Nidingen

Att vi gillar gamla fyrplatser är ingen hemlighet. Vinga, Måseskär, Tistlarna, Pater Noster och Väderöarna har prickats av en efter en det senaste året, och Nidingen har länge stått högt upp på önskelistan.

Nidingen utanför Onsala-halvön är Sveriges äldsta fyrplats, men också den mest olycksdrabbade. Ön är omgiven av förrädiska rev och stora undervattenstenar som flyttar sig för varje storm. Mer än 700 vrak finns i området. Det är lite märkligt kan tyckas, att vi lockas så av dessa utsatta platser som sjömän fruktat i hundratals år. Men vädret måste förstås vara det rätta för att det ska vara roligt, eller möjligt att ta sig dit.

Nidingen är inte bara klurig att angöra. Ön ligger en bit bort. 40 sjömil, en hel dags segling från Marstrand i bra vind. Väl där ska det helst vara alldeles stilla för att man ska våga närma sig, och sedan får det gärna börja blåsa från andra hållet så man kan segla hem igen. Oddsen för att allt detta ska tajma på bara några dagar är inte särskilt höga.

Vi har väntat länge på rätt prognos. Men den gångna helgen såg det ut som vi äntligen skulle kunna få vår chans, så vi satte kurs söderut trots att det in i det sista var oklart om vi skulle kunna gå iland eller ej. Den svenska och danska vädertjänsten var inte riktigt överens. Men vädergudarna var på vår sida. Och wow alltså, vilket ställe. Så otroligt vackert.

Vi har en del annat att stå i just nu så jag låter bilderna berätta resten. Men för gärna musen över, eller klicka så visar sig en bildtext med lite mer info.

Vackra stenmurar skyddar öns potatisodling.

Otto på utkik i östra fyrtornet

Nidingen fick två fyrar för att ön inte skulle förväxlas med Skagen.

I farvattnen runt Nidingen sägs det ligga omkring 700 vrak, vilket gör ön till Sveriges mest olycksdrabbade fyrplats.

Världens äldsta och sista dubbelfyrar.

Dubbelfyrarna ersattes av ett nytt högre fyrtorn 1946.

Selfie i fyrtornet med min goding

Mary för ankar på 4 meters djup sydost om Nidingen.

Tobisgrissla

Härligt att ligga på svaj igen.

Här turas fågelskådare om att bo hela sommarhalvåret för att kartlägga och ringmärka fåglar.

Nidingens fågelstation ä bemannad från mars till november.

Vi tog jollen in till den gamla stenbryggan på sydostsidan av ön.

Ön är flack och den högsta punkten på ön, platån där fyrar och bostäder ligger är belägen fyra meter över havsytan.

Man byggde två fyrar för att kunna skilja Nidingen från Anholt och Skagen.

Under de internationella fyrdagarna i mitten av augusti öppnas även den nya fyren upp som normalt inte är öppen för allmänheten.

Nidingen betyder illgärning, och har genom århundradens varit sjöfarares stora skräck.

Nidingen tillföll Sverige i samband med freden i Brömsebro, och blev Sveriges fösta fyrplats.

På sydsidan finns en brygga med ett djupgående på cirka 1.20 i normalvattenstånd. Men se upp, det finns gott om stenar utanför.

1946 uppfördes det nya 23 meter höga fyrtornet, som ersatte de äldre.

De första äggen har just kläckts när vi kommer dit.

Föreningen Nidingens Vänner sköter om de gamla fyrarna och intilliggande byggnader på ön. Allt är mycket välskött.

De första äggen har kläckts.

Den tretåiga måsen häckar bara på två skyltar och fyrtornens fönsterbrädor.

Till följd av freden i Brömsebro tillföll Nidingen Sverige och blev landets första fyrplats.

Ön och området utanför är naturreservat.

Gatlykta på Nidingen: Här försöker man göra det bekvämt för fåglarna istället för tvärtom.

De nuvarande fyrtornen byggde 1834-1846 av sten från Varbergs fästning

Nät för ringmärkning av fåglar. Och kanon för att varna forna tiders sjömil om land i dimma

Klockfotsrevet, Holländarrevet, Havrarevet och Lillelandsreet ligger bara nån meter under ytan men är svåra att upptäcka.

Nidingen är landets tredje största fågelstation.

Kålfjäril och trifts

De nuvarande fyrtornen är byggda av sten från Varbergs fästning

Tänk, det enda stället i hela Sverige som duger åt den tretåiga måsen.

Dags att lätta ankar och segla hem igen.

