Det är något mäktigt med fisk i stim. Hur de följer varandra, i en perfekt dans. Som de satt ihop med osynliga trådar. Vad just fiskarna på bilden bakom dagens lucka heter vet jag faktiskt inte, men den är tagen vid en liten ö som heter Tanikely på Madagaskars nordvästra kust. Ett område som seglade rakt in på vår topplista över världens bästa snorklingsvatten. Och då är vi ändå rätt bortskämda.
Läs mer:
Det får bli en bild från den karibiska ön Barbuda så här på luciadagen. Föreställande det enda trädet på en milslång strand. Inget märkvärdigt med själva bilden kanske, men jag gillar den i all sin enkelhet. Barbuda är för övrigt den plats där produktionsbolaget Art89 spelade in pilotavsnittet till tv-serien Familjer på äventyr, den som sedan användes för att sälja in själva programidén till SVT innan det var klart att det faktiskt skulle bli något program. Vi skötte oss tydligen, för efter nyår är det premiär för tredje säsongen av samma tv-serie. Jisses vad tiden går.
Här kommer lite information från SVT:s pressrum om familjerna i tredje säsongen av Familjer på äventyr, kompletterad med en personlig kommentar under presentationen av varje familj. Det första av sex avsnitt ska visas tisdagen den 10 januari 2017, klockan 20.00. Precis när jag brukar gå på yoga. Typiskt. Tur att SVT Play finns, för det här vill jag inte missa.
Familjen Fredholm-Ferreira bor i Sydafrika
Familjen Fredholm-Ferreira bor strax utanför Kapstaden. Jytte är svensk vildmarksfotograf och Craig är vithajsforskare från Sydafrika. Tillsammans har de sönerna Storm 21, Cruise 19 och Wilder 16. De studerar och ägnar sig åt surfning, skateboard, klättring med mera. Vi kommer få följa med i deras vardag och när de reser ”hem” till Sverige över sommaren.
Våra förväntningar: Vi träffade familjen Fredholm-Ferreira när vi var i Sydafrika. Två av de tre sönerna är vuxna nu, så vi hoppas på lite intressant reflektion från dem. Om hur det är växa upp under så äventyrliga och lite annorlunda former, med delar av släkten på andra sidan jorden. Lite facit liksom. Men producenten har kanske valt en helt annan vinkling. Det återstår att se.
Familjen Korac-Fredhöj flyttar till Grönland
Familjen Korac-Fredhöj bor i Trelleborg. Thomas har fått jobb som anstaltschef i Tassilaq och hela familjen följer med till Grönland – Natasa och barnen Filippa 11, Elliott 9 och Viggo 4. Vi kommer få lära känna familjen under deras första tid i en helt annorlunda värld, utan wifi och konsumtionshets.
Våra förväntningar: Att vi älskar Grönland kommer väl knappast som någon överraskning. Det vackra landskapet, isen och de söta små byarna. Men det är också en ö med många sociala problem som säkert gör det till en utmaning att bo där. Det här kan bli intressant, ur flera perspektiv.
Familjen Veber seglar till Karibien
Familjen Veber bor i Skanör, strax utanför Malmö. Margareta och Thomas är hängivna seglare och möttes för 16 år sen i Karibien. Nu seglar de från Sverige via Medelhavet och Afrikas västkust för att visa barnen Matilda 12 och Troels 9, var de en gång träffade varandra och blev kära. Vi kommer få följa med familjen på deras seglaräventyr i en 30-fots Allegro tvärs över Atlanten.
Våra förväntningar: Familjen Veber är goda vänner till oss. Så det här blir nervöst, spännande och riktigt roligt på en och samma gång. Vi räknar med en hel del igenkänning. Vår båt var större, barnen yngre, resan längre och så vidare. Men i grund och botten är det samma grej. Vi är samma skrot och korn. Vebers och vi.
Familjen Andersson-Hultman-Nilsson flyttar till Spanien
Familjen Andersson-Hultman-Nilsson består av Paul och Evy som säljer allt de äger för att flytta för gott till Spanien. Med sig har de barnen Max 17, tvillingarna Nora och Leo 12 samt familjens två hundar. Dottern Moa 19, blir kvar hemma med mormor Dodo, i alla fall under Moas sista år på gymnasiet. Vi kommer få följa med familjen under uppbrottet från Sverige och den första tiden i Spanien när de ska bygga upp ett helt nytt liv.
Våra förväntningar: Både Ludvig och jag har bott i Spanien i våra ungdoms dagar, men det här låter inte jätteäventyrligt i våra öron. Jag kan däremot tänka mig att det är många i Sverige som går i liknande tankar, för dem kanske detta är högintressant. Och familjen kan ju vara rolig oavsett. Hoppas det. Jag tycker de ser ganska mysiga ut, men skenet kan bedra.
Liten vill bli stor, så kallar jag bilden bakom tolfte luckan i vår julkalender. Men troligen blir det inte så mycket större än så här. Den föreställer en av de utrotningshotade små glasögonpingviner som märkligt nog envisas med att häcka i området kring Boulder’s beach på sydafrikanska Kaphalvön, trots att de utgör en av de populäraste turistattraktionerna i hela regionen.
Vad ni inte ser på bilden, är alla människor som står bredvid mig och fotograferar samma pingvin som jag. Egentligen borde hela området spärras av. Men nejdå, istället har man byggt ett stort besökscentrum med souvenirbutik, lagt ut långa brädgångar som slingrar sig tvärs genom häckningsområdet och så tar man ut ett inträde där pengarna ska gå till att bevara och skydda pingvinerna. Jo tack.
