TOPPLISTAN: Viktigaste utrustningen

12995269134_c6032e68d9_o

Bra ankarutrustning är en av de viktigaste grejerna på en långfärdsbåt, tycker vi.

Topp 9: Viktigaste utrustningen på en långfärdsbåt

”Vilken utrustning måste vi ha?” Den frågan får vi ofta från folk som funderar på att göra en resa som vår. ”Ju färre prylar desto bättre”, brukar vi svara. För det man inte har kan inte gå sönder. Och när man väl vant sig vid en sak är det svårare att klara sig utan. Men vissa saker är naturligtvis viktigare än andra. Nedan listar vi de grejer vi själva skulle ha prioriterat om vi skulle ge oss av igen.

  • Bra rigg och segel
  • Vindroder eller autopilot, helst båda
  • Pålitlig inombordsmotor
  • Navigationssystem
  • Trygg elförsörjning
  • Spis för matlagning
  • Stora vattentankar
  • Kraftig ankarutrustning
  • En bra jolle

Mer om våra båtprylar och hur de klarat påfrestningar på världshaven har vi skrivit i en artikel som kommer publiceras i tidningen Praktiskt Båtägande någon gång i början av nya året. Vi hojtar till på Twitter eller Facebook när det är dags, om någon skulle vara intresserad. Fram till dess får ni gärna roa er med att studera vår utrustningslista här på bloggen.

Långseglarlivets baksida

Monterar nya däckslådor.

”Vajern håller på att gå av här bak” hör jag Ludvig säga med matt röst. Han är i akterhytten och byter ut våra slitna gamla trissor till styrningen mot nya som vi låtit tillverka här i Nelson. ”Inte det också” suckar jag tyst för mig själv. Hela båten faller i bitar, och budgeten med den. Ja, så känns det just nu.

Att saker slits och går sönder är egentligen inte särskilt konstigt. Vi seglar mer på några månader än den vanlige fritidsseglaren gör på en hel livstid. Och inte har de senaste månaderna på roaring forties gjort situationen bättre. Vi försöker ligga steget före. Att prioritera rätt. Men allt går inte att förutse, åtminstone inte på ett för oss ekonomiskt försvarbart sätt.

Majoriteten av tiden befinner vi oss på så svårtillgängliga platser att vi måste klara oss med de reservdelar och den utrustning vi har ombord när något går sönder. Vilket ofta resulterar i provisoriska lösningar som funkar ett tag, i väntan på något bättre. Men när vi väl återvänder till civilisationen igen, ja då är inköps- och åtgärdslistorna desto tyngre. Som här i Nelson.

Att köpa/göra i Nelson:

Sätta nya glas i däcksluckorna (pågående)
– Lämna in autopilotens skärm på reparation till Simrad (måste ersättas)
– Lämna in autopilotens drivenhet på reparation till Raymarine (reservdelar saknas)
– Låta tillverka och montera nya däckslådor i aluminium (montering pågår)
– Beställa nytt försegel eller reparera det gamla (reparerat och förstärkt)
– Låta tillverka och montera nya trissor för styrningen, samt byta (fixat)
– Installera nytt gaslarm (fixat)
– Undersöka varför vindkraftverket wobblar, och låter konstigt. (påbörjat)
– Beställa och dra ny antennkabel till satellittelefonen (kabeldragning återstår)
– Byta tamp till bombromsarna (återstår)
– Reparera automatisk länspump (fixat)
– Genomgång av motorn, och tillverkning av nya packningar (fixat)
– Köpa nya livbojsljus (återstår)
– Köpa färg för att behandla rostfläckar och måla däck (fixat)
– Köpa nya skärm- och nätverkskablar till datorn (fixat)

Ja, det är lätt att romantisera kring långseglarlivet, men det finns alltså en baksida. Båtmeck tar upp en stor del av vår tid, även om det kanske inte speglas här på bloggen. Det finns så mycket roligare att skriva om. Men förra året blev det faktiskt en hel artikel i Praktiskt Båtägande om vår utrustning och de påfrestningarna den utsätts för, om någon skulle vilja läsa mer på temat.

Inga bullar utan ugn …

Inga bullar utan ugn ...

Vi har seglat drygt 15 000 sjömil sedan vi lämnade Sverige sommaren 2010. Det är mer än de flesta semesterseglare hinner med under en hel livstid. Vilket också innebär ett enormt slitage på båten och den utrustning vi har ombord.  Alla saker går sönder, förr eller senare. Oavsett hur bra kvalité man än väljer från början. Och många är de mardrömshistorier om seglare som legat stilla i månader i väntan på reservdelar.  Men ibland blir man positivt överraskad. 

Nyligen ersatte vi några utslitna teflonskruvar som håller glaset i vår ugnslucka på plats. De nya skruvarna var tillverkade i mässing, och beställda för ändamålet av svenska återförsäljaren Thermoprodukter.

Två dagar före Lucia exploderar ugnsluckans glas i tusen brännheta bitar som faller ner över mina bara ben. Jag klarar mig undan med några små skärsår, men bekymrar mig desto mer för hur det ska gå med lussebullarna. Och det utlovade pepparkaksbaket som barnen längtat efter ända sedan förra julen.

Vi antar att glasets gick sönder på grund av att de nya mässingsskruvarna inte tillåter att glaset expanderar när det värms upp. Ludvig skickar därför ett mejl till Thermoprodukter för att berätta vad som hänt, så ingen annan råkar ut för samma sak.

Enligt den lokale glasmästaren går det tillverka ett nytt glas, men det är både kostsamt och tidskrävande. Fyra veckor skulle det ta eftersom det kräver särskild behandling och måste specialbeställas. Jämmer och elände. Men vi är vana att improvisera, och Ludvig räddar julbaket genom att montera en provisorisk aluminiumplåt där glaset tidigare satt.

Dagen därpå får vi svar från Thermoprodukter. Det inleds ”Jag ber om ursäkt för allt” och avslutas med ”Ge mig en adress så fixar jag en ny ugnslucka till er. Fritt.” Wow, vi tror knappt våra ögon.  Vi erbjuds en helt ny lucka. Utan att vi bett om något överhuvudtaget, eller att någon av oss ens berört själva skuldfrågan.

Och redan nästa morgon, på självaste luciadagen, låter Thermoprodukter meddela att luckan är på väg – med bud till Sydney. Vi firar med nybakta lussebullar och hemlagad glögg! För visst är det fantastiskt. Tack vare Thermoprodukters fenomenala sätt att hantera situationen gillar vi dem betydligt mer nu än innan problemet överhuvudtaget uppstod. Heja heja!

Mer om vår utrustning ombord, och våra erfarenheter av kvalité, hållbarhet och service finns att läsa i årets augustinummer av Praktiskt Båtägande. (pdf)