En bra vardag, här och nu.

Kan man ha finare utsikt än så här?

Kan man ha finare utsikt än så här?

Vad ska ni hitta på här näst? Den frågan fick vi om och om igen när vi kom hem från världsomseglingen för två år sedan. Men vi hade inget nytt stort häftigt projekt på gång. Allt vi ville var att slå oss till ro. Hitta en plats där vi kunde bo och trivas, där våra barn kunde växa upp och gå i skola. Försöka leva ett hyfsat hållbart liv, gärna nära hav och natur. Och jobba lagom mycket, helst med något vi tyckte var roligt och kunde stå för.

Vårt nya mål i livet var att skapa en bra vardag. Det låter inte så märkvärdigt, och folk såg ofta lite besvikna ut när vi berättade. Men vi anade, att detta kunde bli väl så utmanande. I ett land som Sverige, där folk drabbas av utbrändhet på löpande band. För en familj som varit på resande fot i fyra år, så länge barnen kunde minnas. Som var vana vid att ta dagen som den kommer, och alltid uppleva nya roliga saker tillsammans.

Och mycket riktigt. Det blev inte lätt. Att börja ett nytt liv i Sverige, sådär mitt i livet. Att anpassa sig till konsumtionssamhället och den nya inrutade vardagen. Att vänja sig vid mörkret och kylan. Vi passade inte längre in i systemet, ägde inget mer än vad som rymdes i båten. Inte blev det enklare av att Försäkringskassan krävde tillbaka fyra års barnbidrag. Eller att banken vägrade oss bolån eftersom vi knappt haft någon inkomst på fyra år.

Frestelsen att bara kasta loss var stundtals enorm, särskilt under första halvåret. Vi hade redan en färdig lista på ställen i världen där vi kunde tänka oss att bo. Samtidigt visste vi, att vissa saker måste få ta tid. Att efter uppförsbacke kommer nedförsbacke. Efter mörker kommer ljus. Också för oss. Så när Ludvig hittade sitt drömjobb i seglarparadiset Marstrand bestämde vi oss för att ta chansen, att lämna Skåne och börja om i Bohuslän.

Vi längtade efter att flytta iland och köpte ett enkelt litet hus på landet, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det låg lite tokigt till, det kändes som vi tillbringade halva dagarna i bilen. Och huset krävde så mycket uppmärksamhet att båten mest låg vid bryggan och förföll.

Ibland är det nog så, att man måste göra fel, för att hitta rätt. För idag är huset utbytt mot en lägenhet på Marstrandsön. Vi bor mitt i skärgården, har båten förtöjd direkt utanför fönstret och seglar varje helg som vädret tillåter. Vardagen är enkel – med mataffär, kompisar, skola och jobb på gångavstånd. Och vi har båda jobb som vi trivs med. Ludvig som som konstruktör på Rutgerson Marin, jag som skribent och frilansare.

Visst har vi dåliga dagar. Och visst finns det mycket med långseglarlivet som vi saknar. Men på det stora hela känns det mesta så trevligt och behagligt det bara kan göra om man nu tvunget måste jobba, gå i skola och bo på en och samma plats.

Vi har nått vårt mål. Vi har skapat oss en bra vardag, här och nu. I Sverige. Tänk, det gick. Allting går, man måste bara komma på hur. Men det tog över två år. Nu njuter vi av det här, men klurar samtidigt på ett nytt mål i livet. Ja, vi behöver något att sträva mot, som håller oss på rätt kurs. Frågan är vad …

En annan vardag

Same same, but different ...

Same same, but different …

SANTA HELENA – BRASILIEN. Det har nu gått tio dagar sedan vi lämnade Santa Helena, och än är det långt till närmsta land. Vi får ofta frågor om vad vi göra hela dagarna här ute på havet. Jag har skrivit om detta förut, men det är nog ett tag sedan nu. Så jag kör en favorit i repris. Men generellt kan man säga, att till skillnad från seglare utan barn har vi aldrig svårt att få dagarna att gå – oavsett om vi är till sjöss eller i hamn.

MORGON: Jag brukar börja min dag vid femtiden, när Ludvig kryper till kojs. Är vädret besvärligt går jag raka vägen ut. Men ofta sköter båten sig själv. Det är då jag brukar svara på mejl, föra loggbok och skriva mina blogginlägg, som nu. Ibland sitter jag ute och läser, eller gör lite yoga i soluppgången. Barnen brukar vakna mellan sju och åtta. Den ene väcker den andre, och vi går ut för att äta något litet: en skorpa, frukt eller flingor.

FÖRMIDDAG: Sedan ett år tillbaka viger vi förmiddagarna åt skolarbete. Men bara till sjöss, när vädret tillåter. Vi brukar börja med det svåra, det som barnen kallar det tråkiga: övningsböckerna i matte och svenska. Ibland leker vi med bokstavs- eller siffermagneter (fördelen med stålbåt). Och så diskuterar vi en del. Igår pratade vi om hållbarhet – sophantering, utsläpp och sånt. Ibland gör vi något experiment. Ludvig brukar stiga upp vid elvatiden. Då äter vi frukost. Ofta gräddar jag amerikanska pannkakor. Ibland bakar Ludvig scones. Är vädret dåligt äter vi flingor eller gröt.

EFTERMIDDAG: Under eftermiddagarna brukar vi försöka få barnen att roa sig själva. Medan vi vuxna laddar ner väderkartor och mejl, eller fixar lite med båten. Det blir en del slitage när man seglar dygnet runt. Istället för lunch brukar vi äta chips och grönsaksstavar, göra fruktsallad eller baka en kaka. Varma dagar vill barnen ofta bada i den uppblåsbara poolen. Ibland har vi familjetvagning på fördäck, som igår. Vi tvättade oss i saltvatten, och sköljde med färskvatten. Sedan klippte jag håret på Ludvig och Otto. Lovis övade sig på klockan med hjälp av iPaden.

KVÄLL: Ludvig läser ofta för barnen medan jag lagar mat. De har just börjat på Nils Holgerssons underbara resa. Igår blev det ugnsbakad guldmakrill till middag. Med kokt potatis, brynt smör, bönor och morötter. Sedan tittade barnen på film, Mumintrollen. Själv satt jag kvar i sittbrunnen, drack en kopp te och njöt av lugnet. Ludvig brukar göra mig sällskap när han diskat klart. Igår kväll kom en fågel på besök. Det är ingen enkel sak att angöra en rullande båt full med vajrar och segel som slår. Men till sist lyckades den landa på ena spridaren, och där satt den kvar hela natten.

NATT: Barnen lägger sig vid niotiden. Ofta läser de en stund innan de släcker lampan. Eller går ut i sittbrunnen för att titta på stjärnorna eller sjunga Cornelius-visor med Ludvig. Sedan är det min tur att koja, och lämna Ludvig ensam på sitt långa nattpass. Är det ingen trafik, och vädret är lugnt brukar han varva utkik med korta tupplurar i sittbrunnen. Ibland måste han hålla sig vaken hela natten, och då väcker han mig lite tidigare istället. Men den här passagen har varit lugn, vi har inte sett en annan båt på nio dagar. Så jag har fått sova till klockan fem varje morgon.

Ja, ungefär sådär ser alltså våra dagar på havet ut. En annan slags vardag, men väl en vardag.