Typisk sydafrikansk ”wildlife conservation”. Samma sak med många av de safariparker som finns i landet. Eller de som sysslar med att skicka ner turister i burar under ytan och lockar till sig vithajar med hjälp av blod. Och sedan har mage att kalla det ”conservation” eller forskning. Konstigt att det inte sker fler hajattacker än det gör.
Ibland känns det som den enda anledningen man vill skydda djuren är för att människan ska kunna tjäna pengar på dem ett tag till. Vi är hopplösa. Ja, jag generaliserar. Och ja, jag är en bricka i spelet. Men jag blev lite arg nu när jag satt här hemma och tänkte på det.
Se vad bilden bakom dagens lucka inte visar: Fler turister än pingviner på Boulders.
Den här bilden har ni kanske sett förut här på bloggen. Men jag tycker den tål att visas igen. Jag gillar den, inte bara för budskapet. Utan för att man kan titta på den länge, det händer så mycket. Bilden är tagen i Port Resolution på ön Tanna i Vanuatu, och Lovis är just i färd att byta sina urvuxna skor mot en flätad väska. En väska som hon fortfarande har kvar, som minne från en annan värld. En påminnelse om ett annat sätt att leva, ett annat liv.
På tal om Vanuatu så vill jag varmt rekommendera filmen Tanna – the movie som vi såg på Göteborgs filmfestival i våras. Ett verklighetsbaserat drama där öborna själva spelar alla roller. En otroligt vacker film – både till handling och miljö – med den mäktiga vulkanen Mount Yasur i en central roll.
Bilden bakom tionde luckan föreställer ett par smutsiga små barnhänder, som lyckligt visar upp sina egenhändigt plockade smultron för sin mamma. Ottos händer, fem år gammal, hans första smultron – åtminstone vad han kan minnas. Plockade på ett par tusen meters höjd, på ön Réunion i Indiska Oceanen. En av av världens vackraste öar. Paradiset för den som gillar vandring och storslagen natur. För sådana som oss.
Jag älskar isberg, de kommer i så underbart många former. Någon dag ska jag göra ett inlägg med bara bilder på isberg, det lovar jag. Just den här tycker jag är lite extra kul för isberget och båten är väldigt lika. Scenen utspelar sig i Labrador. Och båten ja, det är inte vilken båt som helst. Utan norska Skruff som tog bilden bakom gårdagens lucka. En ovanligt vanlig liten plastbåt alltså. Går det? undrar kanske någon. Att segla runt bland isberg i en sådan båt. Och ja, det är det jättemånga som gör. Man behöver bara vara lite extra försiktig, och kanske något mer riskbenägen : )
Ha en skön helg nu allesammans. Själva ser vi framemot ett besök av långseglarvännerna Eric och Birgitta på S/Y Ariel IV, den första svenska båten som tog sig genom isen i Nordvästpassagen.
Bakom den åttonde luckan gömmer sig en de få bilder på bloggen som jag (Linda) inte tagit själv. Jag är nämligen ombord på båten på bilden. På Mary af Rövarhamn som stävar fram likt ett spökskepp i dimman. Kall, tjock och drypande blöt dimma. Bland isbergen utanför Labradors kust. På väg norrut mot Grönland.
Bilden är tagen från norska båten Skruff, som vi samseglade med nästan hela vägen från Canada till Island. Vi brukar sällan samsegla med andra båtar någon längre tid, tycker ensamheten där ute är en del av tjusningen. Men på sådana här kalla vatten kan det faktiskt kännas skönt med lite sällskap ibland.
Läs om när Mary och Skruff idkade byteshandel på Labradorhavet
Bilden bakom sjunde luckan föreställer en strand i ögruppen Belitung, i Indonesien. Kanske inget märkvärdigt med den. Det finns gott om paradisstränder i Sydostasien. Men hur tror du jag har tagit bilden? Fundera på det en stund, innan du läser resten av texten.
Kanske gissar du på att jag använt en drönare, eller suttit i ett flygplan? I så fall är det fel. Den är tagen från toppen av en 65 meter hög fyr. En fyr som på 1880-talet fraktats hit på segelfartyg från Holland. På den tiden Indonesien var en del av Nederländska Ostindien. Förutom att visa vägen för europeiska handelsfartyg har den under en period även fungerat som fängelse för indonesiska krigsfångar.
Idag är den ståtliga fyren i förfall, som så många andra gamla kolonialbyggnader. 313 steg, 19 våningar, på en ranglig rostig spiraltrappa var vad som krävdes för att ta bilden. Se nu på den igen. Visst ser bilden lite annorlunda ut? Nu när du vet. Det är förresten vår lilla jolle som ligger uppdragen på stranden.
För snart två år sedan skildrades slutet av vår världsomsegling i SVT-serien Familjer på äventyr, och vi blev ”Seglarna” med hela svenska folket. Idag har jag glädjen att berätta att vi snart kan lämna över stafettpinnen till en ny långseglarfamilj som ska vara med i tredje säsongen av samma program. Mysiga familjen Veber, våra vänner från Skanör, som just nu är på väg till Karibien i sin lilla 30-fotare Anna Lisa.
Den 10 januari klockan 20.00 är det dags för första avsnittet av sex, och trots att vi följt familjen Vebers blogg ska det bli fantastiskt roligt att få se dem på teve. Lite nervöst också faktiskt. För även om det handlar om ett inspirerande familjeprogram så är det svårt att förutspå hur man ska skildras och uppfattas. Saker kan vinklas och tolkas på de mest märkliga sätt. Vi vet, även om vi i stort kom rätt lindrigt undan.
Jag intervjuade våra vänner till i en artikel i båtlivstidningen På Kryss innan de gav sig ut på Atlanten. Om deras tankar och funderingar inför premiären. Nu finns artikeln att läsa på tidningens webbsajt.
Mary af Rövarhamn 