Morgonens leverans av nybakade morotsbullar och färskpressad juice.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Tänk dig en granne som kommer förbi med nybakade bullar och färskpressad morotsjuice lagom till frukosten. Som gladeligen skämmer bort dina ungar med saffranspannkakor och hemkokad sylt efter skolan, och bjuder in till de mest sagolika middagar när du känner dig som minst sugen på att ställa dig vid spisen. Ja, det låter naturligtvis alldeles för bra för att vara sant. Men jodå, det finns faktiskt sådana grannar. Åtminstone en. Hon råkar vara stans bästa kock, och det är vi som har haft turen att få henne som granne.

Nu är det så olyckligt, att vår granne fått problem med synen. Så allvarligt hon inte längre kan arbeta. Det är sorgligt, för hon älskade sitt jobb. Men laga mat kan hon fortfarande göra, det tar bara lite längre tid. Och så måste det finnas några som vill äta också, någon som har vett att uppskatta hennes vedermödor. Annars är det inte lika kul, det kan man ju förstå. Och det är där vi kommer in i bilden.

Varken Ludvig eller jag är särskilt roade av matlagning. Att äta däremot, det tycker vi mycket om. Något som också gått i arv till våra två barn. Lovis och Otto kan sätta i sig kopiösa mängder, och provar gärna nya saker varje dag. Det passar väldigt bra. Vår granne gillar nämligen inte folk som petar i maten. Ju mer välskrapad tallriken är, desto bättre. Inte undra på att hon har ett gott öga till oss. Vi har aldrig lämnat så mycket som en smula.