Greenpeace

Idag är det Världshavens dag, då tänker man gärna lite extra på hur havet egentligen mår. Varje år dumpas 8 miljoner ton plast i våra hav. För oss som seglar så mycket gör det förstås lite extra ont att se allt skräp som flyter omkring där ute, än värre är det att läsa om alla dessa mikroplastpartiklar som inte syns. Plast som inte bara är en katastrof för allt marint liv, utan fortsätter upp i livsmedelskedjan, för att slutligen konsumeras av oss själva. What goes around, comes around …

Så här kan vi ju inte fortsätta, det räcker inte att samla skräp våra stränder några gånger varje år. Vi måste gå till källan med problemet. Det är Greenpeace bra på – att sätta press på makthavare, regeringar och storföretag – för att minska användningen av plast och utveckla mer miljövänliga alternativ. Därför är vi ambassadörer för Greenpeace kampanj Plastkampen i sommar.

Vi har startat en insamling, och hoppas att så många som möjligt av våra följare vill vara med och hjälpa till. Orka bry dig. Ge ett bidrag, dela kampanjen eller starta en egen insamling på Plastkampen.se. För allt marint liv, för oss själva, för kommande generationer.

Visa ditt stöd för våra hav här (Tack!)

Otto bekantar sig med orangutangpojken Charles. Idag står hans hem i lågor.

När vi var på Borneo lämnade vi vår båt i den lilla staden Kumai, till förmån för en mer grundgående båt som tog oss på en fyra dagar lång flodresa in i regnskogen. Till nationalparken Tanjung Puting, de utrotningshotade orangutangerna hem. En fantastisk upplevelse.

Vår guide hette Toris Marley, en ung man med en djup respekt, kärlek och kunskap om orangutangerna och deras livsmiljö. Han presenterade oss även för sin familj i Kumai. Lovis och Otto lekte med sonen Kieta varje dag, och frun Arda närmast adopterade våra barn. En otroligt fin familj, som vi fortfarande har kontakt med via Facebook.

För några dagar sedan berättade Toris att han och en grupp vänner var tillbaka hemma efter en hel månad i regnskogen. De hade varit ute för att bekämpa elden. Sedan augusti har enorma regnskogsområden i Indonesien tänts på av palmolje- och pappersmassaindustrin för att ge plats åt nya plantager. Orangutangernas hem står i lågor.

Industrin har länge använt sig av denna miljövidriga praksis, men i år när Indonesien samtidigt drabbats av torka har skogsbränderna fått katastrofal spridning. Majoriteten av bränderna härjar på torvmarker, som har ett naturligt lager av kol strax under markytan. Det gör bränderna nästan omöjliga att släcka eftersom elden kan pyra långt ner i marken för att sedan blossa upp igen och igen.

De redan hotade orangutangerna drivs närmare utrotning för varje dag som går. Samtidigt som Toris, hans familj och vänner, och 43 miljoner andra människor i regionen är direkt drabbade av den giftiga röken från bränderna. Koldioxidföroreningarna från bränderna har under de senaste dagarna varit större än hela USAs totala koldioxidutsläpp.

Jag kände att jag ville göra nåt, och blev glad när jag såg att Greenpeace startat en namninsamling för att sätta press på Indonesiens regering. Alla tillgängliga resurser måste sättas in för att stoppa bränderna och få bukt på denna oerhörda tragedi. Skriv under Greenpeace namninsamling du också och dela inlägget i sociala medier. Då hjälper du Toris att bekämpa elden och rädda orangutangerna. Och en sak till, försök undvika produkter med palmolja i är ni snälla.

>> Skriv under för att stoppa bränderna