Världens godaste glass!

En dryg vecka har gått sedan vi kom hem från Italien, och vad tror ni vi saknar mest. Ja, så klart. Gelaton, den italienska glassen. Godare än all annan glass i hela vida världen. För det är den, vi lovar. Vi har provat många. Otroligt många. Under världsomseglingen hoppade vi ofta över lunchen, och åt oss mätta bara på glass. När det gick, för det gäller  att passa på. Vi har nämligen ingen frys ombord. Värst frossade vi inför långa överseglingar, när vi visste att det inte skulle bli någon glass på ett tag.  Och till havs kunde vi ibland sitta i timmar och fantisera om den där första glassen vi skulle äta när vi kom iland.

Men den godaste av dem alla – världens godaste glass – hittade vi i Rom förra veckan. Den heter Cioccolate Fondante, och säljs på Gelateria Frigidarium  (Via del Governo Vecchio 112), i närheten av Campo di Fiori. Inte så att det var den mysigaste gelaterian eller trevligaste personalen. Men glassen, just den här smaken, var så himmelskt krämig och smakrik att jag saknar ord. Utan tvekan den godaste vi någonsin ätit trots att vi under bara några dagar i Italien hann prova minst 50 andra smaker på tio olika gelaterior som alla fick mer än väl godkänt.

Skillnaden på gelato och vanlig glass

Vad är det då som gör att den italienska gelaton är så mycket godare än vanlig glass? Jag har forskat lite, och så här ligger det tydligen till:

  • Gelaton är gjord på mjölk eller vatten, som framhäver smaken mer än grädde.
  • Gelaton rörs istället för vispas. Det gör att den blir kompaktare och smakar mer än vanlig glass.
  • Gelaton innehåller större mängd färska smaksättare – som nötter, frukt och bär.
  • Gelaton serveras några grader varmare än vanlig glass, det framhäver smaken mer.
  • Gelaton innehåller mer kärlek, eftersom tillverkningen är ett stolt hantverk.

Vilken är din favoritglass?

Man kan ju undra varför inte alla gör som italienarna? Om man nu vet hemligheten. Inte så att annan glass inte brukar vara god. Vi är inga glass-snobbar på så sätt. Vi äter det mesta i glassväg. Nåja, helst inte den malaysiska som smaksätts med majs och röda bönor. Den är faktiskt riktigt äcklig. Men får vi välja så föredrar vi alltså den italienska. Utan tvekan.

Vilken glass föredrar du, har du någon favorit?

Hemma på våran gata i Rom

TRASTEVERE, ROM. Gröna lummiga växter klättrar längs elledningar och husväggar. Färgen flagnar på spruckna fasader, många täckta av klotter och graffiti. Det är slitet och lite ruffigt, inte alls lika storstilat och välvårdat som på andra sidan bron, norr om floden Tiber. Men det är äkta, och levande. En plats där turister, studenter och arbetare fortfarande lever sida vid sida.

De slingrande smala gränderna kantas av uteserveringar, verkstäder och små butiker. Och mitt i detta myller bor avi. På Via della la Scala 46. Högst upp i ett litet hus som bara är fem meter brett. En enkel vindsvåning som vi hittade på Airbnb. Inte stor, men charmig med sovloft och en terrass i vardera ända. Den ena med utsikt över takåsarna. Den andra ut mot gatan och det lilla torget och kyrkan med de 43 kristallkronorna.

Vi har tio meter till närmaste gelateria, och runt hörnet ligger stans bästa pizzeria. Dar Poeta – ett anspråkslöst litet ställe vars Nutella-pizza till efterrätt numera rankas som den godaste i världen av våra barn. (Tack Annika Myhre för tipset!) En annan favorit är La Proscuitteria lite längre bort på samma gata, ett sånt där ställe där man kan sitta en hel dag och bara dricka vin och smaka olika ostar och salamikorvar. Himmelskt gott.

Japp, du har gissat rätt. Vi är galet nöjda med vårt val att bo i just Trastevere, som vi efter ett några dagars kringströvande i stan kommer fram till att är Roms överlägset mysigaste stadsdel. Dessutom på mindre än en halvtimmes promenadavstånd till alla de stora sevärdheterna i stan. Helt perfekt. Ja, det tycker i alla fall vi. Vad tycker du, har du något favoritkvarter i Rom?

1190622

Orange, aprikos, rosa och gul dominerar i kvarteret.

1190194

Utsikten från terassen

1190209

Vårt mysiga trapphus. Smalt, precis som huset självt …

1190256

Närmsta dricksfontän är aldrig långt bort. De finns över hela Rom. Väldigt trevligt.

1190526(0)

Gelaterian på hörnan, den med de godaste våfflorna

1190553

Torget vid vår lägenhet, det med den fina kyrkan.

Runt hörnet

1190132

Kyrkan, sedd från terrassen.

1190627(0)

Kvarterskyrkan från insidan.

1190086

Ost till frukost, lunch och middag!

1190652

Lämplig bil i Trasteveres trånga gränder.

1190731

La Proscutteria. Bästa lunchstället. 100 meter från porten.

