Koh Phi Phi – 13 år senare

Heja Sverige!

Heja Sverige!

”Heja Sverige! Heja Sverige!” gastas det från den överfulla lilla  båten när de ser vår svenska flagga i aktern på Mary af Rövarhamn. Minst tjugo unga svenskar står på däck med varsin öl i handen, så många att båtens vattenlinje ligger minst tjugo centimeter under normal nivå . Några andra på den intilliggande och lika överlastade färjan vinkar och stämmer in i heja-ropen.

Vi befinner oss i Maya Bay på ön Phi Phi Le. Viken omges av flera hundra meter höga lodräta klippor. Fregattfåglar kretsar i hundratal runt de höga gröna topparna. Koh Phi Phi beskrivs ofta som några av världens vackraste öar, och pryder många guideböckers omslag.  Och det var de säkert en gång i tiden. Innan succéfilmen ”The Beach” med Leonardo diCaprio spelades in här för tretton år sedan, och öarna blev ett av världens populäraste resmål.

Över en miljon turister kommer hit varje år. Trots att öarna inte är mer än några kvadratkilometer stora.

Phi Phi-öarna ut i turistbroschyrerna

Så här ser Phi Phi-öarna i turistbroschyrerna

Som ett mirakel lyckas vi få tag på en ledig boj i den populära viken, och sätter oss sedan för att betrakta spektaklet. Hur tusentals turister dagligen fraktas hit i allehanda flytetyg och fullkomligt invaderar stranden. Att sola eller bada är det inte tal om, utan risk för att trampas ner eller bli överkörd. Så de flesta står bara där, som packade sillar, låter sig fotograferas i de mest märkliga poser och stiger sedan ombord igen för åka vidare till nästa sevärdhet.

Men när solen närmar sig horisonten är det som någon ringt i en klocka. Stranden töms, och kvar blir bara vi och två andra båtar. Lugnet lägger sig, och vi hinner precis ana platsens verkliga skönhet innan mörkret drar in. Men redan klockan halv sju nästa morgon vaknar jag till ljudet av speedbåtar som alla vill vara först på plats. En halvtimma senare är cirkusen i full gång igen.

Phi Phi-öarna ut i verkligheten

Så här ser Phi Phi-öarna ut i verkligheten

Vi lämnar viken i lätt panik, för att istället pröva lyckan på den större grannön Phi Phi Don. Vi undviker huvudorten och turistbyn Ton Sai, och sätter istället kurs på en liten vik en sjömil längre norrut. Även här är naturen så vacker och storslagen att vi nästan tappar andan. Men under ytan möts vi av döda koraller, fiskarna simmar runt som vilse själar i en död stad. Och på stranden dricker vilda apor läsk och öl direkt ur flaskan, medan de låter sig fotograferas av skrattade turister – de flesta svenskar.

Apornas naturliga beteende är så rubbat att barnen attackeras när vi kommer in till stranden. Våra vänners dotter blir biten två gånger. Onaturligt beter sig också de annars så trevliga thailändarna, som här verkar så trötta att de knappt svarar på tilltal. Men det kan jag ändå ha viss förståelse för. Musiken flödar och turisterna brölar till långt in på morgonen, så högt att det hörs ända bort till vår vik på andra sidan berget.

Nämnde jag att Koh Phi Phi är nationalpark, där natur och djurliv enligt lag är skyddat mot framtida exploatering sedan 1983. Så är det i alla fall. På pappret.

8 reaktioner på ”Koh Phi Phi – 13 år senare

  1. Vilken bra skildring Linda! Och sorglig. Har aldrig känt mig särskilt lockad av att åka dit, ännu mindre nu – en svensk mindre att skämmas för 😉

    Och GRATTIS till resebloggsvinsten – toppen!

    Simma lingt,

    hälsar Josefin

    Gilla

  2. Otroligt uppskattat att ni visar en verklighetsbild (kontra turistbroschyrerna). Bra tips! Sambon bara skrattade och höll med om trängseln.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s