Ön är svensk sedan freden i Brömsebro, men naturen påminner mer om de danska öarna.

År 1624 lät den danske kungen bygga två vippfyrar på Nidingen. Dessa ersattes så småningom av de två sexkantiga fyrtornen som idag finns på ön.

Stora delar av Nidingen är fågelskyddsområdet under april till juli

Nidingen består av en kilometer lång grusås, som är 300 meter som bredast.

På ön häckar Sveriges enda koloni av tretåig mås.

Kanske den fågeltätaste ön vi sett i Sverige.

Det häckar bara 40 par av den tretåiga måsen i Sverige, alla här på Nidingen.

Gås kommer in för landning.

Mary för ankar på sydöstra sidan av Nidingen.

Mary för ankar sydost om Nidingen.

Tretåiga måsar häckar på alla åtta fönster nischar på de gamla dubbelfyrarna.

Blomster, i mängder.

Väster om bryggan finns en slip där fågelskådarna drar upp sin båt i dåligt väder.

Ändmoränen fortsätter ut i havet både i öster och väster om Nidingen.

Välvårdat och vackert.

Glad Lovis på väg tillbaka till Mary.

Värdens första och sista dubbelfyrar.

Årligen ringmärks, vägs och mäts cirka 10 000 fåglar på Nidingen.

Föreningen Nidingens vänner sköter om alla byggnader exemplariskt.

Vill du också besöka Nidingen?

Enklaste sättet att ta sig till Nidingen utan egen båt är att boka en utflykt med Gottskär Hotell som erbjuder både helgpaket och dagsutflykter under sommarhalvåret. Vill du stanna längre kan du engagera dig i föreningen Nidingens vänner eller Göteborgs Ornitologiska Förening som båda hyr ut boende på ön till sina medlemmar. Vi träffade en familj som var där en vecka varje sommar och hjälpte till med fågelmärkningen och sköta om fågelstationen. En så otroligt mysig sak att göra tillsammans som familj.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag gillar att lyssna på sjörapporten. Väderstationerna har så vackra namn. Nidingen, Vinga och Måseskär. Väderöarna, och Nordkoster. Det låter nästan som poesi. Namnen talar till mig. De lockar och kallar, dessa kustens landmärken.

Jag kunde känna dragningskraften tydligt, när jag stod där på Käringön och blickade ut över Måseskärs välkända siluett. Jag måste dit. Men hur äventyrliga, modiga eller dumdristiga vi än är så kan vi inte lägga till på Måseskärs brygga med Mary. Det är helt enkelt för grunt. 1.20 hade kanske gått. Men aldrig 1.60.

Vi bestämde oss för att försöka ankra utanför. Sagt och gjort. Några timmar senare hittade vi en liten sandplätt där vi kunde kasta vårt ankar på nordöstra sidan om Måseskär. Sedan var det bara att lasta barn och picknick-korg i lillbåten, och ro in till den lilla fyrplatshamnen.

Som mest bodde det tre fyrvaktarfamiljer med 10 barn på ön. Men den vackra gamla Heidenstamfyren togs ur bruk 1978 och ersattes av en ny fjärrstyrd fyr i plast. Då behövdes det inte längre någon fast fyrpersonal. Sedan 1988 är även väderstationen automatiserad, och ön obebodd.

Öns byggnader är i händerna på en stiftelse som öppnat ett litet fyrmuseum på ön. På sommaren anordnas det turer från Käringön och hit. Men så här en dag i maj är natur- och konstfotografen Erik Malm den ende vi möter på ön. Han har varit här i flera dagar, för att på sitt eget alldeles unika sätt göra bildkost av fågellivet på ön.

Det är naturligtvis inte en slump Måseskär kallas just Måseskär. I skydd av måsfåglarna häckar här också änder och vadare. Man skulle kunna tro att en trut skulle utgöra ett hot mot en ejders eller strandskatas ägg. Men så är det tydligen inte. Tvärtom, de samarbetar. Det är den gemensamma fienden minken som måste besegras.

Vi håller oss på stigarna för att inte störa fåglarna och äter vår lunch vid det gamla Sirénhuset. Ångsirénen gav dåtidens sjöfarare vägledning i dimman. På ön finns också två kanoner som används i samma syfte. Men just den här dagen är soldiset över havet det närmsta dimma vi kommer.

Vi stannar några timmar och njuter av stillheten på platsen. Ror sedan tillbaka till vår båt, lättar åter ankar och styr mot en tryggare natthamn. Glada över att vi tog tillfället i akt. Och så förbaskat nöjda över att vi har en båt som ger oss tillgång till platser som denna.