Klädesholmen – sillkonservernas ö

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi seglade till Klädesholmen härförleden, och blev varse att 40 procent av all inlagd sill i Sverige kommer från denna bohuslänska lilla pärla. Det hade vi ingen aning om. Redan på 1500-talet var Klädesholmen ett välkänt fiskeläge. Som mest fanns det 25 sillkonservfabriker i det lilla samhället. Och de som inte fiskade eller jobbade i fabrikerna reste land och rike runt för att kränga de inlagda delikatesserna.

För några år sedan slog de sista fabrikerna samman och förenade sig under det gemensamma varumärket Klädesholmen. Idag gör de också sill till företag som sätter sin egen etikett på burkarna. IKEA till exempel. Tänk att den sill vi köpte på IKEA i Singapore och Brisbane troligen kom därifrån, en liten holme med mindre än 400 invånare. Det är en kul tanke.

Vi älskar sill och passade förstås på att bunkra lite extra när vi ändå var där. Den lokala lilla mataffären stoltserade med två stora kyldiskar fulla med lokaltillverkad sill. Sedan firade vi med årets första sillunch i sittbrunnen. Dillsill och Senapssill med Maltwhisky vann omröstningen efteråt. Men bara i avsaknad av skånsk Brantevikssill som är och förblir vår stora favorit.

Vilken sillinläggning gillar du bäst?

Vad gör man inte för lite sill …

Hemlängtan?

Idag har vi rest i fem timmar. Mest med buss och tåg. Men också till fots och med taxi. Vi har åkt ett femtiotal rulltrappor, gått genom flera kilometer av transithallar och köfållor, köpt biljetter tolv gånger, gjort femton byten och fyra gränspassager. Vi har undersökts med metalldetektorer, fått våra väskor genomsökta, lämnat våra fingeravtryck, utsatts för en kemisk helkropsscanning (!?) och fått totalt 16 nya stämplar och fyra klistermärken i våra pass.

Att resa till IKEA i Singapore från den malaysiska gränsstaden Johor Bahru borde inte vara svårare än att ta sig mellan Malmö och Köpenhamn. Men det är det. Men vad gör man inte för lite svensk mat. Nu kan julen komma när den vill; vi är redo.

På snabbvisit i landet brunsås

IMG_4784

Nästan som hemma …

IKEA- bara själva ordet frammanar en känsla av det där odefinierbara som är ”svenskt.” En svenskhet som yttrar sig i blankpolerade furugolv, praktiska väldesignade möbler och ljusa lätta tyger – och mat. Efterlängtad svensk mat som lingonsylt, köttbullar, inlagd sill och salta fiskar.

Barnen var uppklädda i Sverige-tröjor och förväntningarna var högt satta när vi steg in genom portarna till IKEA i Loganholme, en dryg timmes bussfärd söder om Brisbane. Och belöningen lät inte vänta på sig.  Välkommen, stod det med stora bokstäver på väggen bredvid rulltrappan upp till andra våningen. På svenska.

Svenska flaggor vajade bland köttbullarna i restaurangen och lingondrickan var precis så där lagom söt som den ska vara, inte särskilt söt alls med andra ord. Och flera andra svensktalande lintottar hjälpte ivrigt till i Lovis och Ottos försök att riva halva barnavdelningen. Mycket lyckat. Möjligen fick svenskheten en liten törn när en käck australienska bjöd på iskall glögg uppblandad med lemonad!

IKEA har på sistone gått allt mer från att sälja svenska varumärken satsar istället på sitt eget varumärke. Något som upprört många utlandssvenskar, vilken jag kan förstå. Men väl hemma kunde vi konstatera att det minsann inte var något fel alls på kanelgifflarna trots att det står IKEA på dem nuförtiden.  Inget fel alls. Om bara sillen smakar hälften så gott så är vi nöjda, men det vet vi först på julafton!

Nu odlar vi eget

S/Y Marys kryddhylla

Jag brukar säga att det är perfekt för mig att bo på båt eftersom jag inte är särskilt förtjust i trädgårdsarbete. Men nu har jag sträckt mig så långt att jag införskaffat två små ”blomlådor” som jag hängt upp i kabyssen. Ja, egentligen är det två väggkorgar från IKEAs badrums-avdelning, men det kan ju kvitta. Hur som helst så har de färska kryddorna fått sig en egen förvaringsplats ombord på Mary af Rövarhamn, granne med barnens egenodlade tomatplantor från dagis. Tomatplantorna lär få det trångt framöver men den frågan har jag valt att skjuta på framtiden. Jag tycker i alla fall att det ser riktigt hemtrevligt ut och ser framemot att njuta färsk basilika även efter några veckor till havs.

Låt oss nu bara hoppas att myten att det betyder otur att ha färska blommor ombord inte omfattar färska kryddor och tomatplantor …