avsegling

Avseglingen

S/Y Mary 3 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.


LÅNGEDRAG, GÖTEBORG. ”Men vi kan ju inte vinka av dem utan tutan. Tutan måste med.” Jag sliter åt mig kameran, ber Ludvig göra barnen klara och slänger mig in i bilen. Det är dagen då vännerna på S/Y Swededreams inleder sitt livs äventyr. Den stora avseglardagen. Men ingen avsegling utan tuta. Mary’s gamla mässingslur måste med – att vi inte tänkte på det tidigare.

Klockan är redan kvart över två. De avseglar klockan fyra, och det är långt till Långedrag om vi ska ut till båten i Marstrand för att hämta tutan först. Men det borde gå, om vi tajmar Kornhallsfärjan – genvägen till Göteborg. Om vi tänjer lite på hastighetsbegränsningarna. Och jodå, vi hinner. Tio i fyra är vi framme i Långedrag. Småspringer ut på piren – med tutan i högsta hugg.

Lovis och Otto försvinner snabbt in i Swededreams kajuta för en sista lekstund med barnen ombord. Ludvig och jag blir kvar i folksamlingen på piren. Ett femtiotal personer har kommit för att ta farväl. Folk står uppradade på den smala kajen, i väntan på en sista kram från avseglarna. Nära och kära, och allehanda nyfikna är där. Båtgrannar, kolleger, vänner, syskon, kusiner. Och morfar.

En våg av känslor drar över mig. Sorgen över att lämna. Utmattningen, allvaret och den oändliga tröttheten. Men också lyckan. Frihetskänslan, spänningen och lättnaden. Lättnaden över äntligen vara på väg. Känslan av att ha hela världen för sina fötter. Allt kommer tillbaka till mig. Det är som att backa fem år i tiden. Tillbaka till vår egen avsegling.

”Mamma, vi fick inte leka mer. De ska segla nu”. Det är Otto som väcker mig ur mina dagdrömmar. Swededreams håller på att utrymmas. Flytvästarna har åkt fram, och landgången dragits undan. Någon hjälper till att koppla ur strömkabeln, en annan lossar förtöjningarna. Det är dags.

Lovis och Otto turas om att blåsa i luren när Swededreams glider ut ur hamnen. Barnen blåser fanfar, och tutar för glatta livet. Och vi andra vinkar med medhavda vita handdukar (i brist på näsdukar). Jag tittar länge efter båten, och gråter en skvätt. Av glädje, sorg och saknad. Vår egen, och deras.

Sedan går vi tillbaka till bilen och styr mot närmsta byggmarknad. Vi ska titta på kakel, kakel till vårt hus.

Sista chansen

S/Y Mary 3 kommentarer
Skeppsorkestern repeterar

Skeppsorkestern på Mary af Rövarhamn

Det börjar dra ihop sig. Framförallt för vår avsegling mot Sri Lanka. Men söndag är också sista dagen att rösta i tävlingen Årets Resebild. De 20 finalisterna får vara med i en stor fotoutställning på TUR-mässan i Göteborg. Och Jurys favorit vinner värsta väderskyddade systemkamerasetet. Ja, vinnarplatsen har vi kanske ingen chans på för det är otroligt många fina bilder som är med i tävlingen. Men att få vara med på utställningen hade verkligen varit jätteroligt.

Så såvida ni inte valt att delta själva, lägg gärna en röst eller två på vår Skeppsorkester. Det tar bara en sekund. Under tiden fortsätter vi att fixa ”det där sista”. I början av nästa vecka bär det av.

Den nya vågen

S/Y Mary 6 kommentarer
IMG_0241

Så här såg det ut när vi avseglade för två år sedan.

I sommar lämnar SJU andra svenska barnbåtar Sverige för att segla ut i världen. Med inte mindre än FEMTON barn ombord. En hel skolklass. Eller är det kanske ännu fler. Hur som helst, så många att det är svårt att räkna dem alla.

För att ni ska förstå hur fantastiskt detta är kan jag berätta att vi bara har mött två andra svenska båtar med barn ombord sedan vi lämnade Sverige för två år sedan. En bebis, och två lite äldre pojkar. Det är allt. Båda familjerna vände hem i Karibien. Och några andra känner vi inte till. Om man bortser från ett par säsongare i Medelhavet. Men i år rasslar det alltså till.

Vi önskar dem alla varmt lycka till. Vi vet vad som krävs för att komma iväg, både fysiskt och psykiskt. Jag börjar gråta bara jag tänker på det. Det är så stort. Här är hela listan. Läs och njut!

Kanske finns det ännu fler svenska barnbåtar här ute på de sju haven. Som vi har missat. Skriv och tipsa. Nu ska vi fixa det sista för att avsegla mot Papua Nya Guinea. Ett nytt land, och nya äventyr. Imorgon blir det tvåårsjubileum ombord. Och om en dryg vecka räknar vi med att komma fram till Kurrekurreduttön, resan stora mål!

