Kanske är det lite fler stövlar, och några färre flipflops här i norr. Annars är det ungefär samma typ av sopor som flyter iland här på våra nordliga breddgrader, som på varmare platser. Tunnor, dunkar och plastflaskor. Flöten, garn och trasiga nät. I drivor ligger de där, längs våra mest exponerade kuster. Var man än kommer i världen. Som en påminnelse om människans dumhet.
I Sverige är det Bohuslän som värst drabbat, öarna längst ut i havsbandet. På vissa platser blir det mer tydligt än på andra. Som på Rörö, dit vi seglade nu helgen. Där hela västra sidan av ön kantas av en sorgesträng av drivved, vrakgods och allehanda sopor. Men mitt i all bråte finns också något vackert, och hoppfullt.
På samma sätt som jag letar efter drivved till nästa slöjdlektion, har också andra använt de lösryckta strandfynden för att skapa ny mening. Vackra, tänkvärda och i vissa fall lustiga konstverk och kojor som ger vandringen genom Rörös naturreservat en extra dimension för både vuxna och barn.
Favoriten alla kategorier är Kellys charmiga strandbar. Här stannar man gärna till en stund. Tar det lugnt, tar ett glas och njuter av utsikten. Eller funderar över vart världen är på väg. Lite beroende på hur man är lagd.
Mary af Rövarhamn 
Sorgligt. Men vi slipper inte undan det vi skitat ner.
GillaGilla
Verkligen tänkvärt. 14-åriga sonen satt med en miljörelaterade läxa igår, om hur jävligt de har det på vissa andra ställen i världen där de är ännu mer drabbade av miljö- och klimatrelaterade problem än vad vi (ännu) är. Det gör ont att lämna vidare detta till barn och eventuella barnbarn. Men därav desto större anledning att agera och göra det vi kan. Läste en bra text igår, flera år gammal och på den tiden var jag antagligen inte mottaglig för den. Då snurrade jag glatt runt i konsumtionskarusellen. Nu nickar jag instämmande på flera ställen i den.
http://www.dn.se/kultur-noje/nina-bjork-070325/
GillaGilla
5-13 miljoner ton skräp hamnar i våra hav varje år. Vi såg filmen om nedskräpningen av haven både intressant och skärmande.
GillaGilla
[…] Vi har varit på Rörö förut, många gånger. Det är det vackra landskapet som lockar. Stora delar av ön är naturreservat, med öppna vindpinade hedar och stora klapperstensfält i väst. Det var till stenstränderna på öns västra sida vi nu var på väg. För att höra stenarna klappra i vågornas kraft, se solen gå ner i horisonten och leta efter fynd bland drivved och vrakgods. […]
GillaGilla