Teknikstrul med dålig tajming

I februari meddelades världen att en dansk långseglarfamilj tagits gisslan av pirater utanför Somalias kust. Med denna händelse i färskt minne var det kanske inte så konstigt att jag var lite extra orolig när det var dags för oss att segla västerut längs Venezuelas pirathärjade kust, även om vi med råge höll vad som anses vara tryggt avstånd till kusten. Under överseglingen skrev jag ett blogginlägg om min paranoia. Naturligtvis inte i avsikt att göra någon orolig, utan bara för att ge ett exempel på hur man kan skrämma upp sig själv helt i onödan.

Senare blev jag varse om att vår SPOT satellitsändare slutat sända ut vår position några timmar efter det att inlägget publicerats. Detta hade sin enkla förklaring i att batterierna tagit slut, vilket apparaten inte indikerar på ett tydligt sätt. Enligt bruksanvisningen ska en röd lampa blinka när 30 procent av batteriet återstår. Normal batteritid är 2-3 veckor. Satellitsändaren blinkade visserligen rött, men vi hade ingen anledning att misstänka att den redan slutat sända.

Under den följande natten, då vi låg tryggt i hamn på Los Roques, fick vi ett meddelande på satellittelefonen som vi glömde läsa i vår iver att upptäcka den nya övärlden. Det var först på kvällen när vi återvände till båten som vi förstod den dåliga tajmingen i dessa sammanträffanden, och kunde meddela oss till omvärlden.

Först och främst. Förlåt till alla er som oroat er, nästa gång byter vi batteri på en gång när lampan börjar blinka. Samtidigt är vi glada för att det finns så många där ute som följer oss och bryr sig, vilket i sig ger en känsla av trygghet. Jag vill dock påminna om att inte ta tekniken på för stort allvar, särskilt inte när vi kommer ut på Stilla Havet där vår satellitsändare inte har full täckning.

SPOT täckningskarta: Orange betyder bra täckning, och ljusgrå ingen alls.

Om du vill ha ett livstecken, eller ser någon anledning till oro ser vi gärna att du skickar ett textmeddelande till vår satellittelefon (gratis), och gör oss uppmärksamma på detta. Precis som flera gjorde den här gången. Och glöm inte bort att det faktiskt går bra att ringa till oss. Det är visserligen ganska dyrt men det kanske det kan vara värt för att få svar direkt. Svarar vi inte, ring igen!

Och när det gäller pirater så lovar vi dyrt och heligt att även i fortsättningen undvika riskområden så gott det går. Glädjande nog kan jag berätta att vi inte kommer att passera några kända piratvatten på mycket länge. Inte förrän på andra sidan Stilla Havet. Såvida det inte är så att Kapten Långstrump fortfarande härjar där borta i Söderhavet …

Läs mer om pirater i vårt senaste inlägg på Europeiskabloggen

Färgkoder på Los Roques

Detta bildspel kräver JavaScript.

”Lite styrbord, lite till. Bra så, rakt fram.” Jag står längst fram på peket och dirigerar in båten mellan reven. För att undvika missförstånd pekar jag med hela armen åt det hållet rorsman ska svänga. Vi befinner oss på Los Roques utanför Venezuela, och här är det eyeball navigation som gäller. Sjökorten visar flera hundra meter fel, och stora områden är inte utmätta alls. Att segla här i annat än dagsljus är uteslutet. Ju högre solen står på himlen desto bättre kan man se de olika färgskiftningarna. Allra bäst ses de från masttoppen.

  • Mörkblått: >10m – bara att tuta och köra
  • Klarturkost: 2-10m sandbotten, sakta ner
  • Mörkgrönt: 2-10m sjögräs/korall, sakta ner ännu mer
  • Ljusturkost: <2m sandbotten, kryp fram
  • Brunt: <2m sjögräs/korall, undvik
  • Sandfärgat: <0,5m sandbotten, utforskas bäst till fots

Väl innanför revet väntar belöningen. ”The finest little anchorage I have seen or been in my years in the Caribbean.” Ja, så beskrivs lagunen Cayo Carenero i guideboken. Och vi har inget att invända. Kritvita stränder varvade med mangrove. En rocka glider förbi i det kristallklara vattnet. Stora pelikaner störtdyker efter fisk bredvid båten. Det är paradisiskt. Den ende som har något att klaga på är Otto, han tycker det hade varit trevligare om det fanns lite fler bilar här : )