Detta bildspel kräver JavaScript.
ESSAOUIRA, MAROCKO. Jag vaknar till ljudet av de knarrande tamparna, alldeles för tidigt. Idag igen. Det rycker och sliter i båten på ett sätt som gör ont ända in i själen. Det är lågvatten, dyningen väller in i den lilla fiskehamnen och sätter det grunda vattnet i rörelse. Vi ligger längst in mot bryggan med tre båtar utanpå oss, vilket bidrar till den höga belastningen på våra tampar. Jag lyssnar, och lider. Slitaget på brygga, pollare, tamp och fendrar är enormt. Och skrovsidan är nedsvärtad för all framtid. Och värre lär det bli. Prognosen utlovar åtta meter höga vågor imorgon.
Jag klär på mig och går ut för att kolla till båten. Det sjuder av aktivitet i hamnen. Essaouira är hemmahamn för Marockos tredje största fiskeflotta, och när det varnas för hög sjö längs den grunda kusten går alla fiskebåtar in i hamn. Det är svårt att förstå var alla ska få plats, hamnen är inte stor. De ligger redan sju åtta båtar utanpå varandra längs kajen. Och då är det inga småjollar som avses. Enorma fiskebåtar på 20-25 meter och många hundra ton. Det råder en febril aktitivitet på kajen när all fisk ska lossas. Här utanför sägs nittio procent av världens sardiner fiskas. Men det är inte bara sardiner som fastnar i fiskarnas nät. Muränor, tonfiskar, hajar, svärdfiskar och enorma rosafärgade krabbor trängs sida vid sida när fångsten radas upp för försäljning längs kajen.
Hamnen ligger precis utanför stadsmuren. Där bakom gömmer sig stadens centrum, medinan. Ett myller av smala gator kantrade av enkla små butiker eller ”hål i väggen” som säljer smycken, textiler och lädervaror i all världens färger. För att inte tala om den livliga marknaden med de mest gudomliga oliver, kryddor och färska frukter. Hela Essaouira är ett härligt färgsprakande skådespel. Ett ställe att trivas på – om det inte vore för svallet i hamnen. Böneutropet från närmsta moské överröstar plöstligt ljudet från måsarna och tamparna. Jag passar på att be en stilla bön jag också – för att båten och mina nerver ska klara svallet imorgon, att sjön ska lägga sig snart och vi kan segla härifrån. Till en stilla ankarvik.