Mot värmen!

S/Y Mary 4 kommentarer

Tullgubben Bruce har just varit ombord, och gett oss grönt ljus att lämna Nya Zeeland. Bruce har en stressig dag.  Vädret ser ok ut för första gången på länge, och ett 20-tal båtar passar på att lämna Whangarei för att segla upp mot öarna. Och lika många från Opua några sjömil norröver.  Så det gäller att hålla god utkik där ute de kommande dygnen. Tur vi har vår AIS-sändare.

Nu ska vi bara byta batterier i SPOTen också. Sedan kastar vi loss. Skicka gärna ett meddelande till satellittelefonen (gratis) om vår position inte verkar uppdateras på kartan. Det händer ibland. Det brukar hjälpa att starta om sändaren. Men då måste vi få reda på det …

Planen är att sätta kurs mot Anatom, den sydligaste av alla öar i ögruppen Vanuatu. 980 sjömil bort. Vi borde vara där om en dryg vecka. Och oj vad skönt det ska bli med lite värme igen. Bara 5-10 grader på nätterna nu, och regn nästan varje dag. Hög tid att lämna.

Äventyret kan börja!

S/Y Mary 16 kommentarer

Detta bildspel kräver JavaScript.

SKANÖR, SVERIGE. En skaplig samling familjemedlemmar, vänner och allehanda nyfikna hade samlats på bryggan för att vara med på vår avsegling. För att kramas, vinka med vita näsdukar och önska oss lycka till på färden. Ännu fler hade varit med och skramlat till en gemensam avskedspresent: satellitsändaren SPOT. Tack vare den kan alla som vill följa vår resa på världshaven, se var vi befinner oss för stunden, direkt på internet. I realtid. En strålande bra present. Stort tack.

Själva avseglingen blev en känslosam historia. Ett hopkok av sorg blandat med lika dos lycka och lättnad. Ena stunden ville man gråta, andra skratta. Så det blev lite av varje. Det känns fortfarande surrealistiskt, vi har nog inte riktigt fattat. Att den dag är kommen, avseglingen vi planerat för i så många år. Det är stort, tack alla ni som delade denna speciella dag med oss.

Idag kom vi bara till Skanör, där vi nu ligger tryggt förtöjda granne med vännerna på S/Y Anna Lisa. Men imorgon lämnar vi landet. Vi är på väg. Äventyret har börjat. Hur långt det kommer ta oss återstår att se. Förhoppningsvis till Kurrekurreduttön, kanske hela varvet runt.

Avsegling söndag kl 17.00

S/Y Mary 6 kommentarer

Vår ambition har hela tiden varit att avsegla i början av augusti. Och i början av augusti blir det. Närmare bestämt nu på söndag den 1 augusti klockan 17.00. Vill du dela det här tillfället med oss är du välkommen till vår brygga i Norra Fiskehamnen från klockan 15.00. Ta gärna med lite fika eller nåt så har vi knytis. Och glöm inte den vita näsduken : )

Välkommen!

Att skiljas är att dö en smula

S/Y Mary 5 kommentarer

”Partir c’est mourir un peu.” Så sa en god vän till mig för några veckor sedan när jag berättade att jag inte varit förberedd på alla dessa avsked som en sådan här resa faktiskt innebär. Det är ett franskt ordspråk som betyder just ”att skiljas är som att dö en smula”. Och precis så känns det. Allt annat är vi väl förberedda på. Men inte detta. Frågan är om det ens går att förbereda sig för.

Värst är det med gamla människor. Visst, alla kan blir överkörda imorgon men sannolikheten är trots allt större att de äldre inte finns kvar här hemma när vi återvänder. Och det gör riktigt ont, både för vår egen och för deras egen skull. Samtidigt kan man ju inte sitta hemma och vänta på rätt tajming, för den infinner sig aldrig.

Ju nämre avsegling vi kommer desto tätare mellan avskeden blir det. Och nu med bara några dagar till den stora dagen känner jag mig sorgsammare än på länge. Jag vet att det snart känns bättre, att det goda överväger det onda. Men helt klart sätter det sina spår, som om en del av mig dör vid varje avsked.

Dags att dra!

S/Y Mary 2 kommentarer

NORRA FISKEHAMNEN, LIMHAMN. Nu får det räcka. Vi har snackat länge nog och en svensk vinter till pallar vi bara inte med. I augusti lättar vi ankar och seglar ut i världen.

Vart färden bär eller hur länge den varar, det återstår att se. Det beror på hur det går att segla med barnen. Bara för att förra sommarens testsegling över Nordsjön gick bra betyder det inte att det skulle gå lika bra i år. Eller nästa år. De rackarna förändras ju hela tiden. Vi får ta det som det kommer. Kanske seglar vi hela varvet runt. Kanske fastnar vi någonstans på vägen, på något trevligt ställe. Ja, då är det inte heller så dumt. Vi får ta det ett steg i taget. Hur som helst så känns det riktigt gött.