Skrivet av: S/Y Mary | 19 december, 2014

Fruktkungens kusin

Andy The Fruit King

Andy The Fruit King och smågastarna på Tobago – februari 2011

För knappt fyra år sedan angjorde vi Karibien och den sömniga lilla ön Tobago. Där träffade vi en riktigt skön lirare som kallade sig Andy The Fruit King. Han kom från byn Speyside på andra sidan ön, men brukade åka över till vår sida några gånger i veckan för att sälja frukt till de seglare som kastade ankar i viken. Utbudet var begränsat. Ett tiotal clementiner, eller några omogna mangofrukter. Det blev inte mycket pengar, men det verkade inte så viktigt.

Andy frågade ofta om vi inte ville komma och titta på hans fruktträdgård i Speyside. Det ville vi gärna, så en dag bar det av. Väl där förstod vi ganska snabbt att det var hela byn som var Andys fruktträdgård. Han bodde hemma hos sin syster och frukten han sålde pallade han från grannarna i byn. Det verkade okej på något sätt. Tobago är ett avslappnat ställe.

Så varför berättar jag då detta nu, fyra år senare? Jo, det är så märkligt att Ludvig just fått reda på att han har en gammal skolkamrat från Bromma som numera bor i New York och är tillsammans med en kille som är uppvuxen på Tobago och råkar vara kusin med självaste Andy The Fruit King. De kände igen honom på ett foto här på bloggen. Ett sånt fantastiskt sammanträffande. Vad är oddsen för detta?

Läs mer om mötet med Andy The Fruit King i blogginlägg från 3 februari 2011

Skrivet av: S/Y Mary | 16 december, 2014

Långfärd för den sjösjuke

Familjen Ringdahl och bilen. Foto: Kaptillkap.se

Familjen Ringdahl och bilen. Foto: Kaptillkap.se

För någon vecka sedan fick vi en middagsinbjudan av en för oss vilt främmande familj här i Malmö. De hade läst om oss i tidningen och undrade om vi inte kunde komma över på middag en kväll. Lite förvånande blev vi. För även om sådant har hänt oss ganska ofta de senaste åren – så hör det knappast till vanligheterna i Sverige. Men så det var inte vilken familj som helst heller. Det var familjen Ringdahl.

Det visade sig att Nina och Ola Ringdahl precis som vi en gång drömt om att utforska världen tillsammans med sina barn. Så det har de gjort. De har rest kort och tvärs över över jorden med sin Land Rover. Den längsta resan varade i 16 månader, och tog dem hela vägen till Kambodja. Och håll i er nu. Med sig hade de sina fyra barn. Ja, ni läste rätt. Fyra små barn under åtta år – i samma baksäte.

Vi tackade ja till den där middagen förstås, och i lördags var det dags. Inte helt oväntat blev det en mycket intressant afton. För även om vi besökt helt olika delar av världen och trots att vi färdas till sjöss och de på land, så är våra lärdomar och erfarenheter närmast identiska. Allt det positiva – som att de flesta människor är goda vart man än beger sig och insikten om vilka fantastiska dörröppnare små lintottar kan vara. Men också det jobbiga – utsattheten, byråkratin, korruptionen och det evinnerliga meckandet.

Vi pratade också om skillnaderna. Vi kan ju inte stanna vår båt hur som helst, var som helst. Utan måste ibland fortsätta i flera veckor, även om vädret är besvärligt. Å andra sidan så kan vi stänga om oss på ett helt annat sätt. Vi kikade in i bilen som stod parkerad utanför familjen Ringdahls hus. Den är inte stor. Alla sex sover i ett tält på taket under sina resor, gör sina behov i naturen och kokar mat i en gryta direkt på gasflaskan. Mary af Rövarhamn är som ett slott i jämförelse. Och då har vi ju bara hälften så många barn.

Så frågan är då, skulle vi kunna tänka oss att göra samma sak? Ja, jag tror faktiskt det. Men två barn räcker. Oavsett, det får nog vänta ett tag. Vi börjar med en tur upp till Rövarhamn nu över julen.

Skrivet av: S/Y Mary | 12 december, 2014

Lugn i stormen

Fredagsmys med Alexander.

Julmys med Alexander.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. ”Åh, det gungar. Äntligen!” skrattar Otto. ”Ja, Va härligt. Det känns som vi är ute och seglar igen”, instämmer Lovis. Hon fullkomligt strålar av lycka när en ny stormby får båten att rycka till. För en dryg timme sedan mätte de upp 28 sekundmeter ute vid bron. Stormen Alexander har dragit in över Malmö.

Mary af Rövarhamn kränger än hit än dit, fallen slår och riggen tjuter. Men båten är väl förtöjd, och inne är det varmt och mysigt. Vi bakar lussebullar med massor av saffran, dricker Apotekarnes julmust och lyssnar på svensk julmusik för första gången på flera år. Sånt är lite extra lyxigt för oss.

