På villovägar i västerled

UNST, SHETLANDSÖARNA. Ibland undrar jag. Vad det är som fick oss att lämna den vackra norska kusten, att åter styra västerut ut på den lynniga Nordsjön. Mot kallare vatten och ostadigare väder. Att ta en omväg på 800 nautiska mil. När det egentliga målet för resan bara låg ett par dagsetapper norrut på skyddat vatten.

Varför valde vi den svåra vägen, när vi kunde välja den enkla? När vi redan hade det så bra. Ja, det är sånt jag funderar på när jag går på min vakt klockan fem på morgonen efter en orolig natt, när sjösjukan gör sig påmind, termometern visar på 11 grader och båten kastas än hit än dit i den grova sjön.

Så dyker Shetlands norra udde upp i horisonten. Den gröna platån, fågelklipporna och Muckle Flugga – den vackra fyren. Grottorna och de folktomma stränderna. Det spektakulära landskapet drar oss till sig likt en magnet. Får oss att trotsa strömmar och kastvindar, och styra in mot land.

Här, i en djup vik i hjärtat av Hermaness nationalpark, kastar vi vårt ankar. Får skydd mot havets vrede, och omges av ett fågelliv som inte kan beskrivas med ord. Störtdykande havssulor. Tordmular, tobisgrisslor och lustiga lunnefåglar som kraschlandar i vågorna. Tärnor, liror, labbar och måsar.

Det är här jag förstår. Varför vi gör som vi gör, varför jag är som jag är. Det är upplevelser och platser som denna som får mig att ge mig ut på havet. Om och om igen. Varför vi ibland väljer en annan väg. Den svåra vägen. Omvägen. När möjlighet ges. För att vi kan, för att jag vet. Att belöningen är så stor.

Av samma anledning fortsätter vi redan nästa dag, när himlen klarnat och vindarna lättat. Mot Färöarna. Dessa gröna öar vi hoppats få utforska på vägen hem från världsomseglingen, när vi istället låg inblåsta på Island i veckor. Nu har vi bättre vindar, en ny chans. Och vi tar den.

1080243[1]

Muckle Flugga, längst norrut på Shetlandsöarna.

P1080154

Lovis på utkik!

1080209[1]

Glada fiskare och fågelberg fulla av guano

1080126[1]

Lunnefåglarna häckar till vänster, havssulorna till höger.

1100134[1]

Vackra havsulor

P1080236

Snygg klippa

DSC_0097

Grottor överallt. Här skulle man kört runt med jollen en stilla dag.

DSC_0092

Barnen kollar in nya landet.

P1080107

Tittar man noga ser man att stenarna rör sig. Får överallt. 

1080132[1]

Söta lunnisar

DSC_0023

Lååååång vit strand längst in i ankarviken.

1080045

Första gången på Shetlandsöarna på 13 år. Hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång.

1080169[1]

Färöarna nästa!

10 reaktioner på ”På villovägar i västerled

  1. Förstår känslan med Shetland! Vi räknar på om vi hinner gå till Fair Isle, ni vet! Men nu har vi i lugn och ro upplevt Yttre Hebriderna, så nu lugnt och fint norrut, förbi ökända Cape Wrath och hem mot Sverige. Ha en underbar seglats till Färöarna! PS: I Skottland sol, relativ värme och fina vindar…

    Gilla

    • Tack. Hebriderna är då verkligen inte fy skam det heller. Var där 2009. Hoppas ni hade väder för att stanna på Fair Isle och får en fin seglats hem. Den där Nordsjön kan ju vara lite si och så. /Linda

      Gilla

  2. För mig, som är en riktig landkrabba, är det svårt att helt förstå den drivkraft som tar er ut på det nyckfulla havet. För många är ju resan målet, men för er hägrar både och! Du beskriver det så bra och det faktum att även du funderar och kanske t o m tvivlar på rutten går att relatera till i många situationer. Bra läsning !

    Gilla

    • Jag har ofta ångest innan vi ska ge oss ut, väl ute är det ofta riktigt härligt. Men det är en fin balans. Tillvaron där ute kan förändras fort. Väl framme är jag alltid sjukt nöjd däremot. Tror generellt man uppskattar sånt man fått kämpa för mycket mer än om det kommer lätt. /Linda

      Gilla

  3. Herre! Det är ju något med att se land från ett annat perspektiv. Och vilket land sen!

    När sjön rullar hårt, känner ni aldrig någon oro? Sover alla gott ändå, härdade av jordenrunt-resan?

    Med vänlig hälsning
    Paddlat kanot en gång och kajak två…

    Gilla

    • Jodå. Vi oroar oss när det finns anledning till oro. Jag ibland annars också, om man frågar min man som är mycket coolare än jag är. Och coolast är nog barnen. Men konsten är att förbereda sig väl och undvika situationer som framkallar oro. Och det blir man ju bättre på ju mer erfaren man blir:) /Linda

      Liked by 1 person

  4. Så kul att läsa ert inlägg och vilka fantastiska foton! De få gånger jag sett Shetland från havssidan har varit mäktiga. Då har jag mest varit runt Muckle Roe. Kul att ni åkte förbi.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s