Systrar till salu

Northern Light på Hälsö

Northern Light senast siktad på Hälsö.

Vi hade just lämnat Volvo Ocean Race-båtarna bakom oss och fortsatt norrut genom Stora Kalvsund när Ludvig plötsligt utbrast: ”Där ligger ju Northern Light”. Och minsann. Där låg hon faktiskt. I den lilla hamnen på Hälsös östra sida. Mary’s världsberömda systerbåt. Northern Light, Sveriges kanske mest välkända långfärdsbåt. Båten som övervintrat i Antarktis, och seglat flera varv runt jorden. Rolf Bjelkes och Deborah Shapiros röda Joshua.

Northern Light är samma båttyp som Mary af Rövarhamn, om än något modifierad. Och det, mina damer och herrar, är inte vilken båttyp som helst. Den första deltog i världens första solokappsegling non-stop runt jorden. Sunday Times Golden Globe Race 1968. Ägaren Bernard Moitessier ledde stort men trivdes så bra där ute och fortsatte ett halvt varv till runt jorden. Han diskvalificerades därmed, och vinsten gick istället till britten Robin Knox Johnston som senare adlades för sin insats. Ingen annan deltagare tog sig i mål.

Åren efter det berömda racet byggdes ett sjuttiotal likadana båtar som Moitessiers på Meta-varvet utanför Tarare i Frankrike. En av dessa köpte alltså svensken Rolf Bjelke. En annan beställdes av Urs Rickli, schweizaren som lät bygga vår båt. Hur många av de övriga som seglar än idag vet vi inte. Men vi har sett ett tiotal under resan. Ytterligare tre finns i Sverige, som vi känner till. Felicia i Brantevik, Soft i Stockholm och Vidania i Grundsund.

Vi har haft kontakt med Rolf Bjelke och Deborah Shapiro i mer  än 15 år nu. Från och till, via telefon och mejl. Men våra vägar har aldrig korsats. Inte förrän nu. För ja, vi la så klart om kursen tvärt, för att få oss en närmare titt på den röda pärlan. Och vilka stod inte där och tog emot våra tampar, om inte Rolf och Deborah själva. Livs levande. Så kul, att äntligen få ses i verkliga livet.

Rolf och Deborah berättade att de ägnar sommaren åt att återställa Northern Light till det skick de själva skulle vilja ha henne. Och det säger en hel del, för noggrannare människor får man leta efter. Till hösten seglar hon sedan till ostkusten där paret har köpt ett litet hus. Ja, Sveriges mesta långseglare har blivit landkrabbor – precis som vi. Men till skillnad från oss har de bestämt sig för att sälja båten.

En fågel viskade nyligen att även Joshuan i Brantevik kan komma ut på marknaden inom kort. Tänk, två Joshuas till salu på så nära håll. Vilket drömläge. Oss tog det tre år att hitta vår Joshua, en båtjakt som tog oss runt hela Frankrikes kust, och ända bort till Malaysia och tillbaka innan vi slutligen hittade henne på Teneriffa.

Varken Northern Light eller Felicia har annonserats ut ännu, vad vi känner till. Men ni som är seriöst intresserade får gärna höra av er så förmedlar vi kontakten. 

Jakten på drömbåten

Dagligen sökte vi igenom internets jättelika annonsmarknad för begagnade båtar. Vi var ute efter en Joshua, en 40 fots stålbåt konstruerad för att klara det mesta på de sju haven. Gick det överhuvudtaget att hitta en flytande Joshua i vår prisklass? Ett 70-tal exemplar byggdes i Frankrike under 60- och 70-talet och spreds därifrån ut i världen. Vem vet hur många som fortfarande flyter.

Hon reades ut för knappt 300 000 kronor. Den franske ägaren hade efter många år till sjöss börjat ett nytt liv hemma i Frankrike och ögonstenen Eole låg nu ensam kvar och vilade i Langkawi Marina på Malaysia. Fotografier visade upp en skönhet för fulla segel. Ketchen Eole såg ut att vara vid god vigör, men man vet aldrig.

På frågan om båten var seglingsbar svarade ägaren att vi nog behövde räkna med några veckors hårt arbete innan vi kastade loss. Några veckor? Det är ju ingenting, tänkte vi och bokade genast flygbiljetter till veckan därpå. Den här chansen fick vi inte missa. Tänk om någon hann före oss till Malaysia?

Ägaren lovade att inte sälja Eole till någon annan innan vi hade sett henne. Själv kunde han tyvärr inte vara på plats för att möta oss men lovade att han skulle informera hamnpersonalen om vår ankomst. Vi var mer än välkomna att sova ombord under vår vistelse. Trevlig kille!

