Surfläger på Fuerteventura

Detta bildspel kräver JavaScript.

 CORRALEJO, FUERTEVENTURA. ”Jag älskar att surfa”, säger Lovis och strålar av glädje. Veckans sista surflektion är över och hon berättar entusiastiskt hur underbart det är när man väl hittat balansen och kan följa med vågen ända in till stranden. Jag kan inte låta bli att bli lite förbannad. Hon får det att låta så lätt. Själv känner jag mig som en valross på brädan. Trillar oftast lika snabbt som jag kommit upp.

Vi har snart tillbringat en vecka här på Planet Surf Camp på Fuerteventura. Det är som en slags blandning av surfskola och hostel. Vi har eget sovrum och badrum, men köket är gemensamt. Garaget är fullt av allehanda brädor och på gården finns pool, grill, biljardbord och en massa roliga leksaker. Vill man socialisera finns det alltid någon trevlig människa att prata med, och vill man vara för sig själv kan man alltid dra sig undan på rummet eller terrassen.

Planet Surf Camp är ett sådant där skönt ställe där man kan hänga hela dagarna utan det blir tråkigt. På gården är det dessutom lä mot de kalla vindarna som ibland gör stranden till en rätt kylig plats så här års. Men de flesta är här för att surfa. Så också vi. På morgonarna lastar vi surfbrädorna på taket på minibussarna, och sedan bär det av. Vi nybörjare i den ena bussen, och de lite duktigare i den andra. Det finns många bra surfstränder på Fuerteventura, så man kan välja strand efter väder och svårighetsnivå.

Vi är åtta elever på varje instruktör. Vår heter Gala, och vi gillar henne skarpt. Kanske lite extra för att hon är helt fantastisk med barnen. Hon överöser dem med uppmärksamhet, uppmuntran och kärlek. Det funkar väldigt bra, särskilt på Otto som är svag för tjejer. Barnen har även hittat en del andra favoriter i gruppen. Bland annat en svensk tjej som heter Sofia. Hon kände igen oss så snart vi träffades, det visade sig att hon och hennes pojkvän har följt vår resa på bloggen, och pojkvännen var med på vår hemkomstfest. Ett lustigt sammanträffande.

Lovis är den som haft störst framgång på brädan så här långt, inte helt oväntat. Hon älskar vatten, och är envis som få. Men även Otto har hittat en rätt skön stil. Så snart han tappar balansen sätter han sig på knä och surfar vidare. Ludvig börjar också hitta formen. Själv är jag nog lite för feg, rädd för att riva upp min gamla knäskada. Men det är väldigt roligt ändå. Och förvånande jobbigt. Varje muskel värker, trots yoga på terrasstaket – eller kanske just därför. På kvällarna är vi så trötta att vi slocknar klockan tio. Så tidigt har jag inte somnat sedan vi var ute och seglade.

Igår kväll var det avslutningsfest på surfskolan. Hela gänget grillade på gården. På måndag är det dags att resa hem till blåsvädret i Malmö igen. Hade gärna stannat ett tag till …

Klicka här för att läsa mer om Planet Surf Camp på Fuerteventura

Strandsatta

Detta bildspel kräver JavaScript.

CORRALEJO, FUERTEVENTURA. Det var två förväntansfulla barn som trängdes vid flygplanets små ventiler när vi i måndags inledde vår semester. Den första utan båt på nio år.” Jag önskar att jag var en fågel så jag kunde flyga när jag ville” sa Lovis drömskt. Och Otto som besökt 50 länder i sitt sjuåriga liv utan att ha flugit förr ropade entusiastiskt ”Land i sikte” varje gång molnen skingrades.

Efter mindre än fem timmar uppenbarade sig Fuerteventuras brunsvarta vulkanlandskap under oss. På en förmiddag hade vi avverkat samma sträcka som det för fyra år sedan tog oss tre månader att segla. Från flygplatsen tog vi bussen till Corralejo på öns norra ände, och installerade oss på Planet Surf Camp som är en slags kombination av surfskola och hostell där vi bor under den dryga vecka vi är här. Det är längre än Lovis och Otto någonsin bott i land förut.

Själva samhället Corralejo är rätt trevligt, en av de mysigaste turistorterna vi har besökt här på Kanarieöarna. Och då har vi ändå hunnit med ganska många. Både Ludvig och jag jobbade här nere i vår ungdoms dagar. Det var också här vi träffades för första gången – på Gran Canaria för 19 år sedan. Sex år senare köpte vi Mary af Rövarhamn på Teneriffa. Och så har vi seglat hit några gånger. Ganska mycket nostalgi med andra ord.

Den här gången är vi här för att lära oss vågsurfa – mer om det en annan dag. Men på kvällarna brukar vi ta en promenad i de mysiga hamnkvarteren. Trettonhelgen är den största julhelgen i Spanien, och det är ett härligt folkliv på gator och torg. Fiskarna har julpyntat med nät och flöten, och utanför ligger segelbåtarna på svaj. Det känns lite vemodigt att se dem ligga där. För hur trevligt det än är här på surflägret så känns det konstigt att inte ha någon båt att åka hem till om kvällarna. Det är ju där ute på redden vi hör hemma …