Längs vår svenska kust finns det gott om skyddade ankarvikar med små badstränder, och söta små hamnar med både lekplats och glasskiosk. Så planerar man bara noga och aldrig seglar mer än ett par timmar om dagen så brukar det gå bra att ta med barnen ut på sjön. Jodå, det är sant. Det står att läsa i varje svensk båttidning, i det årliga inslaget som uppmuntrar föräldrar att segla med sina barn.
Att segla långt med barn är inte så märkvärdigt som man skulle kunna tro. Ok, det är inte samma sak som att segla långt utan barn. Lata dagar i hängmattan kan du glömma. Och det är inte bara roligt, men inte mycket svårare än att få ihop vardagspusslet där hemma. Och absolut värt det, väl i hamn väntar belöningen. Inga är så bra på att bygga broar mellan olika kulturer som små barn, och det är en härlig känsla att se dem suga åt sig alla nya intryck.
Så för sjutton. Gillar du att segla, ta med barnen ut på sjön i sommar. Och segla så långt och så länge som alla verkar trivas ombord. Funkar det bra, ja då kan du kanske segla lite längre nästa år …
Tjenare,
Kan ni inte berätta hur ni hanterar er segling under längre turer, själv seglar vi ju med två barn och det brukar bli jag som styr mest, (efter vindrodret då), så ofta efter ett par dygn är jag blir jag rätt sliten, antingen styra, eller ha koll på barnen, och sova när de också sover.
Hur gör ni? Vad har ni för vaktschema?
/Kalle
GillaGilla
Tjena Kalle,
Ute till havs brukar jag och barnen lägga oss vid tiotiden och Ludvig varvar utkik med tupplurar vilken han är bra på. Själv behöver jag sova många timmar på raken för att förbli trevligt sällskap ombord. Jag brukar stiga upp vid sextiden så Ludvig får några sammanhängande timmars sömn på morgonen.
Är det dåligt väder eller något på båten bråkar är det svårt att få ihop sömnen, men då är det bara att bita ihop. Också svårt när vi seglar kustnära eftersom det är mer trafik då, framförallt måste man se upp för lokala fiskebåtar. Då brukar jag ta vid mitt morgonpass redan vid fyra-tiden eftersom Ludvig inte kan ta tupplurar då.
Den som har vakten har också ansvar för barnen, men våra barn sover tack och lov bra, ofta hela nätterna igenom utan att vakna.
Jag har beskrivit en vanlig dag på Atlanten i ett inlägg på energibloggen. Du kan läsa det här: http://passionforpower.wordpress.com/2011/01/15/en-helt-vanlig-dag-pa-atlanten/
Generellt kan man säga att de första dygnen på en översegling är jobbigast, innan man vant sig vid båtens rörelser och rutinerna till sjöss. Sedan går allt lättare.
Hoppas det gav lite mer klarhet. Men visst, det är ingen dans på rosor. Det är knappast de långa överseglingarna som är resans höjdpunkter. Men det är väl värt det : )
Kram, Linda
GillaGilla