Den där skolplikten

alfabetspussel

Lovis och Otto lärde sig läsa och skriva på båten.

Vi kom tillbaka till Sverige i lagom tid för Otto att börja första klass. Medan hans ett och ett halvt år äldre syster hoppade rakt in i tvåan. Hon tillbringade alltså sitt första skolår på resande fot. Vi får ofta frågor om hur vi hanterade skolplikten under den här tiden, oftast från föräldrar som själva vill ut och resa med sina barn. Senast idag faktiskt, vilket påminde mig om att det kanske vore på sin plats med ett inlägg på temat.

Eftersom vi inte  visste hur länge vi skulle vara borta eller var vi skulle bo när vi kom hem kontaktade vi flera olika skolor för att fråga vad som skulle hända om barnen missade ett år eller två av skolan. Bemötandet var väldigt olika, allt från stor entusiasm till tvärt avslag. Vi fick intrycket av flera av de rektorer och utbildningsansvariga vi var i kontakt med var ganska osäkra på vad som faktiskt gällde, men det kan ha varit olika tolkningar av samma regelverk.

Vi valde den lösning som passade oss bäst just då. Ett löfte från en rektor om att det skulle ordna sig. Allt vi behövde göra var att höra av oss när det närmade sig, om det över huvud taget skulle bli aktuellt. Så det gjorde vi, och det var inga problem. Vi såg själva till att Lovis lärde sig vad hon skulle, och hon anslöt sin klass utan problem.

Skolverket har sedan dess lagt ut tydligare information på sin webbplats. Men utrymmet för individuella beslut är fortfarande större än man kan tro. På gott och ont. Jag har gjort ett försök att sammanfatta det mest grundläggande här nedan. Men tänk på att riktlinjerna kan ändras. Stäm av med Skolverket för senaste information. Och dela gärna med dig av dina egna erfarenheter i kommentarsfältet.

Skolverket om utlandsvistelse och skolplikt

Det finns tre tydliga vägar att gå, enligt den juridiska vägledning om utlandsvistelse och skolplikt som Skolverket ger på sin webbplats.

  1. Rektorn beslutar om all ledighet över 10 dagar. Beslutet ska grundas på en samlad bild av elevens studiesituation och möjligheter att kompensera för den förlorade undervisningen.
  2. I vissa undantagsfall kan hemkommunen bevilja att en elev ska få fullgöra skolplikten på annat sätt, men för detta krävs synnerligen goda skäl. Här ges resor och filminspelningar som exempel.
  3. Avser man vara borta i ett år eller mer ska man inte längre vara folkbokförd i landet, då upphör också skolplikten.

>>Läs mer om Lovis och Ottos skola på båten

Lycka till!

Konstiga djur

marsvin

Otto i sin nya skoluniform

SHELBURNE, NOVA SCOTIA. I morse hade Otto kommit till bokstaven M i sin skolbok. Uppgiften gick ut på att skriva namnet på tre olika djur som började på M. Det fanns bilder som stöd, och alla utom den första bokstaven var redan ifyllda. Inga konstigheter med andra ord. Men bekväm som han är så försökte han i första hand gissa vad det stod, istället för att läsa.

Det började bra. Mygga var lätt, mås likaså. Men det var värre med marsvin. Först chansade Otto på en vombat, ett pungdjur som bara finns i Australien och kan väga upp till 40 kilo. Sedan försökte han med dassie (klipphyrax på svenska) som är Sydafrikas motsvarighet till kaniner. Båda var bra gissningar, om man bortser från djurens storlek. Och den framgår ju inte av bilden. Men inget av dem börjar på M.

Agutiern som vi såg i Franska Guyana funkade inte heller, den har längre ben. Så till sist återstod inget annat än att faktiskt läsa själva ordet. Otto ljudade, M-A-R-S-V-I-N. Men hur han än vände och vred på det så fick han inte riktigt till det. Inte ens när han uttalade ordet rätt såg han övertygad ut. För något så konstigt djur hade han då aldrig hört talas om.

Med hummer på schemat

BARBUDA, KARIBIEN. Ombord på Mary af Rövarhamn är det absolut rättvisa som gäller. Annars får man barnens egen fackförening på sig, med ordförande Lovis i täten. Och hon är inte att leka med vill jag lova. Så igår, när barnen lyckades charma till sig fem humrar från vår guide som passade på att kolla till sina tinor på väg hem från fregattfågelkolonin. Ja, då fick barnen ett matematiskt problem att lösa. För hur delar egentligen två vuxna och två barn på fem humrar? Ett utmärkt praktiskt exempel till dagens mattelektion i barnens båtskola.

Otto, som gillar både matte och hummer, tog sig an utmaningen med stor entusiasm, och väl godkänt resultat. Men ikväll, när det faktiskt var dags att sätta i oss humrarna. Då la vi allt kött i samma skål. Sedan åt vi tills vi storknade, alla fyra. Kanske den godaste hummer vi någonsin ätit. Inte ens det nitiska facket fann anledning att klaga. Livet på Barbuda är gott. Mycket gott.