livsstil

Gott om tid, finns det något lyxigare?

En av de saker jag gillar bäst med långseglarlivet, det är den enkla och minimalistiska livsstilen. Tillfredställelsen i att dra upp sin egen fisk, plocka svamp och odla groddar. Släpa vatten, tvätta och diska för hand. Reparera och laga, istället för att kasta och köpa nytt. Sånt man bara gör, när man har gott om tid.

Gott om tid, DET är lyx för mig. Tid att vara tillsammans. Ensamtid, dötid. Tid att låta saker och ting ta den tid de behöver. Tid att hjälpa andra. Tid att leva enkelt, tid att vara rädda om vår planet. Tid är nyckeln till lycka. Även om det är lätt att glömma bort. När man blir slukad av vardagen och normen runt omkring sig.

En annan som tänker i samma banor är Patrik Andersson. Han lämnade för ett par år sedan karriär och lägenhet i Stockholm och flyttade till ett litet torp i skogen utanför Katrineholm. Idag lever han ett enkelt liv med få utgifter, och jobbar bara ett par dagar i veckan. Lite av all den tid han får över lägger han på poddradiokanalen Andra sätt.

Patrik intervjuar andra personer som ifrågasatt rådande normer och har valt att leva en annan typ av liv, utan att för den delen segla till andra sidan jorden. Det pratas mycket om downshiftning, självförsörjning, ekologi, minimalism och konsumtion i Patriks blogg. Men framförallt om medvetna livsval.

Vi bestämmer själva vad vi vill göra med våra liv. Det finns inga rätt och fel. Men det finns andra sätt. Många sätt. Och det är inspirerande till tusen. För kan andra, då kan vi. Bara vi vill tillräckligt mycket, och är beredda att göra avkall på något annat. För det är just det som är så svårt. Att välja bort. Men är man nöjd som det är, då är det också bra.

Att mitt eget namn skulle stå på Patriks lista över personer han ville intervjua, det fanns inte på min världskarta. Vi har ju gjort lite tvärtom på sistone, lämnat ett ”enklare” liv ombord för ett bekvämare på land – åtminstone för ett tag. Men Patrik trodde tydligen att vi skulle ha en del att bidra med i alla fall. För frågan kom. Och jag sa ja.

Patriks senaste poddavsnitt handlar alltså om oss. Om vår resa, vad vi har lärt oss och hur den påverkar våra liv idag. Jag tycker det är svårt att bli intervjuad sådär, så jag vet inte hur bra det blev. Det är lättare att skriva, när man hinner tänka lite mellan orden. Men samtalet väckte viktiga tankar till liv och jag fick upp ögonen för en superinspirerande podd. Så jag är glad att jag fick vara med.

Lyssna på avsnittet via iTunes eller direkt på webben

Läs mer om Patriks podd Andra sätt

Kan man ha finare utsikt än så här?

Vad ska ni hitta på här näst? Den frågan fick vi om och om igen när vi kom hem från världsomseglingen för två år sedan. Men vi hade inget nytt stort häftigt projekt på gång. Allt vi ville var att slå oss till ro. Hitta en plats där vi kunde bo och trivas, där våra barn kunde växa upp och gå i skola. Försöka leva ett hyfsat hållbart liv, gärna nära hav och natur. Och jobba lagom mycket, helst med något vi tyckte var roligt och kunde stå för.

Vårt nya mål i livet var att skapa en bra vardag. Det låter inte så märkvärdigt, och folk såg ofta lite besvikna ut när vi berättade. Men vi anade, att detta kunde bli väl så utmanande. I ett land som Sverige, där folk drabbas av utbrändhet på löpande band. För en familj som varit på resande fot i fyra år, så länge barnen kunde minnas. Som var vana vid att ta dagen som den kommer, och alltid uppleva nya roliga saker tillsammans.

Och mycket riktigt. Det blev inte lätt. Att börja ett nytt liv i Sverige, sådär mitt i livet. Att anpassa sig till konsumtionssamhället och den nya inrutade vardagen. Att vänja sig vid mörkret och kylan. Vi passade inte längre in i systemet, ägde inget mer än vad som rymdes i båten. Inte blev det enklare av att Försäkringskassan krävde tillbaka fyra års barnbidrag. Eller att banken vägrade oss bolån eftersom vi knappt haft någon inkomst på fyra år.

Frestelsen att bara kasta loss var stundtals enorm, särskilt under första halvåret. Vi hade redan en färdig lista på ställen i världen där vi kunde tänka oss att bo. Samtidigt visste vi, att vissa saker måste få ta tid. Att efter uppförsbacke kommer nedförsbacke. Efter mörker kommer ljus. Också för oss. Så när Ludvig hittade sitt drömjobb i seglarparadiset Marstrand bestämde vi oss för att ta chansen, att lämna Skåne och börja om i Bohuslän.

Vi längtade efter att flytta iland och köpte ett enkelt litet hus på landet, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det låg lite tokigt till, det kändes som vi tillbringade halva dagarna i bilen. Och huset krävde så mycket uppmärksamhet att båten mest låg vid bryggan och förföll.

Ibland är det nog så, att man måste göra fel, för att hitta rätt. För idag är huset utbytt mot en lägenhet på Marstrandsön. Vi bor mitt i skärgården, har båten förtöjd direkt utanför fönstret och seglar varje helg som vädret tillåter. Vardagen är enkel – med mataffär, kompisar, skola och jobb på gångavstånd. Och vi har båda jobb som vi trivs med. Ludvig som som konstruktör på Rutgerson Marin, jag som skribent och frilansare.

Visst har vi dåliga dagar. Och visst finns det mycket med långseglarlivet som vi saknar. Men på det stora hela känns det mesta så trevligt och behagligt det bara kan göra om man nu tvunget måste jobba, gå i skola och bo på en och samma plats.

Vi har nått vårt mål. Vi har skapat oss en bra vardag, här och nu. I Sverige. Tänk, det gick. Allting går, man måste bara komma på hur. Men det tog över två år. Nu njuter vi av det här, men klurar samtidigt på ett nytt mål i livet. Ja, vi behöver något att sträva mot, som håller oss på rätt kurs. Frågan är vad …