Vi är vid det här laget vana vid att ställa tillbaka klockan när vi angör ett nytt land. Vi har vunnit en timme här, och två timmar där. Ingen stor grej. Tolv timmar har det blivit allt som allt. Men nu är det dags att betala tillbaka, med råge. På vägen mellan Samoa och Tonga försvinner en hel dag.

Vi har pratat om det här ombord, att en hel dag kommer att försvinna och att risken finns att det faktiskt blir en lördag. Eller ännu värre, en födelsedag. Gud bevare. Så när vi nu kunde meddela våra barn att det äntligen var dags tittade de på oss med skräckfyllda ögon. Men lättnaden var desto större när vi berättade att Otto inte fyller år på en dryg månad, och vi andra är födda på våren. Inte heller lördagsgodiset låg i farozonen. Tvärtom, den här veckan blir det lördag en dag tidigare.

Men vilken dag är det då som ska försvinna? Datumlinjen är dragen lite kors och tvärs runt den 180:e longituden för att inget land ska delas mitt itu. Men exakt var den här linjen går här ute på havet det vet vi inte riktigt. Vad vi däremot vet är att vi lämnade Samoa igår eftermiddag, söndag. Och vi räknar med att det ska ta knappt tre dygn att segla de 340 sjömilen ner till ögruppen Vavau på Tonga. Och då är torsdag på Tonga.

Måndag, tisdag eller onsdag, en av de dagarna måste bort. Barnen röstade först på måndag, eftersom det fortfarande är hela fem långa dagar kvar till lördag på en måndag, men bara fyra på en tisdag och inte mer än tre på en onsdag. Logiskt, det argumentet köpte vi. Om det inte hade varit så att en kompis därhemma råkar fylla år just måndagen den 3 oktober (Grattis Sanna!). Och det går ju inte för sig, man kan ju inte välja bort någons födelsedag. I alla fall inte medvetet.

Slutligen enades vi om att vi nog kan klara oss utan tisdagen den 4 oktober 2011. Imorgon vet vi hur det gick …