen.
Det var trist att hitta knappen på den nya (begagnade) båten som slår på vindturbinen och inse att det ljudlösa snurrandet bara sker när den inte laddar. Räknar med att jag köper tysta vingar. Jag känner igen mig bättre på den beskrivningen, även om jag inte haft båten så länge att jag hunnit få koll på energiförbrukningen. Antingen det eller släpgenerator och fler solceller så turbinen ytterst sällan behövs.
För övrigt: Bra blogg som jag började läsa från start efter att ha sett er på SVT. Nu kommer jag till den lite då och då när jag söker på seglingssaker. Länken till att bygga sin egen släpgenerator ska jag se närmare på.
Puh. Nu blev det lugnt och stilla. Turbinen gjorde en paus för att se om spänningen blivit så hög så den inte ska ladda mer.
GillaGilla
Haha! Verkligen träffande beskrivning av besättiningarna!
”Ägarna är ofta lika skäggiga som undervattenskroppen på deras båtar” 🙂
Katamaraner har SUperwind?
I hemma hamnen ligger tre slupar bredvid varandra med varsin Superwind!
Ha de gott!
GillaGilla