När det blir dags att sova ber Lovis sin pappa av sjunga en sång så som han alltid brukade göra till havs. Själv känner jag en inre harmoni jag inte känt på länge. Hela familjen kommer in i någon slags avslappnad seglarstämning. Tänk vad lite storm kan göra.

Den enda inte verkar helt nöjd är Lilla Gubben. Hans akvarium ser ut som det ska rinna över varje gång båten gungar till. Men så är han ingen riktig världsomseglare heller.

Skrivet av: S/Y Mary | 11 december, 2014

TOPPLISTAN: Viktigaste långfärdsutrustningen

12995269134_c6032e68d9_o

Bra ankarutrustning är en av de viktigaste grejerna på en långfärdsbåt, tycker vi.

Topp 9: Viktigaste utrustningen på en långfärdsbåt

”Vilken utrustning måste vi ha?” Den frågan får vi ofta från folk som funderar på att göra en resa som vår. ”Ju färre prylar desto bättre”, brukar vi svara. För det man inte har kan inte gå sönder. Och när man väl vant sig vid en sak är det svårare att klara sig utan. Men vissa saker är naturligtvis viktigare än andra. Nedan listar vi de grejer vi själva skulle ha prioriterat om vi skulle ge oss av igen.

  • Bra rigg och segel
  • Vindroder eller autopilot, helst båda
  • Pålitlig inombordsmotor
  • Navigationssystem
  • Trygg elförsörjning
  • Spis för matlagning
  • Stora vattentankar
  • Kraftig ankarutrustning
  • En bra jolle

Mer om våra båtprylar och hur de klarat påfrestningar på världshaven har vi skrivit i en artikel som kommer publiceras i tidningen Praktiskt Båtägande någon gång i början av nya året. Vi hojtar till på Twitter eller Facebook när det är dags, om någon skulle vara intresserad. Fram till dess får ni gärna roa er med att studera vår utrustningslista här på bloggen.

Skrivet av: S/Y Mary | 25 november, 2014

”Vår” bok vann!

augustgalan2

Amanda, Jakob och jag.

Högläsning har alltid varit ett trevligt sätt att fördriva tiden till havs. Här hemma i Sverige har vi inga problem med att få tiden att gå, tvärtom. Men högläsningen har vi fortsatt med. Det känns liksom lite mysigt att på kvällarna få samlas en runt fotogenlampan för att läsa en stund. Särskilt nu när det är så mörkt och ruggigt ute.

Den senaste boken vi läste tillsammans heter Mördarens apa. En alldeles underbar äventyrsskröna om en ovanlig klok gorilla som heter Sally Jones. Det är vi tydligen inte ensamma om att tycka. För igår kväll utsågs just den boken till Årets barn- och ungdomsbok på självaste Augustgalan.

Så varför berättar jag då detta? Jo, alla de 18 böcker som är nominerade till Augustpriset inom någon av de tre kategorierna blir varje år presenterade av en läsare på galan. Och igår kväll var det faktiskt jag som stod där på scenen inför de 1700 åskådarna på Stockholms konserthus och berättade vad boken om ”Mördarens apa” betytt för vår familj.

Jag var så nervös att jag inte minns någonting från själva framförandet. Att just ”vår” bok vann hade naturligtvis ingenting med mig att göra. Men jag kände mig ändå stolt när jag fick lämna över vinnarstatyetten till Jakob Wegelius som skrivit och illustrerat boken. Det kändes så fint att få möjligheten att tacka honom personligen.

Jag kan avslöja att statyetten var otroligt tung. Och så trampade jag på släpet till konferencieren Amanda Ooms klänning när jag lämnade scenen. Jag kände hur ena foten drogs undan under mig när hon gled iväg, men lyckades förhindra ett platt fall. Sedan fick jag springa hela vägen till centralstationen för att inte missa tåget hem till Malmö.

Ja, det var den Augustgalan det. Närmare en Auguststatyett än så lär jag aldrig komma. Nu sitter jag istället här på min båt igen, och funderar vilken högläsningsbok vi ska välja näst. Är det någon som har några tips? Det ska helst vara en sån där bok som roar hela familjen. Inte bara barnen.

Augustgalan 2014 på video:

- Linda Hammarberg presenterar Mördarens apa av Jakob Wegelius (YouTube)
Jakob Wegelius tar emot Augustpriset 2014 (YouTube)
Webbsändning från hela Augustgalan 2014 (Bambuser)

Skrivet av: S/Y Mary | 17 november, 2014

Sista inspelningsdagen

Från gårdagens inspelning i Limhamn. Foto: Sydsvenskan

Från gårdagens inspelning i Limhamn. Foto: Sydsvenskan.se

Äntligen kan vi berätta lite mer om tv-serien vi ska vara med i. Det blir sex avsnitt allt som allt, som kommer att visas i SVT med start tisdagen den 20 januari. Tv-serien heter Familjer på Äventyr, och kommer att handla om fyra familjer som lämnat den svenska tryggheten för att följa sina drömmar.

