Skalman betar sjögräs

”Rrrrrring”, det var Skalmans mat- och sov-klocka som ringde. Lovis lyfte plötsligt blicken från skärmen. ”Pappa, vad äter sköldpaddor?” ”Jag vet inte riktigt”, svarade Ludvig efter att ha funderat en stund. Lovis vände sig mot mig, men inte heller jag kunde ge henne ett bra svar. ”Äh, ni vet ju ingenting om sköldpaddor” sa Lovis uppgivet och återgick surt till filmen.

Ludvig och jag tittade på varandra. Lovis var besviken på oss, och det dög ju inte. Och inget internet hade vi. Så trots regn och rusk packade vi ner snorkelgrejerna i jollen och drog ut till ön Baradel, ett känt tillhåll för sköldpaddorna på Tobago Cays där Mary af Rövarhamn har legat ankrad de senaste dagarna.

Tyvärr var sjön för hög för att lilla Lovis skulle våga sig ut och se med egna cyklopögon. Men jag hade nöjet att sikta tre sköldpaddor som var mellan sextio och sjuttio centimeter över ryggen. Och Ludvig stötte på självaste gammelfarfar där ute. Han påstår att skalet mätte närmre en meter. Jag vet inte om man ska tro honom, men hur som helst var det otroligt mäktigt att simma runt med de vackra urtidsdjuren så nära inpå. Och så fick vi faktiskt svar på Lovis frågor. Sköldpaddor betar sjögräs. De glider sakta fram på botten och rafsar åt sig än den ena än den andra tuvan, som en ko ungefär.

Ja, då hade man lärt sig något nytt. Jag som trodde de åt fisk (skäms lite). Det är tur att man har vetgiriga ungar! Och bäst av allt: Lovis var nöjd igen!