Breaking News!

ESSAOUIRA, MAROCKO: Essaouira, som också kallas ”The windy city of Africa”, är känt för sina fantastiska vågor. Staden har länge lockat surfare från hela världen. Men idag höll de sig hemma, surfarna alltså. Vi vågade oss dock ut en liten sväng med kameran innan regnet drev oss tillbaka till båten. Resultatet ser du nedan. Har också laddat upp ett litet videoklipp på YouTube om du får mersmak.

Enligt passageweather.com ska vågorna ha varit sex till åtta meter höga idag. Tillräckligt för att vi skulle bli imponerade. Men under vintermånaderna lär det tydligen inte tillhöra ovanligheterna att Esaouira bjuder på vågor runt tolv meter.

 

Även solen har sina fläckar

Detta bildspel kräver JavaScript.

ESSAOUIRA, MAROCKO. Jag vaknar till ljudet av de knarrande tamparna, alldeles för tidigt. Idag igen. Det rycker och sliter i båten på ett sätt som gör ont ända in i själen. Det är lågvatten, dyningen väller in i den lilla fiskehamnen och sätter det grunda vattnet i rörelse. Vi ligger längst in mot bryggan med tre båtar utanpå oss, vilket bidrar till den höga belastningen på våra tampar. Jag lyssnar, och lider. Slitaget på brygga, pollare, tamp och fendrar är enormt. Och skrovsidan är nedsvärtad för all framtid. Och värre lär det bli. Prognosen utlovar åtta meter höga vågor imorgon.

Jag klär på mig och går ut för att kolla till båten. Det sjuder av aktivitet i hamnen. Essaouira är hemmahamn för Marockos tredje största fiskeflotta, och när det varnas för hög sjö längs den grunda kusten går alla fiskebåtar in i hamn. Det är svårt att förstå var alla ska få plats, hamnen är inte stor. De ligger redan sju åtta båtar utanpå varandra längs kajen. Och då är det inga småjollar som avses. Enorma fiskebåtar på 20-25 meter och många hundra ton. Det råder en febril aktitivitet på kajen när all fisk ska lossas. Här utanför sägs nittio procent av världens sardiner fiskas. Men det är inte bara sardiner som fastnar i fiskarnas nät. Muränor, tonfiskar, hajar, svärdfiskar och enorma rosafärgade krabbor trängs sida vid sida när fångsten radas upp för försäljning längs kajen.

Hamnen ligger precis utanför stadsmuren. Där bakom gömmer sig stadens centrum, medinan. Ett myller av smala gator kantrade av enkla små butiker eller ”hål i väggen” som säljer smycken, textiler och lädervaror i all världens färger. För att inte tala om den livliga marknaden med de mest gudomliga oliver, kryddor och färska frukter. Hela Essaouira är ett härligt färgsprakande skådespel. Ett ställe att trivas på – om det inte vore för svallet i hamnen. Böneutropet från närmsta moské överröstar plöstligt ljudet från måsarna och tamparna. Jag passar på att be en stilla bön jag också – för att båten och mina nerver ska klara svallet imorgon, att sjön ska lägga sig snart och vi kan segla härifrån. Till en stilla ankarvik.

Mary i blåsväder igen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den sydvästliga kulingen slutade blåsa lika plötsligt som den började. Så plötsligt att vågtopparna fortfarande bröt och skummet yrde runt Mary som med slående segel rullade fram och tillbaka på ett synnerligen obekvämt sätt.

Återigen hade metrologerna missbedömt vindstyrkan och Mary hamnat i ordentligt blåsväder. Inte lika illa som på Biscaya, men definitivt tillräckligt för att det inte skulle vara särskilt roligt att segla. Nåja, det beror naturligtvis på vem man frågar:

”Åh, det här har jag längtat efter” Det var vår gast Magnus kommentar när vår Mary dundrade fram mot Marockos kust. Tidigare hittade vi honom där ute i ovädret spelandes på sitt munspel. Och lite senare stod han till rors och sjöng Dylan ackompanjerad av vindens rytande och vågornas dån. Lät riktigt bra faktiskt.

Kapten och jag kan dock konstatera att bidevind var roligare förr. Före barnen. Men tack vare hela dvd-boxen om Pippi Långstrump uthärdade våra tappra smågastar även denna gång.  Ovädret bedarrade efter ett och ett halvt dygn och ersattes snart av en behaglig bris från norr. Färden kunde därmed fortsätta söderut längs Marockos kust i ännu några dagar. Nu på ett betydligt behagligare sätt – i sällskap av delfiner, guldmakrillar, havssulor och en stor sköldpadda som liftade med en lastpall.

Tidigt imorse fick vi ett meddelande på satellittelefonen från en gammal seglarkompis. ”Essaouira är mycket trevligt. Försök ligga utanför chandamernas kontor. Hälsa Nagib”. Så där är vi nu.  Kapten och Magnus (som kan franska) har just gått iland för att leta upp Nagib. De har varit borta ett tag nu, hoppas de inte har hamnat i något nytt blåsväder …