Finansierings- och fraktmöjigheter undersöktes i en hast och snart var vi på väg. Spänningen var hög när taxichauffören släppte av oss vid Royal Langkawi Yacht Club. Vi sprang upp för hamnkontorets trappa, för att förklara vårt ärende. Så ivriga var vi. Personalen skrattade och skakade på huvudet. De kunde inte begripa att vi hade åkt över halva jordklotet för att titta på Eole. De förstod inte bättre, tänkte vi. Eller så var det just precis det de gjorde …

Skrovet var oformligt och inredningen demolerad. Eole hade inte seglats på tre år och vi förstod nu varför. Rullgenuan hängde i trasor. Mantågsstöttorna hade rostat av. Däcket trampade vi igenom. Nedgångsluckan var borta sedan länge. Hela båten luktade gammalt pannrum.

Fotografierna i annonsen hade uppenbarligen några år på nacken. Och att fransmän kan vara en smula våghalsiga det visste vi, men för att segla Eole längre än till grannbryggan måste man vara helt galen även under de bästa omständigheter. Att sova ombord var det inte tal om. Valet var enkelt. Vi tog en taxi till andra sidan ön och checkade in i en hydda på stranden. Inte så dumt det heller. Inte alls dumt faktiskt.

Väl hemma igen fortsatte jakten på drömbåten.  Så en dag var det dags igen. En Joshua på Teneriffa var till salu för en rimlig penning. Åter bar det av till resebyrån. Här fanns ingen tid att förlora. Men det är en annan historia

Kärlek vid första ögonkastet

Att lätta ankar. Smaka på orden. Det låter så enkelt, vackert. Men det här är inget spontanprojekt. Elva år har passerat sedan planerna först kom på tal. Ett drygt decennium. Ett annat millennium. I slutet av nittiotalet.

Vi gick hand i hand längs piren i Pasito Blanco, en liten hamn på Gran Canarias sydkust. Ludvig hade seglat dit i en liten sexmetersbåt tillsammans med en kompis. Jag hade tagit flyget för att leva långseglarliv några veckor under jullovet. Vi pratade om framtiden. Ludvig ville köpa större båt, flytta ombord. Segla jorden runt. Upptäcka världen i sakta mak, för egen köl. Det var svårt att föreställa sig för en landkrabba som mig. Några soliga dagsturer i skärgården var allt som fanns i bagaget. Men ja, varför inte.  Jag var sällan sen att tacka nej till ett äventyr.  Jag minns hur jag stannade till vid en tvåmastad skönhet och sa:
”Okej, vi gör det. Vi köper en båt och seglar jorden runt. Men då vill ha en sån här.” Och en så fick det bli!

Ludvig såg nöjd ut. Mitt val av båttyp visade sig vara synnerligen lämpligt. En Joshua, en klassiker i långseglingssammanhang. Bekväm och säker, byggd för de stora haven. Kanske var det ingen slump att han tog upp frågan just där. Eller så hade jag helt enkelt näsa för lämpliga långfärdsbåtar.

Båten vi såg den där dagen i Pasito Blanco blev långt senare till salu och köptes av en god vän som är bosatt på Gran Canaria. I höst ser vi framemot att segla tillsammans i de kanariska vattnen.

Här är hon, båten vi såg på Gran Canaria den där dagen för elva år sedan. Det blev kärlek vid första ögonkastet och jakten efter en egen Joshua kunde börja. Men det är en annan historia. Foto: Giovanni Ramunno

Helgens filmtips: Deep water

Här bjuder vi på ett värdigt alternativ till kvällens delfinal i Melodifestivalen. Dokumentären Deep Water från 2006 är en gripande historia om engelsmannen Donald Crowhurst som ställer upp i tidernas första ensamkappsegling non-stop runt jorden, Sunday Times Golden Globe Race 1968.

Påfrestningarna från havet och omvärlden driver Donald Crowhurst till galenskap. När det enda vettiga hade varit att bryta väljer han istället att ligga och driva utanför Brasilien och rapporterar in falska lägesrapporter i väntan på att ansluta racet när motståndarna går in mot mållinjen igen. Man ska väl inte avslöja slutet på en film men vi vill ändå förvarna om att det inte slutar lyckligt.

Med på ett hörn i filmen, och som en motvikt till Crowhurst tragiska öde, är Bernard Moitessier med sin Joshua ( S/Y Marys äldsta syrra). Moitessier trivdes så bra med livet där ute att när han efter sju månaders segling rundat Kap Horn och det blev dags att gira babord upp genom Atlanten mot målgången i England så fortsatte han rakt fram, ett halvt varv till runt jorden. Även det kan väl kallas galenskap på sitt sätt.

Kolla in trailern här nedan. Får du mersmak är det bara att ladda upp med popcorn och kolla hela filmen här på sajten.  Filmen får fem av fem möjliga av den vuxna delen av besättningen på Mary af Rövarhamn. Smågastarna låter hälsa att de föredrar Pippi Långstrump på de sju haven.

Klicka här för att se hela filmen