Vårmusik

Underbara vår!

Våren är här!

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Krokusen blommar i rabatterna, och den gula vårgäcken breder ut sig i parken. Det är studiedag på skolan och barnen spelar kula i solskenet. Våren har kommit till Malmö. Vi har överlevt vintern. Den första vintern i Sverige på fem år. Känslan är obeskrivlig.

Jag öppnar luckorna för att släppa in våren, fyller lungorna med frisk luft och spelar musik för hela hamnen. Men inte vilken musik som helst. Jag har har satt ihop en spellista på Spotify med nästan alla spåren från Familjer på äventyr. En rätt trevlig samling, som väcker många minnen för oss som förknippar musiken med olika scener i programmet.

Vill passa på att ge en eloge till doldisen Micke Björnson som är killen som valt musiken och klippt programmet. Barnen och jag hälsade på honom i studion i vintras, ett rum på en sisådär fyra kvadratmeter där han tillbringat närmare ett halvår för att omvandla de närmare 500 timmarna råfilm, och lika mycket ljud, till sex avsnitt på en timme vardera. Mycket imponerande.

Micke kommer även jobba med nästa säsong av Familjer på äventyr. Men familjerna blir nya. Det är tydligen inte helt klart vilka de fyra blir, så än finns det chans att vara med om någon känner sig sugen. Själv ser jag framemot att få njuta av programmet från andra sidan rutan nästa gång. Men det är ju ett tag till dess. Först vår och sommar, underbara efterlängtade sommar.


Familjer på äventyr på Spotify

Vår spellista med musiken från tv-serien är offentlig, och därmed tillgänglig för alla som har Spotify. Ett par låtar saknas. Och några kan vara fel version. Men det viktigaste är där.  Så varsågod, slit den med hälsan.

Härligt härligt, men farligt farligt

Inte helt olik en mustasch ...

Inte helt olik en mustasch …

MOÇAMBIQUE – SYDAFRIKA. Vi ser dem hela tiden nu. Varje dag, varje timme. Varje ljus minut. Vi på väg söderut, mot kallare vatten. De på väg norrut, mot varmare vatten. Deras blås syns som rökpuffar i fjärran. De kastar sina enorma kroppar upp ur vattnet för att sekunden senare åstadkomma plask så stora att de syns på flera sjömils avstånd. Knölvalarna, dessa havets jättar som graciöst lyfter sina stjärtfenor och dyker när vi kommer dem för nära.

En vuxen knölval kan bli mer än femton meter lång, och väga över 30 ton. Jag slår bort tanken på vad som skulle hända om vi faktiskt seglade på en val i den storleken, i den här farten. Vi bär fulla ställ och gör 7-8 knop, med god hjälp av den kraftiga strömmen som forsar söderut längs Afrikas östkust. Istället njuter jag, till fullo. Känner mig tacksam, för varje stund som går. För varje val jag får se, för varje meter vi närmar oss den trygga bryggan i Richards Bay.

Att segla söderut längs Sydafrikas östkust är svårt. Våren är sen i år, och lågtrycken vandrar upp med kusten likt pärlband. Varannan, vart tredje dag slår de till. Med plötsliga kuling eller stormvindar från syd. Vindar som får vågorna att resa sig när de möter den sydgående Agulhasströmmen. Vågor som kan bli tjugo meter höga där strömmen är som starkast. Vågor som lätt kan sänka de skepp som inte hinner undan.

Vågorna är oberäkneliga och branta här ute; dyningen från det senaste ovädret har inte hunnit lägga sig än. Men vi har ingen tid att förlora. Enligt prognosen väntas den nordliga vinden öka. Och öka. Till full kuling imorgon eftermiddag. För att pang, vända på fredag och blåsa med full kraft från andra hållet. Det sägs att valarna aldrig hoppar så högt som då. När vågorna är som störst. Men det vill jag inte uppleva. Då måste vi vara framme. Då kommer vi att vara framme.