Ett första vårtecken

En vävarhane bygger sitt bo

En vävarhane bygger sitt bo

RICHARDS BAY, SYDAFRIKA. Det är hanarnas jobb att bygga boet. Det ska vara pungformat eller runt, med en öppning i botten för att förhindra översvämning och insyn från hungriga rovfåglar. När grundstommen är klar kommer honan för inspektion. Gillar hon inte det hon ser flyger hon vidare till nästa lediga bo. Utbudet är stort, det hänger redan tjogtals likadana i samma träd. Men har ingen hona godkänt ett bo inom tre dagar återstår inget annat än riva det. För att sedan bygga ett nytt på samma ställe. Större, finare och ännu bättre.

Våren är sen i Sydafrika i år. Det är kallt och regnar på tvären var varannan dag. Men vävarfåglarna låter sig inte stoppas. En koloni har slagit sig ner i ett akacia här på Zululand Yacht Club, och det råder lika febril aktivitet där som på varvet intill. Hanarna arbetar med sina bon under dygnets alla ljusa timmar. Medan honorna sitter på en gren och tittar på. Jag betraktar dem med intresse, helt klart inspirerande.

5 reaktioner på ”Ett första vårtecken

  1. Linda, jag laste vad du skrev om Madagaskar. Du skriver som vanligt utmarkt och informativt. Tva dodade vita turister… ”nada”.
    Det ar ingenting mot Sydafrika dar det rader ett tyst ”oerkant” blodigt krig mellan svarta och vita. (”Black on Black” och Black on White”). Var numera mycket mera forsiktiga och standigt pa er vakt sa lange Ni och barnen ar i SA. Organ handel ar betydligt vanligare pa kontinental Afrika, men mest for att tillfredstalla Haxdoktorernas behov for framstallning av ”hax-mediciner”. Tala garna med nagra riktiga doktorer om ni vill veta mera…

    Gilla

    • Det där med framställan av häxmediciner var det misstänka anledningen till morden på pojken i Madagaskar också. Men jag hade ingen lust att spekulera för mycket. Och ja, Sydafrika upplevs betydligt farligare. Det håller jag med om. Även om vi själva inte upplevt något obehagligt än, så känns det i luften. Och så pratas det mycket. Mest vita som berättar hur farliga de svarta är förstås. Trist. Men jo. Vi är försiktiga. Jag lovar. Kram, Linda

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s