1190677

Så mycket gott …

20170917_191826[1]

Moppe och streetart – snygg kombo

20170917_220819[1]

Lampaffären en bit bort på gatan. Ville ha alla, så vi köpte ingen.

20170918_100926

Så kan också en garageport se ut, på våran gata i Rom.

20170918_184647[1]

Grymma gatumusikanter underhåller på torg och gathörn.

1190601

Trendigt, skitigt och fint på en och samma gång.

20170918_192714[1]

Trånga mysiga butiker

20170917_221121[1]

Ringlande gator fulla av kvällsflanerare

dar poeta

Här serveras Roms godaste pizzor, enligt Tripadvisor.

20170917_221433

På kvällarna hittar man små mysiga uteserveringar i varje gränd.

1190584

Barnen coolar ner efter en upplevelserik dag i Rom.

Stränderna som gav mersmak

MONTE CONERO, LE MARCHE. Ludvig och jag brukar prata om Italienska Rimini vid Adriatiska havet som en av de värsta turistorter vi någonsin varit på. En enda lång trist 60-talsdoftande strand full av solstolar och fula hotell och barer så långt ögat kan nå. Så när vi förra veckan åter begav oss till Italiens ostkust för att gå på bröllop var förväntningarna på omgivningarna inte särskilt höga.

Vi skulle visserligen bo på samma hotell som bröllopsfesten skulle hållas på, Hotel Monteconero – ett före detta kloster som skulle ligga på en grön kulle vid havet några mil söder om Ancona. Det lät ju fint. Men vi hade nog ändå inte riktigt förstått att vår kulle med samma namn som hotellet skulle vara nästan 600 meter hög och bjuda på en utsikt över Italiens enda höga kuststräcka på nästan femtio mils avstånd.

Monte Conero visade sig vara ett naturreservat perforerat av fina vandringsstigar och vackra stränder kantade av höga kalkstensklippor. Betydligt fler än vi skulle hinna med på bara ett par dagar. Och några så svårtillgängliga att de bara kan nås med båt – så som de bästa ställena alltid är. Men ett par riktigt sköna dopp i det varma turkosa havet hann vi i alla fall med, och det räckte för att ge rejält med mersmak. Vi hade nästan glömt hur skönt det kan vara.

Är det någon som har en båt i Medelhavet som ni kan tänka er att låna eller hyra ut billigt till oss några veckor nästa sommar? Hör av er!

1180780

Kolla in färgerna …

1180740

Spaggia delle due Sorelle – nås bäst med båt.

1180828

Kalkstensklippor

1180746

Där nere skulle man varit …

IMG_20170918_000206_190

Sand och hav – fin kombo

1180922

Portonovo

1180911

P1180941

Himmelriket för stensamlare.

P1180999

Spaggia Mezzevalle – kan bara nås med båt eller till fots.

P1190022

Undrar vad det där är för spännande bygge …

IMG_20170916_124731_232

Spaggia Urbani i Sirolo – hit kan man ta bilen. Mer folk, men fint ändå.

1180232

Hattförsäljare på Spaggio Urbani

P1180982

Det kunde ha varit vi …

Semesterplaner i kärlekens tecken

Det trillade in en bröllopsinbjudan i brevinkastet för några dagar sedan. Några vänner ska gifta sig i Italien i mitten av September, och vi är inbjudna. Så himla roligt, och vi som inte varit i Italien på tolv år. Då också på bröllop faktiskt, i Toscana. Och i september är det alltså dags igen. Den här gången bär det av till regionen Marche på ostkusten. Ja, vi har redan tackat ja och bokat resan. Inget att tveka på där inte.

Ludvig och jag övervägde först om vi skulle åka ensamma, en romantisk weekend på tu man hand ni vet. Men barnen började genast prata om Colosseum och all glass de skulle äta, så det röstades ner. Kanske lika bra det. Skulle nog bli tråkigt utan dem. Istället blir det en för oss ovanligt lyxig familjehelg med sol, bad och bröllop på Hotel Monteconero vid Adriatiska havet. Följt av några extra dagar på mysiga glassbarer och uteserveringar i Roms charmigaste gränder. Ja, så snart vi har betat av barnens besök på den berömda amfiteatern vill säga.

I Rom ville vi hyra en lägenhet istället för att bo på hotell, och det visade sig finnas hur mycket som helst att välja på. Efter en del velande bestämde vi oss för en trevlig liten loftlägenhet i centrala stadsdelen Trastevere. Det var de dubbla takterrasserna vi föll för. Tänk, en terrass för frukost med utsikt över takåsarna och en där Ludvig och jag kan sitta med varsitt vinglas och lyssna på sorlet från gatan när barnen lagt sig om kvällarna. Det kan ju bara inte bli fel.

Vårt boende i Rom sponsas av Airbnb, som är en supersmidig sajt där privatpersoner över hela världen kan hyra ut hela eller delar av sitt hem för att tjäna en extra slant. Vi har bokat via dem flera gånger tidigare, och nu i sommar är det faktiskt vår tur att stå som värdar. Vi ska segla till Norge för att fira tioårsjubileum av vårt eget giftermål, och hyr ut lägenheten i Marstrand under tiden. Men det berättar jag mer om en annan gång.

Hur ser dina semesterplaner ut?