En våg träffar båten i sidan med en smäll. Och sekunden senare faller en enorm saltvattenkaskad ner över sittbrunnen. Jag försöker dra undan min tallrik, men förgäves. Barnen ser ut som två dränkta katter, men ingen av dem rör en min. De fortsätter äta sin salta soppa som ingenting har hänt. Avbryter bara för att hålla fast sig, när nästa våg får båten att lägga sig ner. Så tappra barn. Så härdade.

Vi är på väg norrut, från Vanuatu mot Salomonöarna. Det blåser friskt från ost, och sjön går hög. Båten flyger fram, vi snittar 7-8 knop. Egentligen seglar vi fint. Med två rev i vardera segel. Men Mary af Rövarhamn saknar såväl vindruta som sprayhood, och det är allt annat än bekvämt.

Inne i båten kan man inte vara. Där lurar sjösjukan. Och 35 graders värme, eftersom vi inte kan ha luckorna öppna. Nej, då sitter vi hellre här ute. I bara underkläderna, på varsin sur dyna. Sjunger visor, leker sten-sax-påse och biter ihop. Medan badkar efter badkar med saltvatten sköljer över oss. Vattnet är ju åtminstone varmt. Och snart är vi framme …