”Lovis, Otto! Kom upp! En sköldpadda!” Ludvig hjälpte barnen ut medan jag själv sänkte på gasen och la om kursen, mot sköldpaddan som låg och sov på havsytan. Jag såg mig om efter kameran, när jag hörde ett stort plask. Magnus, vår gast, hoppade i sjön. Jäklar, då skrämmer han ju bort den, hann jag tänka precis innan jag såg den dyka. Men Magnus dök efter. Vad gör han? Sköldpaddor kan väl bitas, eller? Den såg stor ut, minst en halvmeter över skalet.

Vi befann oss en sisådär 50 sjömil från Lanzarote, på väg från Marocko. Långt ute på havet. Kursen var satt på Graciosa, en liten ö norr om Lanzarote. Vi hade gått för motor hela dagen. Total bleke. Men det kändes ändå härligt att vara ute på havet, att slippa dyningen i Essaouiras dåliga hamn. Vi hade badat på 1500 meters djup, alla utom Otto som föredrog en balja i sittbrunnen. Det var härligt varmt i det klarblå vattnet.

Så dök Magnus upp igen, nu strax bakom båten. Och framför sig höll han sköldpaddan. Helt otroligt, han hade fångat den. Han höll sköldpaddan framför sig medan den plaskade vilt med fenorna. Såg tungt ut, men jag har sällan sett ett så lyckligt ansikte. Och vi var alla mycket imponerade. Både av Magnus bedrift, men också av den vackra sköldpaddan. Helt galet, tänk att han fångade den. Fantastiskt. Jag ler vid tanken, ett minne för livet.

Någon sköldpaddsoppa ville vi dock inte ha till middag så efter en stund släppte Magnus sköldpaddan fri, och vi såg alla långt efter den när den dök ner i det kristallklara vattnet, mot havets djup. För att söka skydd. Från Magnus, vår alldeles egen Steve Irwin. Numera också kallad Magnus ”The Turtle Hunter”.

Bildbevis!