Förutom vi medverkar en familj som har emigrerat till Nya Zeeland, en annan som har startat drömhotellet i Brasilien och en tredje är biståndsarbetare i Indonesien.

Idag spelar vi in de sista scenerna här i Malmö. Sedan blir det ilfart till Stockholm för att klippa ihop allt material så det hinner bli klart lagom till premiären. 20 januari alltså, i SVT. Missa inte det.

Läs mer:

Skrivet av: S/Y Mary | 15 november, 2014

Misslyckat fredagsmys

idol3

Kvällens Idol – begränsat kul

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Vi har inte haft någon teve sedan barnen föddes. Det finns ju så mycket annat man kan göra med sin tid. Men nu har det kommit fram att de andra barnen i skolan brukar leka kändisar på rasterna. Lovis och Otto har lärt sig mycket under resan, men några kändisar har de inte koll på. Så ikväll bestämde vi oss för att göra något vår familj aldrig gjort förut. Vi poppade popcorn och bänkade oss framför TV4 Play och Idol.

Lovis och Otto tyckte det där med popcorn var trevligt, men konstaterade ganska snabbt att ”det är synd att vi inte har en sån där teveapparat med skelett och naturprogram som moster Susanne har”. Sedan somnade Otto. Lovis hängde med ända till nyheterna, sedan gav hon också upp. Det blev ingen riktig succé. Ludvig och jag tyckte inte heller det kändes särskilt kul.

Nog måste det finnas roligare sätt att få koll på kändisar, än att kolla på teve? Förslag välkomnas.

Skrivet av: S/Y Mary | 9 november, 2014

Vår nya besättningsmedlem

Ja, så här ser han ut. Ottos skeppsfisk.

Ja, så här ser han ut. Ottos skeppsfisk.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Sveriges yngste världsomseglare har fyllt år. Vad ger man då till en fisktokig sjuåring i födelsedagspresent? Ja, det svaret är väl egentligen givet. En fisk så klart. Så när Otto vaknade i morse hade en fin liten kampfisk flyttat in i ett akvarium i bokhyllan på Mary af Rövarhamn. Otto blev stormförtjust och döpte sin skeppsfisk till Lilla Gubben – efter Pippis häst. Nu hoppas vi bara att vår nya besättningsmedlem ska trivas ombord, och inte drabbas av sjösjuka. Håll tummarna!

Kan fiskar bli sjösjuka, vad tror du? Läs svaret här.

Skrivet av: S/Y Mary | 2 november, 2014

Ett gott samarbete

Morgonens leverans av nybakade bullar och färskpressad juice.

Morgonens leverans av nybakade morotsbullar och färskpressad juice.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Tänk dig en granne som kommer förbi med nybakade bullar och färskpressad morotsjuice lagom till frukosten. Som gladeligen skämmer bort dina ungar med saffranspannkakor och hemkokad sylt efter skolan, och bjuder in till de mest sagolika middagar när du känner dig som minst sugen på att ställa dig vid spisen. Ja, det låter naturligtvis alldeles för bra för att vara sant. Men jodå, det finns faktiskt sådana grannar. Åtminstone en. Hon råkar vara stans bästa kock, och det är vi som har haft turen att få henne som granne.

Nu är det så olyckligt, att vår granne fått problem med synen. Så allvarligt hon inte längre kan arbeta. Det är sorgligt, för hon älskade sitt jobb. Men laga mat kan hon fortfarande göra, det tar bara lite längre tid. Och så måste det finnas några som vill äta också, någon som har vett att uppskatta hennes vedermödor. Annars är det inte lika kul, det kan man ju förstå. Och det är där vi kommer in i bilden.

Varken Ludvig eller jag är särskilt roade av matlagning. Att äta däremot, det tycker vi mycket om. Något som också gått i arv till våra två barn. Lovis och Otto kan sätta i sig kopiösa mängder, och provar gärna nya saker varje dag. Det passar väldigt bra. Vår granne gillar nämligen inte folk som petar i maten. Ju mer välskrapad tallriken är, desto bättre. Inte undra på att hon har ett gott öga till oss. Vi har aldrig lämnat så mycket som en smula.

Skrivet av: S/Y Mary | 22 oktober, 2014

Båtsman i Nangijala

Hejdå, min älskade katt. Vi ses i Nangijala.

Plötsligt finns han inte mer, vår älskade skeppskatt

I lördags insjuknade vår Båtsman hastigt. Idag gick han sin sista vila till mötes. Samma katt som för bara en vecka sedan var så full av liv är nu borta för alltid. Den katt som vi de senaste månaderna känt en så otrolig glädje över att äntligen få återförenas med. Plötsligt finns han inte mer. Aldrig mer kommer han att segla på havet, aldrig mer kommer vi höra ljudet av hans tassar som trummar mot däck.

Så fort det gick, och så ont det gör.

Older Posts »

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 836 andra följare

%d bloggare gillar detta: