Föreställ dig ett gigantiskt hippiekollektiv som beslutat sig för att starta ett bussbolag tillsammans. Var och en med sin personligt utsmyckade gamla skolbuss, täckt med handmålade religiösa eller psykedeliska mönster och dekorerade med färgglada lampor som blinkar i takt med salsa- och reggaetonerna som strömmar ut ur bussens högtalare. Inte en enda den andra lik, och alla med ett personligt namn.
Väl ankomna på Galapagos känns det hektiska stadslivet i Panama City avlägset. Men stadsbussarna glömmer man inte i första taget. Mer om Panamas ”röda djävulsbussar” finns att läsa i vårt senaste gästinlägg på Europeiskabloggen.
Mary af Rövarhamn 