gelato

CORFU TOWN, GREKLAND. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Vi gillar glass. Mycket. Den italienska gelaton i synnerhet. Så mycket att vår Otto haft lite svårt att acceptera att båten vi seglar i sommar ligger i Grekland. Inte Italien. Ja, faktum är att han tjatat så mycket om att vi ska segla till Italien att vi till sist blivit riktigt trötta på honom. Så pass att vi känt att vi inte kan segla dit, även om vi övervägt det från början. Av ren princip. Det ska inte löna sig att tjata.

Problemet är att resten av familjen är lika förtjusta i den där gelaton som Otto. Men häromdagen fick saken äntligen sin lösning. När vi upptäckte Papagiorgis. Ett historiskt och älskat konditori i den gamla delen av Corfu Town, som tydligen inte bara har ett ett snart hundraårigt gott rykte om sig att tillverka traditionella bakverk, utan också Corfus bästa hemgjorda glass. Själva skulle vi nog vilja påstå att detta är en lätt underdrift.

Redan första dygnet i stan hade vi hunnit besöka Papagiorgis tre gånger, och fallit pladask för deras mörka chokladglass som kanske är den godaste vi någonsin ätit. Kanske till och med godare än den vi korade till världens godaste glass i Rom förra hösten. Vem hade väntat sig det? I Grekland. Och det bästa av allt. Tjatet om Italien är long gone.

Skönt. Nu kan vi lungt fortsätta utforska den Joniska ö-världen med den trygga vetskapen om att Papagioris väntar på oss när vi återvänder till Corfu för att lämna tillbaka båten.

Den italienska gelaton har fått konkurrens.

Pistageglassen var inte den bästa. Men den mörka chokladen. Wow!!! Absolut världsklass.

Jordgubbsorbeten rekommenderas också, härligt uppfriskande.

Ännu en stammis. Den fina svarta katten hängde utanför glassaffären varje gång vi var där.

Belåten Otto. Magen full med glass, och en gosig katt. Vad mer kan man begära?

En dryg vecka har gått sedan vi kom hem från Italien, och vad tror ni vi saknar mest. Ja, så klart. Gelaton, den italienska glassen. Godare än all annan glass i hela vida världen. För det är den, vi lovar. Vi har provat många. Otroligt många. Under världsomseglingen hoppade vi ofta över lunchen, och åt oss mätta bara på glass. När det gick, för det gäller att passa på. Vi har nämligen ingen frys ombord. Värst frossade vi inför långa överseglingar, när vi visste att det inte skulle bli någon glass på ett tag. Och till havs kunde vi ibland sitta i timmar och fantisera om den där första glassen vi skulle äta när vi kom iland.

Men den godaste av dem alla – världens godaste glass – hittade vi i Rom förra veckan. Den heter Cioccolate Fondante, och säljs på Gelateria Frigidarium (Via del Governo Vecchio 112), i närheten av Campo di Fiori. Inte så att det var den mysigaste gelaterian eller trevligaste personalen. Men glassen, just den här smaken, var så himmelskt krämig och smakrik att jag saknar ord. Utan tvekan den godaste vi någonsin ätit trots att vi under bara några dagar i Italien hann prova minst 50 andra smaker på tio olika gelaterior som alla fick mer än väl godkänt.

Skillnaden på gelato och vanlig glass

Vad är det då som gör att den italienska gelaton är så mycket godare än vanlig glass? Jag har forskat lite, och så här ligger det tydligen till:

Gelaton är gjord på mjölk eller vatten, som framhäver smaken mer än grädde.
Gelaton rörs istället för vispas. Det gör att den blir kompaktare och smakar mer än vanlig glass.
Gelaton innehåller större mängd färska smaksättare – som nötter, frukt och bär.
Gelaton serveras några grader varmare än vanlig glass, det framhäver smaken mer.
Gelaton innehåller mer kärlek, eftersom tillverkningen är ett stolt hantverk.

Vilken är din favoritglass?

Man kan ju undra varför inte alla gör som italienarna? Om man nu vet hemligheten. Inte så att annan glass inte brukar vara god. Vi är inga glass-snobbar på så sätt. Vi äter det mesta i glassväg. Nåja, helst inte den malaysiska som smaksätts med majs och röda bönor. Den är faktiskt riktigt äcklig. Men får vi välja så föredrar vi alltså den italienska. Utan tvekan.

Vilken glass föredrar du, har du någon favorit?