sopor

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kanske är det lite fler stövlar, och några färre flipflops här i norr. Annars är det ungefär samma typ av sopor som flyter iland här på våra nordliga breddgrader, som på varmare platser. Tunnor, dunkar och plastflaskor. Flöten, garn och trasiga nät. I drivor ligger de där, längs våra mest exponerade kuster. Var man än kommer i världen. Som en påminnelse om människans dumhet.

I Sverige är det Bohuslän som värst drabbat, öarna längst ut i havsbandet. På vissa platser blir det mer tydligt än på andra. Som på Rörö, dit vi seglade nu helgen. Där hela västra sidan av ön kantas av en sorgesträng av drivved, vrakgods och allehanda sopor. Men mitt i all bråte finns också något vackert, och hoppfullt.

På samma sätt som jag letar efter drivved till nästa slöjdlektion, har också andra använt de lösryckta strandfynden för att skapa ny mening. Vackra, tänkvärda och i vissa fall lustiga konstverk och kojor som ger vandringen genom Rörös naturreservat en extra dimension för både vuxna och barn.

Favoriten alla kategorier är Kellys charmiga strandbar. Här stannar man gärna till en stund. Tar det lugnt, tar ett glas och njuter av utsikten. Eller funderar över vart världen är på väg. Lite beroende på hur man är lagd.

Sopor flyter ofta strax under ytan och är därför svåra att upptäcka.

Framför oss ligger ett långt bälte med stockar och skräp, så långt man kan se. Några stockar verkar stå lodrätt i vattnet, så bara ena änden sticker upp. Som toppen på ett isberg. Vi zickzackar oss fram mellan de största, och passar på att dra upp några guldmakrillar. De brukar hålla till kring stora flytande objekt, så också den här gången. Men vi har svårt att glädjas över fångsten. Det hela är en sorglig syn, tyvärr inte helt ovanlig.

Den här delen av Stilla havet är otroligt nedskräpad. Varje dag ser vi platspåsar, schampoflaskor och gamla sandaler flyta förbi. Sånt som inte sjunker, och aldrig bryts ner. På vissa platser samlas soporna i stora bälten, som här. Och efter en titt på fartmätaren förstår jag varför. Vi har plötsligt en dryg knops motström. Det är här den västgående strömmen längs Nya Guineas nordkust möter den ostgående från Sydostasien.

Många sjömän vittnar om liknande sopbälten runt om på de sju haven. Här på norra Stilla havet lär det flyta omkring ett sopberg lika stort som hela Amerika, som hålls på plats av två stora mötande havströmmar. Skräpet utgör inte bara en stor fara för seglare, utan även för allt djurliv i havet. Men eftersom det mesta skräpet flyter strax under ytan syns det dåligt på satellit och är svårt att fotografera. Problemet får därför mindre uppmärksamhet än det förtjänar. Det som inte syns, det finns inte …