Mary och Skruff inför avsegling mot Island.

GRÖNLAND – ISLAND. Avseglingen kommer lite hastig och lustigt. Våra norska vänner och jag har varit uppe på väderstationen i Prins Christians Sund. Och när vi kommer tillbaka står Ludvig på däck och ser stressad ut. Vinden har vänt och massor av is har flutit in i den lilla hamnen. Nu är ett isberg på väg att gå på grund i hamninloppet, och tidvattnet på väg ner. Vi riskerar bli instängda. Snabbt som attan lossar vi alla förtöjningar och styr ut ur hamnen. Skrovsidan glider utmed isberget när vi passerar; det var i sista sekunden.

Dagen är kommen, då vi bestämt oss för att lämna det isiga Grönland för ett grönare Island. Men efter två veckor på skyddade vatten kommer havet som en chock. Dyningen möter tidvattnet från fjorden, och vågorna är hemska. Böckerna trillar ur den slarvigt stuvade bokhyllan, och tallrikarna flyger i en båge ur diskstället och landar på golvet. Vinden är först välkommen, den håller båten stabil i den stökiga sjön. Men när vi kommer längre ut accelererar vinden och träffar oss med full kulingstyrka. Då är tacksamheten långt borta.

Inte blir det bättre av att en plötslig vindby fyller storseglet från fel håll. Bombromsen gör sitt jobb, men linorna som håller kapellet slits av. Det blir kaos på däck. Linor, kapell och segel överallt. Det fladdrar och slår, och skymmer sikten framåt. Den sikt jag så väl behöver, för att styra mellan isbergen. Growlers, de som flyter precis vid vattenytan, är svårast att se. De försvinner bakom varje våg, och jag har svårt att skilja dem från det vita vågskummet. Det känns som en evighet innan Ludvig lyckas samla ihop och beslå det stora seglet.

Snart dör vinden ut, och båten kastas än hit än dit i den upprörda sjön. Vi går för motor hela kvällen och natten. Sedan börjar det blåsa från nord istället. Alldeles för hårt som vanligt. Jag tror inte det har blåst lagom mycket längre än en halvtimma sedan vi lämnade Newfoundland. Det verkar vara allt eller inget som gäller i dessa trakter. Enligt prognosen väntas mera bleke imorgon, och på torsdag starka nordliga vindar igen. Sedan lätt eller ingen vind ytterligare en dag eller två, innan veckan avrundas med en kuling från ost. Men då borde vi ligga tryggt i hamn, hoppas det.

För er som följer oss på SPOTen kan jag berätta att vi börjar få slut på batterier. Den kräver speciella Lithium-batterier, som inte fanns att köpa på Grönland. Så nu är det ransonering som gäller, bli inte oroliga om det är långt mellan sändningarna. Däremot verkar vi fått ordning på satellittelefonen igen, så fortsätt gärna skicka meddelanden och mejl. Det värmer i kylan. Och till er som läser bloggen för att ni vill veta hur det går för guttarna på S/Y Skruff kan vi berätta att de ligger två sjömil norr om oss och verkar vara vid god vigör. Det går bra att skicka hälsningar till dem också, så framför vi dem på radion.