De senaste dagarna har vi tillbringat på några av de många kanaler som ringlar sig genom det holländska landskapet. Inget snabbt sätt att ta sig fram på med tanke på alla broöppningar (bropengen betalar man i en träsko som brovakten skickar ner med ett metspö), men ett mycket trevligt alternativ i väntan på gynnsamma vindar för att ta oss vidare mot Engelska kanalen för segel.
Vi färdas genom mysiga små städer och byar. Husen längs kanalen har egna små utgrävda hamnfickor och husbåtar utgör emellanåt hela små byar. Landskapet är härligt grönt. Helt platt överallt, och nästan trädlöst. Imorse lyckades vi dock med konststycket att lägga till just under ett av de få träd som finns. Om man nu kan säga under, för plötsligt befann sig bägge masttopparna inne i grönskan. Den här gången vann Mary kampen och en stor gren fick ge vika och föll ner på jollen på fördäck. Lyckligtvis inga skador på varken besättning eller båt, och efter lite matinköp kunde safarin gå vidare. Jag skriver safari därför att kanalerna kantras nästan uteslutande av betesmark. Till barnens förtjusning har vi sett både kor, hästar, får, alpackor(!?), getter och hjort. Men också harar, storkar, hägrar, gäss och ankor – i mängder. Och över alltihop vilar en lätt doft av koskit, med tillhörande flugor. Hur trevligt som helst med andra ord. Njuter av livet på landet, men ser ännu mer framemot Amsterdam!
(Kapten låter meddela att han även tror sig ha sett två åsnor, men är inte helt säker. ”Det kan ha varit två föl också; stora öron hade de i alla fall.” Behöver jag nämna att han är stockholmare i botten.)
