Mary i rymdhamn

Härifrån styrs Europas raketer.

Europas raketer styrs från ett kontrollrum i Sydamerika.

KOUROU, FRANSKA GUYANA. Men är det inte farligt? frågar många. Att segla runt på haven sådär. Och jo, visst kan det vara det. Man kan råka ut för pirater, stormar och monstervågor. Segla på isberg, obemannade spökskepp, sovande valar och halvsjunkna containrar. Drabbas av blindtarmsinflammation, trilla överbord eller få bommen i huvudet. Igår lärde vi oss att det också finns en viss risk för att bli träffade av en raket.

Mary af Rövarhamn ligger sedan några dagar tillbaka ankrad i floden utanför den lilla staden Kourou i Franska Guyana. Det är regnperiod här. Det regnar nästan hela dagarna, med bara några korta uppehåll då och då. Hopplöst jobbigt när man försöker laga segel eller torka tvätt. Men en bra ursäkt att gå på museum. Rymdmuseum.

Strax utanför Kourou ligger Europas viktigaste rymdhamn. Ja, det låter konstigt. Men det här är en fransk koloni. Och ju närmare ekvatorn desto bättre skjuts österut får raketen, det sparar bränsle när man ska skicka upp satelliter till den ekvatoriala omloppsbanan. Och det är tydligen rätt vanligt, det avgår nästan en raket i månaden från Kourou. Jag tror även att det faktum att Franska Guyana är rätt glesbefolkat, och ligger långt från Frankrike spelar en viss roll. I de fall något går fel, sånt händer.

Nästa raketuppskjutning är först om tio dagar, så den missar vi tyvärr. Och barn under åtta år får inte besöka själva rymdbasen. Men museet var också spännande. Jag tyckte bäst om en utställning av fotografier som var tagna i rymden. Det är vackert där ute. Barnen gillade den 58 meter höga modellen av Ariane 5 bäst. Men LEGO-modellen av samma raket imponerande också – byggd av 120 000 bitar. Och kontrollrummet, även det i LEGO.

Mest intressant blev dock hemfärden. Vi fick lift av en tjej som jobbar som guide på själva rymdbasen. Vi passade på att fråga varför man bara visade bilder och filmklipp från uppskjutningar på museet. Varför fick vi inte se själva landningen? Svaret blev som jag befarade. Man landar inte obemannade raketer. De sprängs när de gjort sitt jobb, och de delar som inte brinner upp låter man falla ner i havet.  Det hav där vi seglar omkring lyckligt ovetandes.

Under 2014 finns minst 55 raketuppskjutningar planerade runt om på jorden. Den som har riktigt otur träffas av en rysk raket. De sänks hela, om man får tro vår guide. Utan att sprängas. Risken att vi ska träffas av en raket är inget som oroar mig nämnvärt, men känns tråkigt att än en gång få bilden av havet som en allmänt accepterad sopplats bekräftad. Det kostar drygt 20 000 kronor per kilo att skicka ut en satellit.  Arianne 5 kan lasta ungefär tio ton. Så som vanligt, när det finns mycket pengar att tjäna får miljön komma i andra hand …

Lördagsgodis

Otto bygger LEGO-fåglar

Otto bygger LEGO-fåglar

SANTA HELENA – BRASILIEN. Det är lördag. Och lördag betyder lördagsgodis ombord på Mary af Rövarhamn. Lovis och Otto har en liten tradition. Att varje vecka bygga en godisaffär i LEGO. Ett bygge som jag på lördagen fyller till bredden med godis. Ju större bygge desto större urval i godisaffären. Men det finns en regel, affären måste se olika ut från gång till gång.

Så här långt har godiset levererats i de mest märkliga skapelser. I allt från containerfartyg och rymdskepp, till fiskaffär och Eifeltorn. Vi har haft den här traditionen i rätt många år nu. Så det blir allt svårare att komma på något nytt. Den här gången bestämde sig barnen för att bygga en fågelholk. Men de har aldrig sett en fågelholk, inte vad de kan minnas i alla fall. Så Ludvig fick hjälpa till lite.

Det blir ofta så. Att Ludvig bygger. Medan barnen fokuserar på de mindre tillbehören: rymdgubbarna, eller fåglarna. Men de har kul. Alla tre. Han är duktig på LEGO den där Ludvig.