Amazonas akter om tvärs

Amazonas delta från rymden

Amazonas delta sett från rymden

BRASILIENS NORDKUST. Genom världens största regnskog rinner världens största flod. Amazonasfloden, vars 6400 kilometer långa vattendrag rymmer 20 procent av världens samlade färskvatten. Denna märktiga flod som varje dag spär ut den salta Atlanten med 770 miljarder liter färskvatten. Jag har hört att dess chokladbruna vatten kan synas flera hundra sjömil ut till havs. Men det verkar inte stämma. För där befinner vi oss nu, och Atlanten är lika blå här som överallt annanstans.

Vi hade bra gärna tagit oss en närmare titt på den mäktiga floden. Segla några veckor i deltat, in genom en flodarm och ut genom en annan. Det fåtal seglare som varit där beskriver det ofta som en höjdpunkt på sin resa, men erkänner också att området har sina utmaningar. Banditer, malaria och starka tidvattenströmmar är några. Listan kan göras långt längre. Men vi har besökt illa beryktade platser förut, där gömmer sig ofta de bästa upplevelserna. Och det mesta brukar ju ordna sig bara man är lite extra försiktig. Men visst, man kan ha otur också.

Hjärnan och hjärtat har länge fört en hård och jämn kamp om huruvida vi ska besöka Amazonas eller inte. Men det var faktiskt känslan i magen som avgjorde till sist. Om vi har fattat rätt beslut lär vi nog aldrig få veta. Troligen var det fel. Man brukar sällan ångra sådant man gör, bara det man inte fick gjort. Men jag har under den här resan fått lära mig att glädjas åt det vi faktiskt får, snarare än att sörja det vi missar. Ändå har jag känt mig lite nedstämd de senaste dagarna. Nu när beslutet blivit så definitivt, när vi seglat förbi den flodarm vi skulle gått in i.

Barnen är också lite besvikna. Vi har pratat mycket om Amazonas på sistone. ”Nu slipper vi i alla fall blodiglarna”, säger Otto i ett försök att trösta. Det hjälper något. Amazonas blodiglar kan bli 30 centimeter långa, och biter sig fast med vassa tänder. De är tydligen rätt vanliga. I Amazonas bor också världens största skalbaggar och spindlar, de sistnämnda stora som familjepizzor. Till och med de vandrande pinnarna lär vara jättelika i Amazonas, 45 centimeter. Fast en sådan hade jag förståss gärna sett. Ett monster till vandrande pinne, och en rosa floddelfin. Nåja, kanske en annan gång.

Cigarr eller piraya?

Om man inte vet vart man är på väg så kommer man kanske inte dit. Och i den riskzonen befinner vi oss just nu. Vi kan inte bestämma om vi ska ta vägen hem via Amazonas eller Kuba. Korsa Atlanten ska vi hur som helst, vindar och strömmar blir mer fördelaktiga så, men frågan är alltså vart vi ska sätta kurs. Det må vara ett angenämt val, men vi kan lik förbaskat inte bestämma oss, och det är hög tid. Vi avseglar från Sydafrika om en dryg vecka.

Planen är att vara hemma till skolstart 2014. Det låter kanske som lång tid i dina öron, men segling är ett långsamt sätt att resa och mycket av hamntiden går till underhåll av båten. Vi vill dessutom ta omvägen hem via Newfoundland, Grönland och Island, vilket gör tidsschemat ännu tajtare. Och tidspress är aldrig bra. Tanken är därför att segla så långa etapper som möjligt, och bara göra få men lite längre väl utvalda stopp.

Amazonas-deltat och Kuba är två platser vi länge velat besöka. Att vi inte kommer hinna med båda är ett faktum. Att Amazonas skulle vara ett större äventyr än Kuba, därom råder det inget tvivel. Å andra sidan vore det nog rätt skönt att vila upp sig på Kuba ett tag innan vi fortsätter norröver. Det är naturligtvis en svår fråga att råda i, eftersom det handlar om två helt olika platser, och få har upplevt båda.  Och inte ens då går dessa två vitt skilda platser att jämföra. Ändå måste vi välja.

AMAZONAS
+ några bekanta som seglat här säger att Amazonas inte får missas
+ helt olikt allt annat vi gjort under resan
+ svårt att besöka på annat sätt än med båt
+ okänt och spännande – äventyr
+ vi har några vänner som ska dit samtidigt, en trygghet i en okänd värld
– vi kan inte portugisiska
– svårnavigerat med mycket tidvatten och dålig sikt
– få seglare, begränsad tillgång på information
– mycket motorgång
– piratattacker har förekommit
– fuktigt, regnigt, varmt och risk för mycket mygg

KUBA:
+ alla som seglat här stortrivs
+ min spanska är helt ok
+ ett land under stor förändring, blir aldrig det samma igen
+ en sista månad med turkosa varma vatten och lata dagar
+ lättare att slappna av när vi har den långa sydatlanten bakom oss
+ förhållandevis billigt
– vi ska till USA efteråt (risk för krångel med myndigheter)
– turistdestination, dit vem som helst kan åka hit med flyg
– vi har redan sett en del stränder

Vi har ältat den här frågan fram och tillbaka i minst en månad nu. Utan att komma någonstans. Ändrar oss ofta flera gånger om dagen. Så nu tänkte vi låta er bloggläsare bestämma istället. Lägg din röst, och motivera gärna ditt val i en kommentar. Tack!